Fran landet med varldens krangligaste huvudstads-namn.

Nu var det lange sen sist igen. Det har hant mycket sen sist. Till att borja med har jag forflyttat mig fran fastlandet till malaysiska delen av Borneo. Jag haller pa och forfattar ett langt inlagg om Borneo men det kommer forst nar hela den delen ar slutford. Just nu befinner jag mig i en liten mellanlandning i Brunei som ligger mitt i mellan Malaysias tva delstater pa Borneo. Ett litet markligt sultanat vid Borneos norra kust med ett stort overflod pa oljepengar. Egentligen hade jag ingen storre lust att aka hit men landet ligger och blockerar min vag sa det blev ett litet tva dagars stopp har i alla fall. Sen ar det ju kul att kunna lagga ytterligare ett land till listan.
Nar jag anda ar har sa tankte jag att jag kunde skriva ett par rader om landet.
Brunei ar ett pyttelitet land med ca 350 000 invanmare som ar helt beroende av sina inkomster fran nagra oljefyndigheter utanfor kusten. Men det ar inga sma inkomster for ett sa litet land. Ni kanske har sett en Shell-mack nagon gang i erat liv. Dessa bensin-pengar gar rakt ner i fickan pa Sultanen av Brunei. Men a andra sidan delar han med sig till folket oxa. Alla ar garanterade en frikostig pension, det fins i princip ingen arbetsloshet och bilar ar kraftigt subventionerade vilket marks pa bilarnas standard har i landet. Inte en bil ar aldre an ett par ar. Brunei ar valdigt muslimskt vilket marks pa att det fins en pampig moske i princip varenda gathorn.
Men efter bara en dag har sa kan jag utnamna Brunei till det mest uttrakade landet i varlden (den delen jag kanner till i alla fall). Inte ett leende och folk ser ut som om dom har sallt smoret och tappat pengarna. I gar kvall var jag och Angie (en amerikansk tjej som jag reser med for tillfallet) pa Bruneis nojesfallt som enligt sultanen ar varldens storsta nojesfallt men i verkligheten ar lika stort som Skara sommarland ungefar (en liten logn for folket skulle jag tro). Det var en marklig upplevelse. Hela platsen var totalt tom pa folk. Jag skojar inte nar jag sager att vi sag ungefar 10-15 andra manniskor under de tre timmar vi var dar. det var spoklikt men kul att kunna saga till berg-och-dalbaneskotaren att man ville aka tre varv pa raken utan stopp. Jag har funderat lite pa det har med att folk ar sa uttrakade och kommit fram till att det ar det sorgliga resultatet av ett sjukt expriment. Sen ett tiotal ar tillbaka sa ar alkohol totalforbjudet i Brunei och det har ar vad som hander nar man berovar folk ratten att supa till. Folk tappar helt enkelt lusten att ha kul. Inte for att folk maste vara fulla for att ha kul men att inte ens ha mojligheten att ta sig en pilsner far folk att salja smoret och tappa pengarna helt enkelt. Faktum ar att de enda glada manniskorna jag traffat var det gang bruneiska ungdomar som vi fick skjuts hem fran nojesfaltet med. Dom hade kommit over en flaska Smirnoff som nagon hade smugglat in fran Malaysia. Sa vi avslutade kvallen med att sitta och grogga Smirnoff med Sprite ur plastmuggar i deras bil for att sen ga och spela biljard i biljardhall. Den enda riktigt roliga handelsen i det har landet. I morgon drar jag vidare till Malaysiska delen av Borneo igen for att avsluta med en liten vandring genom djungeln.
Som sagt kommer en lang redogorelse for Borneo nar den ar fardig.
Innan jag sager tack och adjo sa vill jag lamna over en liten bonus. Micke har kollat igenom min indiska pop-video och gett sitt godkannande pa den. Sjalv har jag inte kunnat se den annu (dalig uppkoppling har) men tydligen sa skymtar jag bara lite har och dar och skammer inte ut mig for mycket. Vill ni se den sa ligger den pa www.amanhayer.com. Ni far lista ut hur man klickar sig fram till den sjalva.
Hare bra alla.
Johan.