Lite om Goa och Indien i allmanhet.

Hej alla.
Nu borjar semestern lida mot sitt slut. Har lullat runt i Goa i over en vecka nu och kanner att det borjar bli dax att rora pa sig igen. Jag har varit valdigt lat och till och med unnat mig att resa runt med taxi istallet for alla svettiga lokalbusssar. Det var precis det har jag behovde. Jag kande mig jakligt trott pa allt resande och borjade nastan kanna for att resa hemmat igen, Indien tar verkligen musten ur en. Men nu kanner jag verkligen for att ta nya tag och se mig om igen.
Efterssom det inte hant sa mycket under veckan sa tankte jag mest dra lite allmanna tankar om resan i Indien sa har langt.
Men till att borja med lite grand om Goa. Det verkar som de flesta hemma tror att Goa ar en stad i Indien sa det kanske ar pa sin plats med en liten forklaring. Goa ar en liten provins pa fastlandet i Indien, lite storre an Gotland. Det ar valdigt olikt resterande delar av Indien som jag har besokt. Till att borja med har portugiserna lamnat efter sig en del spar efter sin kolonisering av provinsen i form av att den mest upenbara religionen har ar kristendom. Aven om Indierna har gjort sitt basta i att blanda in lite hinduism i det hela bland annat genom att tanda rokelser och be en liten snutt pa morgnarna framfor det lokala korset i byn. Den allmanna atityden ar klart mer avslappnad har, nastan i stil med polynesiernas (soderhavsbefolkningens) ’skit i morgondagen’-attityd. Ratt skon kontrast till det hetsiga livet i ovriga Indien. Nu ska det arligt sagas att den massiva okupationen av turister i den har lilla provinsen har oxa satt grova avtryck i hela Goa. Goa ar ungefar lika mycket Indien som Malorca ar Spanien om ni forstar.
Vad har jag haft for mig da. Som jag namnde sist sa borjade jag nere i sodra delarna pa en lite lugnare strand som heter Palolem. Valdigt turistigt men avslappnat. Efter ett par dagar blev jag forbannad pa alla dessa nyforalskade par som lunkade fram och tillbaka pa stranden for att visa upp hur lyckliga dom ar. Nej jag ar inte bitter ungkarl jag inte…nej da. Hursomhelst drog jag vidare nagra kilometer norut till den mest ode strand jag sett som heter Agonda. Ungefar tre kilometer strand och ett tjugotal turister sa det var ingen direkt trangsel. Avkopplande men i lugnaste laget sa efter tva dagar borjade det krypa i skinet pa mig. Jag pallrade mig vidare till partystranderna norut. De senaste dagarna har jag bott i Calangute som ar charter-gettot i Goa, ungefar som Magaluf pa Malorca. Stranden ar ett veritabelt barbeque av blekfeta charter-turister. Partylivet ar oxa mest riktat till charter-turister. En hel del engelska rakade semester-huliganer som drar mellan krogarna och skriker EEENGEELAAAND. Det ar inte bara party-svenskar pa Kos som kan konsten att bete sig illa. Inte vidare kul. Som tur ar ligger det en lite skonare strand inom moppe-avstand som heter Anjuna, mest befolkad av overvintrade hippies och ryggsacks-luffare. Sa dar har jag tillbringat de senaste dagarna med att lapa sol, dricka en och annan pilsner och besoka ett utomhus-rave vilket ar det som jag mest har forknippat Goa med innan jag kom hit. Men i eftermiddag sa beger jag mig vidare 10 timmars bussresa innat landet till en plats som heter Hampi som ska ha en hel del imponerande tempel-ruiner.

Lite allmant om resandet sa har langt da. Jag tankte borja med att svara pa lite fragor fran i huvudsak mamma som ar den flitigaste mail-skrivaren i svedala.
For tillfallet reser jag inte med nagon annan an mig sjalv som sallskap. I borjan av resan blev det valdigt intensivt med forst svensk-ganget sen schweizarna och sen Donaugh, irlandaren jag reste med i Tibet och Nepal. Det var kul att resa med alla dessa manniskor men nu kanns det ratt skont att vara sin egen kung igen. Men det har varit lite trist har i Goa for jag har mest dykt pa ratt osociala och trista typer (vilket ar ratt ovanligt bland resenarer) sa jag har mest spenderat dagarna pa egen hand. De senaste dagarna i Anjuna har jag festat lite med ett gang engelsmann som var ratt skona killar sa det har inte gott nagon storre nod pa mig. Men att ligga pa en strand och slappa i sin ensamhet har fatt till foljd att jag plojt bocker som aldrig forr. Tack Ullis for att du introducerade mig for Paulo Coelo. Jag har last fyra bocker av honom nu och de ar fantastiska allihopa. Efterssom hans bocker i mangt och mycket beskriver resor, bade inre och fysiska, ar det sarskilt latt att identifiera sig med bockerna nar man ar pa resa sjalv. Ett annat litet boktips till er som har last Motley Crues ’The Dirt’ och tyckte om den. Ni kommer allska ’Mr Nice’ av en kille som heter Howard Marks. En sjalvbiografi av 70-80-talets storsta knarksmugglare. Liksom ’The Dirt’ handlar den om en ratt sjuk kille med ett minst sagt dekadent leverne bakom sig.
