Sista dagen i ”det riktiga” Kina.

Jag sag att det redan har gatt over en vecka sen jag skrev ett inlagg i dagboken (tiden gar fort nar man har roligt) sa det ar vall dax att skriva lite igen.
Mycket har hant. Har varit pa ett kinesiskt badhus, inte direkt som Söra Simhall om man sager sa. Sichuanesisk mat borde vara vart en komentar. Jag har varit i Jiuzhaigou nationalpark i norra Sichuan. Idag har jag varit pa shoppingrunda i Chengdu, med mera, med mera. Som ni forstar hinner jag inte beratta om allt sa det far bli lite om min tripp till Jiuzhaigou.
Det var en san resa som folk hemma brukar stalla sig fragande till varfor jag utsatter mig for. Fyra dagar utan nagra som helst bekvamligheter, kallt, ingen kontakt med vasterlanningar och en helvetes lang bussresa. Men ruggigt kul, intresant och en helvetes vacker natur.
Det borjade som vanligt med tidig uppstigning for att hinna med bussen. Tretton timmars bussresa inklusive ett en timmas stopp pa grund av att tva bilar hade trasslat in sig i en nedfallen elledning. Sista biten av resan, nar vi borjade komma upp i bergen var riktigt vacker. Sma slingriga vagar som var huggna rakt in i bergssidan med ett par hundra meter meter ner till dalen. Som hogst passerade vi ett pass naganstans 4000 meter over havet. Det var skont att komma upp i bergen och for forsta gangen pa ett par dagar se solen. Chengdu, som jag utgick fran ligger i en dal och ar darfor i en konstant dimma som driver in fran bergsmassiven.
Slutmalet var som sagt Jiuzhaigou nationalpark i norra delen av Sichuan-provinsen. En plats pa ca 3000 meter over havet, hoga bergstoppar, djupa barrskogar och vackra fjall-sjoar med vattenfall. Det ar oxa en av de fa platser i varlden dar Pandor forfarande strovar fritt men att skymta av en av de ca 1000 pandorna ar lite for otroligt for att hoppas pa.
Efterssom det ar mitt i vintern sa ar det extrem lagsasong i de har trakterna. Nar jag kom fram vid tio-tiden pa kvallen var i stort sett hela byn utanfor nationalparken nedslakt och stangd. Jag hittade till slut ett litet kinesiskt hotell i den lagre klassen som passade min planbok. Hotellrummet saknade varme och vattnet var avstangt for vintern. Men dom hade i alla fall eluppvarmda madrasser. Uppe pa den har hojden faller temperaturen langt under nollan pa natterna sa det var kallt som fan pa natten. Innan jag gick och la mig tog jag en svang till stans anda oppna resturang. Pa grund av komunikations-svarigheter fick jag ga in i koket och peka runt pa lite saker som jag ville ha i maten och ut kom en smarrig tallrik med naganting helt annat pa. Ett inte helt ovanligt forfarande pa resturanger i det har landet.
Pa morgonkvisten masade jag mig in i parken och tog en buss tillsamans med ett antal kinesiska turister. Bussen stannade vid lite olika vackra sjoar och vattenfall sa alla kunde ga av och fotografera. Det ar lustigt med kinesisk turism. Dom ar vansinigare med kameran an japaner till och med. Sa fort bussen stannade rusade alla av och tro inte att dom var intreserade av sjalva sjon, bergstoppen eller vattenfallet. Nej, det alla flockades runt for att ta en bild av var sjalva skylten som angav namnet pa platsen, resten ar totalt oviktigt. Det viktigaste for en kinesisk turist ar att ha en bild pa sig sjalv som visar att man har varit pa en viss plats. Hur vackert det ar spelar ingen som helst roll. Och fort ska det ga. Av bussen, fotografera, pa bussen igen och vidare till nasta plats. Det galler att hinna med sa mycket som mojligt pa sa kort tid som mojligt. Jag har hort talas om kinesiska gruppresor till Europa som avverkar tio lander pa en vecka vilket kans i det narmsta omojligt for mig.
Nar det var dax for bussen att vanda och aka tillbaka trottnade jag pa kineserna och hoppade av for att ga de 10 kilometerna tillbaka till narmsta by. Det var ett bra val. Nar alla kineser klarat av parken pa ca 2 timmar hadde jag den nastan for mig sjalv. Helt otroligt fridfullt att vandra omkring bland sma sjoar, vattenfall och skogar. Bitvis var det sno pa marken och vattendragen var halvt frusna vilket bara gjorde det annu vackrare. Snon tillsamans med barrskogarna gjorde nastan att det kandes som hemma.
Egentligen ar det forbjudet att bo i parken men jag hittade en vännlig Tibetansk dam i en by som var villig att hyra ut ett rum till mig och koka lite nudlar till middag tillsamans med hembakt brod. Ytterligare en svinkall natt men ett antal filtar holl mig varm natten igenom. Jag satt ute ett bra tag efter morkret foll pa. Det var totalt becksvart och en otrolig stjarnhimmel mellan bergstopparna.
Nata margon fick jag lite mer nudlar och hembakt brod. Jag tog ytterligare en kinesisk turistbuss till en annan del av parken. Men den har dagen vandrade jag over tva mil tillbaka till utgangen av parken. Samma vackra natur och fridfullhet. Det var ingen vildmarksupplevelse direkt da det mestadels var vandring pa asfalterad vag men det gjorde inget. Tillbaka vid utgangen bodde jag pa samma stalle som forsta natten innan jag tog bussen tillbaka till Chengdu morgonen efter. En lang resa men helt klart vart det att bara vara for sig sjalv utan kontakt med andra vasterlanningar pa ett par dagar. Nar bilderna kommer sa smaningom kommer ni sjalv forsta hur vackert det var, hoppas jag. Kylan gjorde dock att jag drog pa mig en elak oroninflamation. Pencilin saljs dock pa gatan har for 20kr asken sa den har borjat slappa nu.
Som sagt ar det har sista dagen i ”det riktiga” Kina eftersom jag flyger till Tibet imorgon. Dagen har mest agnats at att shoppa lite prylar som jag har postat hem. Vanligtvis tycker jag att det ar ratt trist att handla saker men det ar lite roligt i Asien faktiskt och nar man val kommit igang ar det svart att sluta. Forst blir man chockad over prislappen for det ar nastan lika dyrt som hemma. Men nar man vander och gar ut ur affaren ropar dom tillbaka en och sa borjar det roliga forhandlandet om priset vilket brukar sluta naganstan runt 20 procent av utgangsbudet. Hur kul som helst.
Nu har jag skrivit aldeles for lange. Jag har battre saker for mig som att ga och ata lite till exempel. Nasta gang jag hor av mig blir fran ”varldens tak”, Lhasa i Tibet.
Johan.