Vanta, nu ser jag nagot har genom molnen som verkar ganska likt…

Nu ar jag da framme i stan som har ododligjorts (naja) genom Magnus & Brasses flygpiloter, Kuuualaa Lumpuuuuur. Och aterigen var det som att fa en slagga i skallen. Vilken otrolig skilnad och vad skont att komma till ett land som faktiskt fungerar. Tre manader i Indien, vilket for ovrigt ar det langsta jag har varit i ett land utanfor Sverige, har fatt mig att glomma hur den riktiga varlden fungerar. For att forklara skilnaden kan jag beratta om min resa hit.
De sista dagarna i Indien spenderades mest med lite sista-minuten-shopping och att lulla runt i Chennai. En ratt trist och om mojligt annu skitigare stad an en normal indisk stad. Hela stan stank av forruttnade sopor, drivorna med skit var annu storre an normalt och hotelet jag bode pa har en klar toppnotering i klassen ’stallen man helst inte vill satta sin fot pa’. Men som sagt har jag vid det har laget borjat vanja mig vid sanna petitesser sa jag reflekterade inte sa mycket over det. Vid nio-tiden pa kvallen packade jag vaskan och gav mig ut mot flygplatsen. Ett fullpackat pendeltag av indisk karaktar dar folk i princip hanger utanpa taget. De sedvanliga fragvisa indierna, ’whats your country?’ och folk som fnissande fingrar i mitt hår utan att bry sig om att det ar en manniska under kalufsen. Men som sagt har jag borjat vanja mig vid det nu. Taget sniglade sig fram de 16km pa ca 40 minuter vilket ar normalt for indiska tag. Kom fram till den mest slitna internationella flygplats jag sett. De sedvanliga byrokratiska vakterna med butter uppsyn. Ett tio-tal olika stamplar och kontroller av mina papper innan jag officielt var ute ur Indien. Men jag har borjat vanja mig vid sant vid det har laget. Flyget lyfte vid halv-tre tiden pa natten enligt tidtabell (inte sarskilt indiskt om man sager sa). Upp i luften, middag (klockan tre pa natten), mellanlandning i Singapore, stracka pa benen, ombord pa flyget igen, upp i luften, frukostmacka och sen ner for landning pa Kuala Lumpur I.A klockan halv tolv malaysisk tid.
Det var da det slog mig hur mycket jag har saknat lite ordning och reda. En ren och frasch flygplats dar allt flot prickfritt och smidigt. Inget knussel utan en snabb stampel i passet, plocka upp vaskan och jag var i Malaysia. Ett otroligt flott airport-shuttle-tåg slussade effektivt in mig de ca 70km in till Kuala Lumpur pa ca 25min, jamfor med taget till flygplatsen i Chennai. Flotta skyskrapor med Petronas-Towers (varldens hogsta skyskrapor) i blickfanget motte mig. Ett tagbyte och jag var i chinatown dar de flesta budget-hotellen ligger.
Det var sa overvaldigande att jag borjade skratta nar jag kom ut pa gatan. Rent, snyggt och stadat. Mycket trafik men ingen som konstant hanger pa tutan vilket ar fallet i Indien. Inga manniskor som stirrar, pekar och kommer springande over gatan for att fraga vilket land man kommer fran. Inte en losspringande, rabies-smittad hund sa langt ogat kan na. Inga tiggare och taxi/rikshaw-forare som sliter i armarna pa en. Och framfor allt, McDonalds som serverar gamla hederliga flottiga ko-burgare. Fan ta indierna och deras heliga kor. Kor ar till for att atas, inte dyrkas. Det var snudd pa magiskt att fa satta tanderna i ett stycke hederligt not-kott for forsta gangen pa tre manader.
Hostellet jag hittade var rent frascht och framfor allt LUFTKONDITIONERAT…vilken lycka. Tank att lite enkel komfort kan gora en sa lycklig.
Det ar de har stunderna som gor resandet sa jakla kul. Att packa vaskan satta sig pa ett flyg och vakna upp i ett helt nytt land med en helt ny kultur, helt nya forutsattningar och att veta att en uppsjo med nya upplevelser vantar. Det far i alla fall mitt blod att flyta lite snabbare.
Men nu ar jag ganska trott. Lite tidsforskjutning och ca tva timmars somn pa flyget i natt har satt sina spar. Men i natt ska jag sova i min mjuka sang i mitt tysta luftkonditionerade rum och bara dromma sota drommar.
Vi hors snart igen.
Johan.