Canyon Swing

Hejsan Sverige!

Idag har varit en ganska aktiv dag aven om vi bada ar lite forkylda, det har gatt i vagor nu ett par dagar.

Vi borjade i morse med Canyon Swingen, fick aka i en halvtimmen innan vi kom till sjalva ravinen dar vi skulle hoppa. Val dar fick vi vara selar och valja vilket hopp vi skulle gora. Johan hoppade som tva och valde ”pin jump” vilket gick ut pa att man med ett litet sidoskutt hoppade ut for den 109 meter hoga plattformen och forsoka halla kroppen sa rak som mojligt och samtidigt titta ner mot marken. Hoppet kandes lite annorlunda en ett annat hopp som jag gjorde for tva dagar sen iom att man sag marken mycket tydligt sa man fick en klar uppfattning om hur fort man foll. Nar man fallit 60 meter paborjade man den 200 meter langa bagen som kandes mycket kortare och mindre an vad jag trodde att den skulle gora.

Cajsa hoppade som 5:a och hade tankt att gora ett baklangeshopp dar man skulle sta med halarna utanfor plattformen och handerna bakom huvudet men nar jag (Cajsa) gick fram till plattformskanten och sag hur langt det var ner till marken blev jag vettskramd och ville backa tillbaka. Killarna forsokte lugna mig och helt plotsligt nar vi pratade sa hoppade jag bara utfor kanten. Tankte att om jag inte hoppar nu sa gar det inte. Synd bara att jag blundade i borjan och missade lite av hoppet. Tankte forst hoppa en gang till men mina skakiga ben och hander sa ifran!

Nar alla hade hoppat sitt forsta hopp fick man chansen att hoppa igen bara man inte tog samma hopp som man gjorde tidigare. Johan tyckte att det var roligt sa jag (Johan) valde att hoppa igen och tankte ta baklangeshoppet men nar jag sa det och de tyckte att jag var sa lugn i det forsta sa tyckte de att jag skulle prova en variant av baklangeshoppet som gick ut pa att de hissade ut mig over kanten och jag skulle korsa benen over bungylinan sa att jag lag horisontellt och tittade in om bergskanten och om jag bojde bak huvudet mer sag jag vattnet i botten av ravinen. Sen skulle jag rakna ner fran 5 pa svenska men nar jag kommit till 3 slappte de mig sa jag borjade falla men jag fortsatte att rakna ner vilket de tyckte var galet for typ alla slutar rakna nar de borjar falla. Detta hopp kandes lite annorlunda iom att man foll med huvudet forst, man kom som narmare botten av ravinen men var samtidigt inte lika laskigt iom att jag inte sag marken komma narmare pa samma satt.

Efter vara Canyonswing akte vi tillbaka och vilade ett tag for att fa framforallt Johans forkylning att lagga sig lite. Efter lite lunch GICK vi tillsammans med Kiara och Julia (vara polare fran Kiwi bussen och rumskompisar) upp for Bobs peak, det hoga berg som gondolen trafikerade. Vi trodde inte att det skulle vara sa farligt men det gick bara upp, upp och upp, nar vi tillslut kom till toppen var det forsta som motte oss en skylt med gondolpriserna ner. Vi fick senare veta att vi klattrat 455 meter rakt upp! Pa toppen roade vi oss med lite ”Luge” akning som Cajsa vunnit och sedan tog vi gondolen ner efter att ha tagit en fika och insupit atmosfaren och vyerna.

Har aven nu under eftermiddagen for forsta gangen provat att ata Sushi… det smakade lite annorlunda men var faktiskt helt atbart. Sista dagen i Queenstown (aventyrshuvudstaden i varlden) har varit en ganska handelsefylld dag och imorgon beger vi oss tillbaka till Christchurch.

Johan & Cajsa