Lang strapats ut ur Bolivia

Av alla vagar i hela varlden sa finns det en som ar den allra farligaste, den som skordar mest dodsoffer och i allman mun kallas ”Dodens vag”. Den ar bara 2-3 meter bred, ena sidan utgors av en bergsvagg och andra ett 900-meters stup. Den ar absolut inte asfalterad och dammet gor att man ser max tva meter framat. Tyvarr ar detta den enda vagen ut fran Rurrenabaque nar flygen inte gar.
Efter fyra dagars vantande pa flyg fick vi nog. Vadret blev bara samre och samre sa vi samlade ihop ett gang pa sex personer och hyrde en LandCruiser plus chauffor for att aka 13 timmar pa Dodens vag till La Paz. Om inte detta vore nog ryktades det om vagblockader i La Paz. De forsta timmarna gick relativt bra men sen borjade Alice spy. Jonathan (kanada) gav henne lite anti-spý-tabletter och hon dackade i baksatet. Nar det var dags for middag sag vi pa nyheterna att det var kaos i La Paz, 40 000 manniskor pa gatorna protesterade mot den laga gas-skatten for utlanska foretag i landet och polisen skot targas mot demonstranterna. Blev lite oroliga, men nu kunde vi ju inte vanda om!
Dodens vag gick sen ganska bra, hela tiden blev man varnad av de bolivianska varningsskyltarna, kors uppsatta dar bilar kort ut over branten.
Klockan ett pa natten kom vi fram till La Paz, sag inga demonstrationer men var chauffor hade hort pa radion att det skulle borja imorgon igen.
Dagen efter nar vi vaknade small det overallt och hela tiden. Ibland var det demonstranter med sprangmedel och ibland var det poliserna som skot targas. Hela La Paz var belagrat och ingen kom in eller ut ur staden. Vi hade hoppats pa att hinna ta bussen till Copacabana vid Titicaca innan manifestationerna borjade men nu blev det till att tanka om. Vi holl oss mest inne den dagen, horde historier om turister som blivit jagade av folkmassor med pinnar och stenar.
Nasta dag var helgdag i Bolivia och demonstrationerna skulle ta en paus.. Kande att det var var chans ut ur landet och vi samlade ihop folk for att hyra en minibuss. Efter bara 15 minuter kom vi dock till en vagblockad. Var bara till att vanda om. Vi horde att det gatt igenom en enda buss i natt, alla andra hade fatt vanda. Nedstamda akte vi tillbaka till hotellet igen. Jag gick och pratade lite med hotellets resebyra och tanten dar lyckades fa tag pa de fyra sista bussbiljetterna ut ur Bolivia den dagen! Det skulle ga en buss till Puno (Peru) om tva timmar!
Busshallsplatsen var full av gringos, alla ville bara bort harifran. Nar vi kom ombord pa bussen blev vi tillsagda att dra for alla gardinerna och absolut inte titta ut. Efter ca 30 minuter var vi framme vid den forsta blockaden, fick muta oss forbi. Alice kunde se ut lite bakom en gardin och sag brinnande bildack och stenhogar. Plotsligt small det till langre fram i bussen, nagon hade kastat en stor sten genom en ruta och en israelisk tjej fick den rakt i huvudet! Som tur var skadade hon sig inte allvarligt. Men stamningen i bussen blev valdigt spand.
Efter fyra oroliga timmar kom vi da fram till gransen. Alla fick ga in i ett forhorsrum, en och en, dar tre poliser fragade om man hade allt mellan knark och kreditkort i vaskan.
Tillslut hade alla kontrollerats och ytterligare tva timmar senare var vi framme i Puno, en stad vid Titicacas strand.
Igar hyrde vi en taxi och akte ut till Sillustani, en gammal gravplats for Colla- och Inca-indianer. Gravarna var utspridda over ett jatteomrade och bestod av stora torn, det hogsta var over 12 meter. Gravarna var ungefar 1500 ar gamla och hade otack precision. Inte ens de som rustar upp nagra av tornen kan fa de lika runda.
Idag akte vi ut till en av hojdpunkterna pa Titicaca-sjon, Isla de Uros. Uros ar ett indianfolk som for flera hundra ar sedan trottnade pa Colla- och Inca-indianernas krigiskhet och helt sonika byggde nagra oar av vass och seglade ut pa sjon dar de var tryggare. Nu lever Uro-folket mest pa fiske och turism. De vaver ihop vassen till jatteoar, det finns tre skolor, postkontor och hotell pa oarna! Nar man gick omkring fick man dock vara valdigt forsiktig, pa nagra stallen hade vassen ruttnat och man kunde latt trampa igenom. Passade aven pa att ata lite av ”Titicacas svar pa bananer”, vass-rotter.
Ikvall skulle vi akt till Cuzco men bussarna gick pa sa dumma tider sa vi aker till Arequipa istallet. Dar ska vi kolla in varldens djupaste ravin, dubbelt sa djup som Grand Canyon! Sen blir det nattbuss till Cuzco och hojdpunkten i Sydamerika, Maccu Picchu!