En Obekväm Sanning….

”Livet här i Väst är som en tornado som fångat mig och suger upp mig allt högre, jag snurrar fortare och fortare till det känns som om tiden går ännu snabbare än vad jag kan snurra. Den stora människomassan som ständigt finns runtomkring mig och som jag inte kan undkomma. Oväsendet från gatorna och en byggarbetsplats precis nedanför mitt fönster. Bråk i familjen om pengar, otrohet och kärlekslöshet. Bråk med grannarna – om oväsentligheter.

Det finns aldrig någon tid – framförallt aldrig tillräckligt med tid.

Jag är medveten om att jag generaliserar och egentligen inte konstaterar något nytt, men jag har inte kunnat frigöra mig från känslan att människorna i västvärlden i huvudsak månar om sitt eget välbefinnande – och inte lyckas de särskilt väl heller. Själv utgör jag numera inte heller något undantag. Jag går till jobbet på morgonen och kommer hem trött på kvällen. I slutet av månaden betalar jag alla räkningar och placerar det lilla som eventuellt blir kvar på ett sparkonto. De sparade pengarna används sedan till att ta semester för att undslippa den hektiska vardagen och vila upp sig – för att orka med en ny runda i ekorrhjulet.

För att hitta en väg ut ur tristessen skaffar vi oss lyxprylar. Vi skuldsätter oss för att skaffa en häftig bil, ett större hus eller märkeskläder som vi läst om i tidningar eller sett i skyltfönster. Och så sitter man där med en ny bil och lite pengar på banken och ändå känner man sig inte riktigt nöjd. Då gäller det att börja från början igen. Detta är en ond cirkel som även jag finner det svårt att ta mig ur.

Jag vill självfallet inte förkasta vårt så kallade välfärdssamhälle i sin helhet, men jag har ändå en känsla av att det är något som inte stämmer här för mig, det är något som fattas.

Och när jag betraktar min omgivning inser jag att andra människor inte har det bättre. Självfallet finns det mycket i det moderna samhället som är njutbart och som även jag blivit bortskämd med under årens lopp: alltid rinnande varmvatten och varuhus där jag kan köpa allt jag önskar. Till övriga bekvämligheter hör el, telefon, tv, internet, e-post och mycket annat. Man får dessutom inte glömma bort den medicinska vården.

Ändå ligger jag i sängen på kvällarna och längtar efter min djungel, längtar efter lugn och ro. Jag längtar efter att få springa barfota, slippa använda smink och att inte ha några möten där jag måste passa tider.

Tänk att få vakna på morgonen och andas in den ljuvliga urskogsluften! Att känna strålarna från solen som alltid skiner och se träd som alltid är gröna, underbart vackra vita moln som seglar över den oändliga, blåa himlen.”

Ord ur: Sabine Kueglers Djungelbarn … som även till stor del hade kunnat vara mina egna…

[img=karinbostrand2007_4_3_16_8_14.JPG,324015][img=karinbostrand2007_4_3_15_42_5.JPG,323959][img=Karinbostrand2007_3_31_18_12_59.JPG,322806][img=karinbostrand2007_4_6_11_14_40.JPG,325014][img=Karinbostrand2006_9_20_15_17_26.JPG,262283][img=karinbostrand2006_5_30_18_19_44.JPG,238045]