Aventyr pa Fraser

Hej alla!
Nu ar jag tillbaka igen efter vart lilla aventyr till Fraser Island och aven till Noosa. Efter tva dagar av forberedelser, vaknade vi upp halv fem pa morgonen (vi forsov oss, bra borjan…). James tappade modet, men eftersom det var jag som statt for det mesta av planeringen sa visste jag att vi skulle hinna med farjan iaf om vi bara skyndade oss, sa efter ett litet pep-talk med James fick jag in honom i bilen tillsammans med packningen och frukosten, sa for vi ivag. Vi hade beslutat oss for att vandra och lifta runt pa Fraser Island eftersom vi ar for unga for att hyra fyrhjulsdrivna bilar. Efter en otroligt vacker (5h lang)bilfard kom vi fram till River Heads(hamnen) och det var det vackraste delta jag sett! Klart, gront vatten och orange sand, detta var bara borjan av oandligt manga, oandligt vackra utsikter! Vi kom pa farjan och gick for att titta efter valar, men vi sag inga=(. Nar vi borjade narma oss land borjade vi fraga folk pa farjan om de kunde skjutsa oss till en av sjoarna, darifran skulle det bli latt att vandra runt(trodde vi… hahahah…) ingen hade plats, men ”go Sweden!” sa de. (Ni i stockholm vet att jag skaffade(tack erika!) ett litet marke med svenska flaggan pa som jag sydde fast pa min rygga). Naja, fortfarande med stora leenden pa lapparna trippade vi, eller ja, stankade vi oss av farjan och borjade varan 4 timmar langa vandring. Vagarna var asfalterade sa forst borjade vi undra varfor vi inte kunde tagit varan bil, men vi markte snart varfor. Nar vi gatt 500m tacktes asfalten av sand, massor med sand, mer sand an som finns pa stranden! Faktum ar att for att 4wd ska kunna kora pa sanden har de spant upp tygover vagarna for att ge bilarna faste. Inte kul att ga i… Vi borjade undra vad vi gett oss in i. Vi gick i 30min, sen var vi helt slut (vara ryggsackar vagde 17 resp. 20kg och taltet hjalptes vi at med att bara). Vi tog en dricka-paus och surplade i oss av varat vatten, men precis som vi skulle ta nya tag kom en bil farandes(hurra!) vi borjade vifta med vara sma tummar och de saktade faktiskt in(hurra igen!) men bara for att saga att vi var galna som trodde vi kunde vandra runt… Jaha… Efter ett antal bilar kom antligen ett par schyssta amerikaner farandes och kunde skjutsa oss en bit, men nar vi kommit ”en bit” tyckte de sa synd om oss att de skjutsade oss hela vagen till taltplatsen! Bra borjan tankte vi och satte glatt upp varat lilla talt! Precis som vi gjort det borjar det aska och vi marker att vi slagit upp varat talt i slutet av en nerforsbacke… Vi kommer bli drankta! Vi var alldeles for trotta for att ta ner taltet och sla upp det pa nytt sa vi drog helt enkelt upp taltpinnarna och promerade ivag med taltet, fortfarande uppslaget, emellan oss.(Kupoltalt). Nojda med vart nya lage satte vi oss vid vart lilla kok for att koka lite nudlar, da ser vi ett trad falla rakt ner pa varan gamla taltplats! Later som en chans pa miljonen men traden verkar falla mest hela tiden har, de blir uppatna inifran och klarar sen inte vinden. Nasta dag tankte vi forsoka ta oss till Lake McKenzie, kom ivag vid sju-tiden och nastan direkt blev vi upplockade av en familj fran Sydney som korde oss till Pile Valley(2km=1h intjanad!) 7km kvar! Vi gick en km och tog sen en paus, men precis som vi fatt av oss ryggorna kom det en bil och vi borjade vifta igen! Det visade sig vara en pick-up, men de sa at oss att vi kunde hoppa upp dar bak sa skulle de ta oss de resterande 6km till sjon. Jattebra tankte vi och la oss bekvamt(?) tillratta pa platflaket. Detta visade sig vara det varsta misstag vi begick pa varan resa, vagarna var valdigt ojamna med stora hal i, och var chauffor korde alldeles for fort! Vi hoppade upp och ner och slog oss gula och bla over hela kroppen, sjalv vantade jag bara pa det dar slaget i ryggen som skulle fa mig att tappa andan. Som tur var kom det aldrig och vi steg med darriga ben ur bilen och hittade ett Hiker’s camp precis vid sjon. Vi slog upp taltet och tog och en prommis till sjon, klockan var bara nio pa morgonen och det var ingen dar an. Det var den vackraste sjo jag nagonsin sett! En turkos rand foljde stranden runt hela sjon och resten var morkt blatt och sanden var sa mjuk och sa vit att vi trodde vi dott pa pick-up:en och kommit till himlen! Hela sjon kantades av regnskog och vattnet var sa klart att det kandes som att