Forts. Nya Zeeland ar toppen!

Hej igen!

NU var det ett tag sen jag skrev sist.. igen.. jag vet, men har man fullt upp sa har man!
Det sista jag berattade om var val vara aventyr i Kaikoura pa Nya Zeelands vastra kust. Efter Kaikoura var det dags att aka till Christchurch nagra mil soderut. Jattefin gammal stad som ar kand for sin stora katedral mitt i centrum. Det ska tydligen vara en ”wizard” som star utanfor katedralen och babblar om dagarna, sa det tyckte vi kunde vara kul att se och promenerade ner till centrum. Val dar blev vi tillsagda att trollkarlen gatt i pension dan innan… typiskt… Men tur i oturen sa kom vi precis lagom till Flower and Romance festival. Hela stan var smyckad i blommor och pa torget stod ett band och spelade romantiska sanger, folk promenerade runt hand i hand, lag pa graset och lyssnade pa musiken eller till och med dansade runt pa torget! Vi gick ocksa till deras gigantiska botaniska tradgard och ett jatteintressant museum om hur maori-folket levde innan britterna kom. De hade ocksa skelett av moa-fageln som kunde bli upp till 2,5-3m lang men som utrotades for nagra hundra ar sedan. Ett par dagar senare akte vi vidare till Dunedin (betyder nya Edinborough) ytterligare en valdigt vacker gammal stad, otroligt fina byggnader! De har ocksa varldens brantaste gata, sa den har vi stolt promenerat upp for, James gjorde ett forsok att springa upp for gatan, men kom snabbt tillbaka…=) samma dag begav vi oss till Cadbury Chocolate Factory och fram till den dan hade jag inte atit en enda godisbit pa hela NZ-resan (och det vet ni att jag behovde kampa for!) Men nu var det kort, vi fick en hel pase med gratis choklad och sen var man ju tvungen att kopa en massa mer bara for att man fick det billigare i deras butik. Vi lyckades tom fa en svensk guide som hetter Ingrid. Nasta dag var det Alla Hjartans dag! Nar jag vaknade pa morgonen stod det ett stort fang med rosor och hjartballonger bredvid min sang. James hade gatt upp klockan sex bara for att aka ner till stan och forsoka hitta blommor at mig och sen gatt och lagt sig och vantat pa att jag skulle vakna… Han ar varldens gulligaste! Vi hade en helmysig dag, fikade nere pa stan, promenerade och pa kvallen var det ”Jazz on a summernight” i The octagon(centrum) sa da satt vi och lyssnade pa ett jatteharligt band med gamla gubbar! Senare gick vi ut och at. Precis vid solnedgangen begav vi oss ut till Otago Peninsula for att se pingviner och mycket riktigt, nar det var nastan svart kom sma pluttiga klumpar upp ur vattnet, det var varldens minsta pingvinras Blue Penguin och de var sa sota sa! Tyvarr fick man ju inte anvanda blixt sa nagra kort blev det inte. Nasta dag bar det av till Te Anau, och dar finns det val iofs inte mycket att se, men nar vi kom fram till varat hostel blev vi mottagna av tva helt galna superspralliga tjejer, vi var sex stycket som vantade pa att fa vara rum och vi tittade alla pa varandra och undrade om vi kanske skulle bege oss nan annanstans. Men efter att ha blivit tillsagda att gora hoppsa-steg runt huset, forsoka sta pa handerna och sjunga en sang som de hittade pa sa fick vi antligen vara rum, och James och jag fick ett halvt hus for oss sjlava! Pa kvallen tog vi en ridtur med tjejerna som lugnat ner sig lite och det var jattekul for helt plotsligt fick de for sig att jag skulle leda turen, och det tyckte bade jag och min hast var skojigt sa vi sprang ivag langt fore alla andra=) Nasta dag skulle vi antligen aka till det stalle vi nog sett fram emot allra mest, Milford Sound! Det tog oss nastan tre timmar att kaa dit men naturen var jattefin, man kunde se spar av glaciarer overallt! Och det var sno pa bergstopparna och vattenfall precis overallt! Vi hade bokat en 2,5h batkryssning pa fjorden och det var jattefint, lite smaregnigt och dimmigt, men det gjorde det bara annu mer magiskt. Vattenfallen forsade ner over klippkanterna och vi kunde se salar ligga och lata sig pa stenar har och dar. Nar vi kom langre ut pa sundet blev det lite for vagigt for mig och jag borjar val bli van vid att sitta och gunga langst bak i batarna nu. Pa vagen tillbaka till Te anau hade det klarnat upp och vi sag annu mer av de fantastiska omgivningarna, jag ska se om jag kan ladda upp lite kort sa smaningom for det var verkligen jattevackert!
