Hejda till Indien

Slutet pa Indien-resan narmar sig med stormsteg. Jag sitter nu i en liten by/stad i bergen med ett otroligt knepigt namn, Udhagamandalam. Men i folkmun heter stan som tur ar Ooty. Jag sitter och vantar pa taget till Madras (heter numera Chennai) som gar vid tretiden i eftermiddag och kommer fram i morgon bitti. Val dar ska jag i stort sett bara vanda pa klacken och flyga vidare till Malaysia sa nu ar det bara formaliteter kvar i Indien.
Det var otroligt skont att lamna varmen och komma upp i bergen, Western Ghats och Nilgiri Hills. Klimatet haruppe ar mer som en skon svensk sommardag. 20-25 grader, lite vaxlande molnighet med mojlighet till en liten regnskur pa eftermiddagen. I solen ar det varmt och skont men pa kvallen vill man helst dra pa sig en varm troja. Forst besokte jag en liten by som heter Munnar som ar mest kand for sina te-plantager. Jag spenderade tiden med att vandra runt bland te-odlingarna pa de boljande kullarna. Te-buskar ar inte mer an en halvmeter hoga och efterssom bladen skordas var tredje manad sa var det som att ga omkring i en otroligt valansad park.
Efter det tog jag en lang dags resa med fyra bussbyten genom ett vackert bergslandskap vidare till Ooty. En av de hogst belagna bergs-staderna i sodra Indien (2240 möh). Aterigen har jag mest strovat omkring bland vackra skogs- och bergslandskap. Igar var jag ute pa en liten ridtur igen. Lite mer avancerat den har gangen med en fulvuxen hast, ridandes upp och ner for branta bergssluttningar. Efter ett par timmars ritt kom den valbekanta smartan i sittdynan tillbaka igen och jag forbannade mig sjalv for att jag plagar min kropp pa detta viset bara for lite upplevelsers skull. Men faktum ar att det var vart smartan att rida runt bland sma byar befolkade av minoritets-stammar i fargglada klader.

Det ar dax att sammanfatta Indien-resan men jag har skrivit sa mycket om Indien redan sa jag ska inte plaga er med sa mycket mer. Hittils kanns det som om jag har varit ratt negativ till Indien men jag har sakta men sakert blivit omvand och kan nu till och med tanka mig att aka tillbaka hit. Nar man tanker tillbaka sa brukar man ju skala bort alla daliga upplevelser och komma ihag de bra. Och faktum ar att nar jag tanker tillbaka pa de senaste tre manadernas resa sa har jag faktiskt haft det jakligt kul med nagra tydliga hojdpunkter.
Kamel-ritten i Rajastan ar ett av de starkaste minnena fran resan, alla kategorier.
Alla skona resenarer jag traffade i Hampi sitter kvar i minnet.
Resans forsta dopp och ett par slappardagar i Pallolem, den mysigaste stranden i Goa.
Och sjalvklart den galna parodin pa nagot slags religos festival utan slut som standigt pagar i Varanasi ar ett oforglommligt minne.
Men som sagt ska det bli skont att lamna Indien nu. Jag tror att anledningen till att du max kan fa sex manders visum till Indien ar for din egen halsas skull. Langvarigt resande i Indien kan skada din halsa allvarligt / Indiska Socialstyrelsen.
Nasta gang jag hor av mig blir fran Malaysia. Ha det bra tills dess.
Johan.

Ps. Tack ni som skriver kommentarer till bilder och dagbocker och skriver i gastboken. Jag blir lika glad varje gang jag slar upp en dagbok och ser en kommentar hemifran. Ds