Jamt ska man behova skammas

Vilken naturlag ar det som gor gallande att man som svensk maste gora bort sig pa semestern? Ibland kan man inte annat an forundrades av sin egen dumhet, en dumhet som efter gardagen antagit nya proportioner.
Helt plotsligt finner jag mig sjalv o Micke i vardera urbota fanig traditionell thailandsk ”dumstrut”.

Det hela borjade med att vi satt och drack ol pa turistgatan khao san Road ( av lustigkurrar omdopt till kaosets gata ).Efter ett par sa verkade det som en ypperlig ide att gora bort sig. Sa, nar en forsaljare av klassikt thailanskt ”packa-pa-turist-smorja” dok upp tog vi chansen. ” Micke, jag lovar, koper du den hatten sa kommer jag att ha pa den hela kvallen.”

”Hela kvallen?”,

”Hela kvallen ”

Sagt o gjort. Jag kan lova er, detta bara maste vara den fulaste ”sak” man kan ha pa huvudet. Till att doma av servitriserna som lag dubbelvikta, liksom alla gaster pa restaurangen sa gjorde den jobbet, d.v.s transformerade mig till varldens storsta ufo. Det ar en av de fa hattar som avslojar foljande av personen som bar den: ” Jag har inget, absolut inget att erbjuda det motsatta konet”
Folk fran gatan, de som inte grat, kiknandes av skratt, skakade pa huvudet och kom fram och skakade Mikaels hand for att han, som min personlige assistent, hade forbarmande over mig. Inget beskriver hattens groteskhet battre an sa, antar jag. Eftersom jag o Mikael efter 3 1/2 manader tillsammans borjat odla fram en tendens att gora allt ihop sa erbjod jag Mikael samma offert. Vilket slutade med att vi satt dar bagge tva, med varsin ”sak’ pa huvudet. Tva stolpskott i symbios.
Naturligtvis nojde jag mig inte dar. Detta var ju naturligtvis ett perfekt tillfalle att nara min forunderliga fabless for armband, fem styck blev det. Med en sober syn pa dem idag sa kan jag saga att de kommer att hamna i tomtesacken. Rimligtvis blir det nagon av mina smasyskon ( som jag darigenom helt sonika stamplar som stygga ) som aker pa dem. Herrejosses Niklas, de kommer ju passa perfekt till den tokfula tiger skjortan jag sydde upp till ”dig”!

Efter att ha tankt igenom det hela sa valde vi att ta av oss hattarna innan vi gick vidare till ”Bangkok bar”. Alltid roligt att skaka rumpan med lokala ”vanliga” ungdomar. Det som aldrig upphor att forvana mig pa klubbarna, i alla lander har i Asien som vi besokt, ar att folk ar precis likadana som oss. Detta tilltrots att var kulturella bakgrund skiljer oss at sa mycket det gar. Naval. Hungrig pa vagen hem sa tyckte jag att de halv stekta kycklingarna de grillar langst gatorna skulle gora mig gott( jag passade pa att skryta lite om mina grillkunskaper innan jag tryckte ner den: ”Jag tog malaria vaccinet, kommer den har rackarn fortfarande ha ihjal mig da?” bevingade ord). Nu kanske ni tror att jag ”fick upp dem” ( tillsammans med khao san roads drinkutbud, baklanges ) hela natten lang? Tji fick ni! Efter 100 dagar i rovh..ursakta, lander sasom Kambodja o Laos sa har jag utvecklat nagot av en platmage. Faktum ar att rykten gor gallande att jag ligger bra till for Herr Platmage 2005-priset. Fragar ni mig sa kan man strunta i magvaccinet de forsoker trycka pa en for 400 lovor pa vaccinationscentralen.

For att aterga till temat ladyboys: Jag koper hela homusexualitet-grejen, men vem attraheras av en ladyboy? Vem vaknar upp pa morgonen o tanker ” Tusan, taskigt vader idag! Ah, skit samma, jag har ju min vackra ostrogentuggandes pojk-flicka med smink o brost brevid mig, vad kan ga fel?”
Och har vi nagon motsvarighet i Sverige? Transor e val inte regelratta ladyboys da de ar medvetna om faktumet att de ar man. Eller? Det narmsta folk kommit vad det galler att korsa kon hemma ar val Lotta Brome o Babben Larsson? Hursomhelst, da min o Mikaels dumhet troligen antagit legendariska dimensioner pa bangkoks gator sa drabbar vi kancunabari imorgon. Man behover inte ha en fil kand i psykologi for att forsta att ingen i Bangkok kommer att sakna oss. Det kommer att gora vara solbrannor gott… Efter att ha blivit forfoljd av moln de senaste veckorna sa kan min ”solbranna” liknas vid Casper, det vanliga spoket. Det ar sorgligt. Detta innebar att jag kommer att vara blekare an blekast vid hemkomsten, snyft. Fast, det enda det innebar i slutandan ar val att jag far lagga mina kostymdrommar pa is (schockrosa Don Johnson-stuket a la Miami Vice ).

Ha det!

P.s Efter hattincidenten ( da var sjalvdistanskvot skot i hojden likt en raket ) sa kan vi val raknas som vuxna? Lustigt att processen for att komma dit var sa barnslig. Naval, det var en kvall att minnas. Ett minne som kommer att vara lika langlivat som som tv3 o mediadaren Jocke Geigerts nojessatsning ” glom inte tandborsten ”. Programmet som revolutionerade vara tv-apparater under tva veckor varen 93. Jag ar dock tamligen saker pa att servitoserna pa khao san road inte kommer att glomma oss i forsta taget, stackarna.