Tibet och en kaos-artad resa.

Nu ar jag tillbaka i lite battre forhallanden igen efter en ganska kaotisk och intensiv vecka i Tibet.
Jag tankte jag skulle forsoka beskriva lite om Tibet har vilket ar ruggigt svart for det fins sa mycket att beratta om men jag ska gora ett forsok.
Till att borja med gick flygresan fran Chengdu till Lhasa smartfritt. Det var maktigt att se hur Tibetanska hogplatån reste sig ur molnen nar vi flog in over Tibet. Det forsta som slog mig nar vi landade var den tunna luften pa nastan 4000 meters hojd. De forsta dagarna snurrade det ratt bra i skallen och minsta anstrangning gjorde mig helt utpumpad. Fick oxa en lindrig slang av hojdsjuka sa jag var sangliggandes nastan en hel dag med sprangande huvudvark.
Tibet paminde lite om Mongoliet till naturen. Valldigt kallt och sterilt okenlandskap med hoga berg och framforallt valdigt odsligt. Det ar synd att behova saga att mycket av det lite magiska Tibet som jag hade forestallt mig har gatt forlorat for alltid i och med kinesernas okupation av landet. Dom har gjort sitt basta for att forsoka utplana sa mycket av den tibetanska kuturen som mojligt. Ibland till och med pa ett rent provocerande satt. Som att upkalla vagen utanfor Lhasas heliga palats, Pothala till Beijing-road och placera en stor kinesisk flagga precis framfor muren. Eller att smalla upp en kinesisk snabbmats-resturang precis utanfor det heligaste av alla heliga tempel i Tibet, Jokhang. Som att smalla upp ett McDonalds i Meka ungefar. Fordjavligt tycker jag men Kina har oxa gjort en hel del bra for landet genom att hoja levnads-standarden ratt mycket for det tibetanska folket.
Delar av Tibet har i alla fall fortfarande mycket av den charm som jag hade forvantat mig. I Lhasa bodde jag mitt i de mest traditionella kvarteren och det var otroligt faschinerande att bara ga runt pa gatorna och suga i sig av atmosfaren. Tibet ar en starkt budhistiskt religiös del av varlden och under vintern nar det ar for kallt att vara pa landsbyggden sa passar manga tibetaner pa att gora sin arliga pilgrimsresa in till det heliga Lhasa. Tibetansk budhism innehaller en hel del markliga ritualer och det kandes som att resa tillbaka till medeltiden nar man foljde med pilgrimerna under en Kora (vandring runt ett tempel). Manniskor med lustiga och vackra traditionella klader som mummlar boner, snurrar pa bönehjul och kastar sig raklanga utmed marken.
Tibetaner ar i allmanhet det coolaste folkslag jag traffat pa. Farsan snackade om att mongoler sag laskiga ut, han har uppenbarligen aldrig traffat pa en tibetan. Inte for att de ser laskiga ut for dom ler, skrattar och skojar med varandra for det mesta och verkar ha en ratt lattsam installning till livet. Men dom har ett kort humör och det syns att det inte ar nagon man brakar med. For det forsta ar dom mycket storre i vaxten an kineser och bar stora varma klader och palsmossor som far dom att se ut som riktiga krigare. Sen har det kalla harda klimatet fatt deras ansikten att torka ut och se ut som lader plus att det ar for kallt for att tvatta sig under vinterhalvaret sa dom ar lite sotiga och skitiga for det mesta. Allt det tillsammans far en att huka undan lite nar dom kommer gaende pa gatan. Nar en tibetan tittar pa en sa tittar man inte tillbaka for jag tror att man forintas i en rökpuff da. Skamt asido sa ar dom flesta riktigt trevliga nar man pratar med dom och har alltid nara till ett leende.
Hur har veckan varit annars da. Jag har hunnit med en hel del. Besoka lite olika kloster och traffa munkar. En dags vandring i bergen utanfor Lhasa. Jag och fem andra resenarer jag traffade hyrde en bil med chaufor en dag och flangde runt lite pa landsbyggden och stannade bland annat vid en helig sjo (allt verkar vara heligt i Tibet) pa nastan 5000 meters hojd over havet. Dessvarre hadde vagarna snoat igen sa vi kom aldrig anda fram till sjon men det var en givande resa i alla fall.
Julafton spenderade jag pa en resturang for vasterlanningar i Lhasa tillsammans med ett 20-30-tal andra resenarer och expats. Dom bjod pa ett mangkulturelt julbord med Indisk, Kinesisk, Europeisk och Tibetansk mat. Mycket mat och en hel del Lhasa-beer blev det och kul var det.
Det fins mycket mer att skriva om men jag tankte hinna med att beratta lite om resan till Nepal oxa for det ar en ratt kul historia.