Sen vill jag tacka (gratulera) Henke, Jocke och de andra i Skuggboxare for en bra platta. Den har just gatt upp pa forsta platsen pa Johans Walkman-spelningslista. Att lyssna pa den ar som att resa hem igen bara for en timme. Plotsligt kanns det som om man stod dar lite halvberusad pa fregatten eller tommys och tjoar tillsammans med alla polare igen. Plattan har oxa borjat rona lite internationell uppmarksamhet. Nar samtalet med andra resenarer kommer in pa musik brukar jag dra pa den for att visa hur svensk musik later och den vanligaste komenataren ar ’great, send me a copy’.
Jag langtar inte direkt hem annu. Det har inte gatt sa lang tid att jag har glomt det monotona ”jobba, glo-pa-TV och festa-lite-pa-helgen”-livet. Aven om det kans mer och mer lockande ju langre resan gar. Daremot langtar jag sa klart efter att traffa familj och vanner igen. Jag hoppas ni fins kvar nar jag kommer hem.

Lite om vadret da. Jag har borjat komma langt soderut nu och det borjar dra sig mot sommar/monsun-sasong har sa temperaturen gar stadigt uppat. Pa dagarna ar det 35 grader och en obarmhartig sol som skiner fran en lite disig himmel. Pa natterna sa sjunker det nermot 25-30 grader sa det blir lite lattare att andas. Jag spenderar mest dagarna i skuggan men det racker med nagon timme i solen for att branna sig. Overkroppen som inte sett sa mycket sol forann nu har borjat omsa av sig det bleka vinter-skinnet sa jag ser ut som en fjallig orm ungefar. Ansikte och armar som dock har sett en hel del stark sol under den har resan har nu borjat anta en lite morkare nyans av kolsvart.
Lite om Indisk mat. Jamfort med indisk mat hemma ar maten i de flesta fall ett sra vassare. Men jag maste saga att indiska resturanger i sverige ar duktiga pa att kopiera riktig indidisk mat. En chicken-tikka-masala smakar nastan likadant har som hos indiern pa storangsvagen. Eftersom Indien ar ratt starkt religost ar det ofta svart att fa tag pa kott-ratter av olika slag. Muslimerna tycker grisar ar ackliga och hinduer ar radda for att ata upp sin reinkarnerade morfar om dom ater en ko, en rattrogen hindu ater inget kott over huvudtaget. Inte ens McDonalds serverar nagra hamburgare utan bara fisk och kyckling. I heliga stader som i Pushkar ar kott och alkohol helt banlyst sa under delar av resan har jag ofrivilgt blivit tvattakta vegan och nykterist. Men det ska sagas att dom ar grymma pa vegetariska ratter sa det gor inte sa mycket. Men precis som i Kina ar det gatumaten som ar smaskigast. Da far man den lite mer kryddat som indierna sjalva vill ha det och inte sa blekt som det ofta kan vara pa resturanger dit vasterlanningar gar. Favoriten ar olika former av en matratt som heter Dosa. Ett slags runt krispigt brod med olika palagg (vanligtvis nagon typ av kryddad vegetarisk pure) och en skal med stark sas. I ett gatustand far du ett sant mattande mal mat for ca 2 svenska kronor. Indiernas te ar ocksa vart en kommentar. Det bestar av nagra teblad i lite vatten, en hel del mjolk, socker och kryddor av olika slag, vanligtvis kardemumma och kanel m.m. Riktigt smaskigt faktiskt.
Maten har nere i Goa bestar mycket i fisk och skaldjur vilket tilltalar min gom ratt mycket. Jag har atit tiger-rakor och blackfiskar i olika former pa lopande band. Jag har oxa testat haj som var riktigt smaskigt. Ganska kompakt fisk-kott och inga ben forutom en grov ryggrad gjorde det extremt latt att ata. Sen var den kryddad pa ett satt som bara en indier kan komma pa…’mums’.
