Langkawi, kontrasternas ö

Nyfiken over det mystiska roda skenet begav jag mig ned mot stranden for att bevaka solnedgangen.
Val framme fann jag den vackraste solnedgangen jag nagonsin vilat ogonen pa, och Colberth.
Colberth, en 22-arig ung Indones ( som envisades med att ange Sumatra som fodelseort till alla han prestenterade sig for da han skamdes sa for bombdadet i Bali ), studerandes turism sedan 3 1/2 manad tillbaks pa Langkawi visade sig vara exakt vad jag efterlyst den senaste tiden: en kille med lokalt knowhow. Nagon som kan beratta/visa grejer om platsen man besoker som ingen pa turistinformationen vill avsloja. Lyckligtvis var Colberth beredd att ata sig detta jobb. Forst ut var ett lokalt middagshak. Efter att ha hamtat Micke satte vi oss sa pa en muslimsk restaurang med ett stort buffebord. Buffebordet inneholl varje del i kostcirklen, essentiell for att man som vasterlanning ska fa behalla maten i hogst 5 minuter. Sjalv gick jag ut starkt med kokta silverfiskar och blackfisk som fortfarande hade puls.
Vidare at jag lacker sallad med nagon annan odentifierbar fisk ( ? ) i och en stor rod kycklingklubba. Halvtimmen senare, omtumlade av faktumet att vi inte fallit ihop och dott gick vi tillbaks till stranden for att fira var nyvunna vanskap med en ol. Colberth berattade en massa intressanta saker for oss om Malaysia och dess kultur. En sak som Colberth berattade och som jag kommer aterkomma till gjorde det klart att var Indonesiske vän än inte lagt till i någon hamn.

Foljande dag pa stranden fann vi oss omringade av Svenskar i mangder! Svenska grupper, oberoende av varandra hade alla hittat till Langkawi, den kanske mint omskrivna on i Sydostasien. Svenskar ar dock svenskar och kommer alltid att sa forbli, det lilla som star skrivet om on ar att den blev skattefri 1986. Ar det nagot som far det att lysa till extra i ogonen pa folket med varldens hogsta skatter sa ar det ordet ”skattefritt”. Det var atminstonde anledningen till att vi hittade dit…

B.l.a hittade vi tre schyssta grabbar fran Estocolmo, ursprungligen Peru. Efter att spenderat kvallen pa en reggaeklubb tillsammans med dem, Colberth och en helsingborgska + kompis sa var vi nojda med var vistelse pa Langkawi. P.s for att aterkomma till Colberth: det var valdigt roligt att bevaka Colberth bevaka Carlos, en av stockholmarna ragga sig blind pa Helsingborgskan. Colberth, killen som gav uttrycket ”oskuldsfull” ett ansikte verkade plotsligt ha funnit hojden av lycka och skralade varldsvant med i refrangerna till livebandets latar.

Efter att ha tagit baten tillbaks till Penang/Georgetown med hopp om att fanga nattbussen till Singapore, och missat den sa kommer vi att spendera natten har, for att imorgon kl nio ge oss av mot….Singapore!

Ryket som omger Malajera om att vara Asiens mest entustiastiska kareoke sangare/skor har hitintills inte stamt. Forhoppningsvis hittar vi nagot schysst kareoke hak i Singapore sa att jag far framfora min tolkning av” Brass in pocket ” av Pretenders ( basta rocklaten nagonsin ? ).

Slutligen vill jag tacka alla som foljer var resa genom ”dagboken”, trots brist pa intressanta handelser och substans. Hoppas att ni inte kanner er tvingade att lasa skiten!

Ha det!