Jag hyrde en jeep med chaufor tillsamans med tre andra resenarer, en Irlandare, en 60-arig engelsman (otroligt cool gubbe med det storsta skägg jag har sett) och hans 19-ariga dotter. Det skulle ta oss tva dagar ner till nepalesiska gransen. Det gick ganska smartfritt bortsett fran tva punkteringar och en bortspolad vag som dock var under reparation nar vi kom dit sa vi behovde bara vanta i en timme ungefar pa att fa passera. Natten spenderade vi i Tingri langst upp pa den Tibetanska hogplattån. Det var den kallaste natt jag upplevt. Minus 20-25 grader och ingen varme (uppvarmning existerar inte i Tibet) pa rummet. Jag baddade in mig i min sovsack och tre filtar sa jag holl mig varm men att andas den kalla tunna luften gjorde det klart obekvamt att sova. Flera ganger vaknade jag av total andnod och det kandes om om jag holl pa att svimma men jag overlevde natten forhallandevis bra. Jag ar dock fortfarande lite svullen i halsen efter det.
Andra dagen var den mest faschinerande bilresa jag har gjort tror jag. Det gick langsamt uppat hela dagen tills vi kom till krönet av den tibetanska plattån på 5200 meters hojd. Da bredde hela Himalya ut sig framfor oss med Mount Everest som mittpunkt. Det syntes verkligen vilket som ar det hogsta berget pa jorden. De andra bergstopparna som var otroligt maktiga sag ut som pygmeer i jamforelse. Jag har aldrig blivit sa tagen av en enda upplevelse i hela mitt liv. Det var svinkallt men jag hade kunnat sitta dar hela dagen och bara titta ut over bergen om vi inte hade haft brattom att hinna till gransen innan det blev for sent.
Efter det bar det av nerat fran Tibet och in bland Himalyas dalar. I nastan tre timmar var det standig nerforsbacke pa slingrande bergsvagar.
Vi kom fram till gransen i skaplig tid. Aven om det var en av de mest kaotiska gransovergangar jag har gjort sa gick det mesta smartfritt. Nar vi narmade oss den Nepalesiska grans-sidan sa sag vi kilometerlanga koer med langtradare som vantade pa att fa passera och vara farhagor borjade besannas. Vi hade hort att Maoisterna (en gerilla som har hallit pa och brakat i landet sedan 1996) eventuelt hade blockerat alla infarter till Khatmandu. Det visade sig vara fallet. Gransen var oppen men vagen in till Kathmandu hade varit blockerad i fem dagar och ingen viste nar dom forvantades slappa blockaden. Sa dar var vi med tre alternativ. Vanta vid gransen ett par dagar och se om det skulle slappa eller forsoka ga de tva och en halv milen runt blockaden och ta en buss pa andra sidan. Vi valde dock alternativ tre. Att chartra en helikopter att ta oss in till staden. det blev saklart ingen billig historia. 220 US-dollar per skalle men det var en spektakular resa. Vi flog mellan tranga dalar och over vackra risterasser vilket gjorde att bara upplevelsen nastan gjorde det vart pengarna. Sen var det oxa fordelen med att gora en resa som skulle tagit fem timmar med buss pa ungefar 20 minuter. Nu kan jag oxa lagga ytterligare ett transportmedel till listan.
Nu ar jag i alla fall valbehallen i Khatmandu dar jag bor tillsamans med Irlandaren som var med pa resan over gransen i ett helt okej hotell mitt i centrala stan for ungefar 10kr natten. jag har inte hunnit titta runt sa mycket i stan annu men det verkar vara en haftig plats. Lite mer som det Asien jag ar van vid fran forra resan an vad Kina var. Fast med mer Indiskt inflytande an jag hade forvantat mig. Det faktum att staden ar under belagring marks ganska tydligt med bevapnade soldater och avsparrningar lite overallt. Nu ska jag inte ljuga och saga att det ar totalt ofarligt att vara har for konflikten verkar eskalera for varje dag efter vad jag har hort. Men om nagat skulle blossa upp sa ar inte turisterna det forsta malet. Tvartom har Maoisterna sagt att de ska beskydda turister till varje pris for att behalla strommen av turister till landet. Hur mitt vidare resande i landet paverkas av det har aterstar att se. Klart ar alla fall att jag stannar har i Kathmandu over nyar och lite langre. Forhoppningsvis har blockaden slappt till dess.
Det var allt for den har gangen. Nu ska jag ge mig ut i den 20 gradiga varmen i solskenet och ta mig en pilsner tror jag.
Ha det bra darhemma och skjut inte av er fingrarna med nyarsraketer och champangekorkar.
Johan.