bada i en swimmingpool med sand-botten! Nar vi skulle ta oss darifran ett par dar senare tyckte vi att huvudsaken var att slippa ga, sa vi kunde tanka oss att aka precis vart som helst! Vi hade ju bara sett en brakdel av on an sa lange! Pa vag ut fran parkeringen kom en 4 bilar lang karavan, de forsta tre bilarna sa att de inte hade plats, men sista bilen hade slarvat bort sina barn i nagon annan bil sa de hade gott om utrymme. Detta visade sig vara ett roligt gang som kommunicerade via Walkie-talkies mellan bilarna. De latsades att de hade en radio show, sa i en av bilarna satt ”radio-prataren” och de andra bilarna ringde in for att svara pa fragor, delta i nagon tavling eller bara reta radio-prataren=) Manga skratt senare kom vi fram till Lake Wabby, en liten sjo som pa ena sidan kantas av skog och pa andra sidan enorma sanddyner, sanden fyller sjon 1-2meter fran strandne och in per ar! Vi bestamde oss for att tacka for skjutsen och sla lager har for att sedan vandra till stranden, bara 3.5km! Vi var helt ensamma pa campingen och nar vi skulle tta oss till toaletterna pa kvallen horde vi dingos yla… creepy! Det var massakonstiga ljud den natten, och det plus blamarken pa hofter, knana, axlar och rygg gjorde det ganska svart att sova! Nar det var dags att stiga upp hade solen precis borjat skina over tradtopparna och vi gjorde oss redo for att korsa ”oknen”. Forst hade vi en lang nedforsbacke som var valdigt pafrestande for knana, och sen hade vi en valdigt brant uppforsbacke i mjuk, mjuk sand som var valdigt svar att komma uppfor, vi fick krypa pa alla fyra for att komma upp, och nar vi kom upp trillade jag over och stod pa huvet, ryggsacken var for tung… James skrattade at det i flera dagar=)haha, naja sen borjade vi var vandring over sanddynerna, det var en utav de haftigaste grejorna vi gjorde, vi hade tur som var ute tidigt pa morgonen for da var sanden packad och vi sjonk inte ner sa djupt. Det kandes verkligen precis som att ga i oknen! Detta var klart en av de haftigaste upplevelserna hittils! Nar vi kom fram till stranden fick vi snabbt skjuts ett par km norrut utav nagra killar i varan alder. Darefter fick vi ga ett bra tag i stekande sol tills nagra gubbar i pick-up fragade om vi ville hoppa upp pa flaket. Vi hade lovat varandra att aldrig gora det igen, men sanden verkade jamn har och det var ju sa forfarligt varmt! Det gick faktiskt valdigt bra! de korde oss till Rainbow Gorge, dar kan man se sandklippor i massa olika farger, men nar vi borjade ga markte jag att min kamera var forsvunnen, sa jag tankte inte sa mycket pa omgivningen da. Vi borjade ga igen och nu fick vi ga riktigt langt sakert 6km, vilket ar otroligt jobbigt med sa mycket packning och stekande sol! Sen kom vi fram till Happy Valley, dar kan man fa riktig mat=) Det var valbehovligt aven om det fick oss att inse hur utmattade vi var. Den insikten gjorde oss ganska trotta och kinkiga, sa vi satt och stirrade pa de allmanna toaletterna(allt som fanns att se) i ett par timmar, jag gjorde ett forsok att ta en promenad, men dar fanns ju bara sand och sand sa jag atergick till att betrakta toaletterna… Jag ringde aven en taxi som skulle ta oss till toppen av on. Han kom och hamtade oss nasta morgon och precis som jag skulle hoppa in kom en tjej springades och fragade om jag tappat min kamera, HURRA!!! Nu pa mkt battre humor hoppade jag in i taxin och vi kom upp till Indian Head! Vi slog lager dar det stod camping forbjuden, hjartligt trotta pa Fraser’s ofullstandiga kartor over campingplatser! Sen borjade vi bestiga Indian Head och det var det verkligen vart! For val daruppe sag vi skoldpaddor para sig, rockor simma omkring och aven tre knolvalar!! Och massa fiskar… Det var jattekul, otroligt hur klart vattnet kan vara!Vi gick ner igen och funderade pa hur mycket vi hade kvar att se, vilket bara var Champagne pools, som bara jag var intresserad av att se, sa vi ringde taxin igen=) och bad honom kora oss till farjan pa eftermiddagen, james plockade ner taltet och jag gick for att se de naturliga havspoolerna, de var faktiskt jattefint! Efter 1,5h skumpig fard till farjan kande vi oss faktiskt valdigt glada och nojda over att se on bakom oss! Och nu hade vi dessutom tid over att se lite mer av kusten, sa da bar det av till Noosa! Men det far ni lasa om i nasta dagbok, annars far ni nog ont i ogonen!
Ha de bra!
kram