Lite allmant om att resa i Indien. Som jag sagt tidigare sa var den vanligaste komentaren innan jag kom hit att ’varje dag i Indien ar ett aventyr’ och ’du kommer antingen att alska eller hata det’. Det ar inte riktigt sant. Jag varken alskar eller hatar landet. Det tog tid att borja uppskatta det men nu tycker jag mest att det ar ett intresant land som jag nog kommer ha fatt nog av nar jag lamnar det. Jag skulle aldrig rekomendera nagon att aka till Indien som forsta langresa. Det kravs lite skinn pa nasan fran andra lander i Asien for att inte kolapsa av intensiteten i vissa delar av landet. Det ar mer lite som ett examensprov for resenarer enligt min asikt, dar alla typer av problem du kan dyka pa pa en resa fins samlat i ett och samma land. Fo det forsta galler det att hela tiden vara pa sin vakt for att inte bli lurad. Sjalv har jag i nagra svaga ogonblick blivit lurad pa lite pengar har och dar. Som exempel har jag lyckats kopa en sov-bussbiljett dar min plats inte existerade i bussen och fick stalla till en ordentlig scen for att fa en plats. Efter lite skallande fick en stackars indier ge upp sin sangplats for mig. Att betala bagage-avgift (bara for vasterlanningar) ar ett vanligt satt fo busspersonalen att rana turister pa nagra kronor. En kille sa till och med att om jag inte betalade honom sa kunde det handa nagot med min vaska, som ett fortackt hot om att han minsan skulle se till att min vaska inte fans med till slutet av resan om jag inte betalade 50rp. Jag horde oxa en historia om en stackars australisk tjej som flygit till Delhi for sin forsta langresa, en manad i Indien. Pa flygplatsen blev hon lurad av en taxi-chaufor att det var omojligt for turister att resa pa egen hand i landet men att han kunde kora runt henne i tio dagar for 30000rp. Tillrackligt med pengar for att runda hela indien med buss ett tjugotal varv ungefar och mycket pengar till och med for en taxi. Hon svalde det och akte runt med den har taxi-chauforen i ett par dagar. Till raga pa allt sa valde han ut var hon skulle bo sa att taxichauforen fick komision fran hotelet som hamnade pa hennes rakning. Efter ett par dagar var det hursomhelast nagra vanliga resenarer och en hotel-agare som hjalpte henne att losa kontraktet med taxichauforen och satta henne pa ratt kurs igen. Till taxi-chauforens forsvar kan jag ju saga att den tjejen maste ha varit ganska korkad som gick pa det och skulle formodligen satsa pa nagot annat an att resa runt pa egen hand. Hursomhelst fins det manga fallgropar. Indier ar oxa i de flesta fall ratt iriterande och giriga manniskor. Sjalvklart fins det undantag men som turist traffar man i forsta hand de som jobbar for att tjana sa mycket pengar pa dig som mojligt vilket gor att det ar svart att traffa nagon som ar genuint vannlig. Sen ar det lite pafrestande at du som vasterlanning ar fritt villebrad for indier att behandla dig hur dom vill. Dom stirrar pa en sa att man blir tokig, sager upenbart otrevliga saker och skrattar bakom ryggen pa en och jag har till och med rakat pa ungar som kastat sten efter mig. Jag vet inte vad dom har emot vasterlanningar men nagot ar det. Sen ar det tiggandet som gor en galen. Alla vill att du ska ge dom nagot. Barn vill ha pennor och pegar, vuxna vill ha cigaretter och pengar och aldringar vill bara ha pengar. Det spelar ingen roll om dom uppenbart har eget jobb och pengar, tiggandet sitter liksom i blodet. Till och med losdrivande hundar och kor foljer efter en och tigger efter mat. Det fins liksom ingen stolthet nar det galler att fixa sitt eget leverne.
Nu ar inte allt negativt med Indien. Landet ar imponerande och en haftig upplevelse. Och jag har traffat genuint trevliga indier oxa. Men det mest faschinerande med landet ar att det ar sa galet. Alla manniskans egenskaper, bra som daliga har liksom fatt fritt utlopp utan hamningar och jag kan trotts allt forsta manniskor som aker tillbaka hit gang pa gang aven om jag inte sjalv kommer tillhora den skaran.

Det blev ett langt inlagg den har gangen. Hall till godo.
Jag blev just pamind i ett mail fran Pernilla att det tydligen ar pask i Sverige, sa jag far vall passa pa att onska alla darhemma en glad pask. Sjalv kommer jag nog inte fira den med nagra storre ovationer.
Hare bra.
Johan.