Queenstown ar kant som aventyrens huvudstad, sa sa fort vi checkat in sa bokade vi in oss pa forsranning tva timmar senare. Pa med vatdrakt igen (alltid lika kul) och ivag pa en buss som skulle kora pa vagar dar man inte ens fick kora med slap och vi hade en stor buss med fem flottar pa slap! Det var en livsfarlig vag och flera ganger fick nagot av hjulen hanga over klippkanten (minst100m ner till marken) for att vi skulle klara kurvorna. Nar vi kom dit blev vi indelade i grupper och placerade i vara batar. James satte sig ju sjalvklart langst fram och erbjod sig att vara den enda paddlande i en tunnel man knappt kunde sitta upp i=) Han hoppa ocksa sjalvmant i en av de mindre forsarna for att ta sig en ltien simtur… *galning* En av flottarna flippade och vi fick plocka upp de som trillade i innan de gled ivag till nasta fors. Jag fick dra upp en gubbe i 70-arsaldern, tjock var han ocksa och jag trodde han skulle fa en hjartattack, for han slutade andas en ltien stund. Men han klarade sig och med lite hjalp lyckades jag dra upp honom ocksa! Forsranningen var val ganska rolig, tyvarr var det valdigt lite forsar och valdig mycket lugnt vatten, vi hade vantat oss lite mer action. Men det var fortfarande kul! Nasta dag var det dags for varat storsta aventyr! Tidigt pa morgonen bar det av till Wanaka flygfalt!!!!! Fallskarmshoppning star namligen pa schemat!! Jag ar jattenervos och har ont i magen, james gar runt pa varldens basta humor, hur lugn som helst, vi far dra pa oss lite vackra klader och selar och nar jag val traffade ”min hoppare” sa blev jag lugn jag med, han verkade veta vad han gjorde. Tills han sa att det var hans forsta dag! va? Halla! Kan jag fa byta???? Men sjalvklart sa tyckte han ju bara att det var jatteroligt att se min min, och fortsatte hitta pa fler logner om vad som kan handa om nat gar snett. Han pekade bland annat pa en massa stenhogar pa ett falt under oss(pa vag upp i planet) och sa att det var alla som inte klarat sig… Val uppe pa ratt hojd sa oppnar de dorren, jag var ganska peppad vid det laget tills jag sag james hoppa ut… Han bara sogs ner och forsvann! Men inanna jag han tanka mer pa det sa satt jag och dinglade med benen utanfor planet som var 4km upp i luften! Och vips hoppade vi ivag och snurrade runt lite och sen bara foll vi, fast det kanns inte riktigt som att man faller for man ar sa hogt upp att man inte riktigt ser att man kommer narmre. Mina oron varkte, jag trodde de skulle sprangas, men nar vi val vecklat ut fallskarmen sa kunde jag tryckutjamna och bara njuta. Vi fick aven ta fram vara kameror, men mina fingrar var sa frusna att ja, ni ska fa se korten sen… och fa er ett gott skratt! Efter ynka 5 min var vi nere pa marken igen och helt plostligt verkade allt pa markniva sa otrligt trakigt. Vi ville upp igen! och det ska vi forhoppningsvis nar Mia kommer hit! Bara ett par manader kvar! nar vi kom tillbaka till Queenstown ville James ha en ny adrenalinkick och kopte ett tre-pack bungy-jump. Sen akte han ivag och gjorde sitt forsta 47m fran en bro, det var tydligen ratt haftigt, pa kvallen akte vi upp med linbana till hans andra hopp, han hoppade ratt ner bland traden i skogen, han sa att det var jattelaskigt och det sag ratt laskigt ut, speciellt som min galning till pojkvan tog flera meters sats och bara sprang ut tills marken forsvann under honom! Nasta dag var det dags for det varsta hoppet! Mellan tva klippavsatser gar det en lina, pa linan hanger en kabin, 137m over marken. Dar skulle han hoppa ifran. Han var valdigt nojd med det efterat men sa att vantan var det varsta, nar kabinen dinglar daruppe svanger av vinden… Jaa…. det var laskigt nog att titta pa det andra hoppet, jag fick inte folja med pa det sista. Nar vi var fardiga med vara aventyr i Q-town akte vi till glaciaren for en heldagsvandring. OCh det ar ratt haftigt, men jag har inte fatt tillbaka min kondition sen jag var sjuk sa 15 min. klattring upp for 40cm hoga trappsteg var inte sa kul. Jga holl pa att tappa balansen flera ggr, och da var vi itne ens uppe pa isen sa det blev ju inte direkt battre sen. James gillade vekrligen vandringen, jag tyckte det var alldeles for laskigt eftersom jag hade sa dalig balans. Vi borjade narma oss slutet av varan resa och hade bara Pancake rocks kvar, klippor som har sa manga lager att det ser ut som hogar med pannkakor! Det var fint for det lag precis pa kusten sa havet slog upp mot klipporna! Den natten sov vi pa en camping pa madrasser och kuddar gjorda av plast… Vi sov inte mycket den dan, men som tur var sa hade vi bara ett par timmars bilfard tillbaka till Christchurch for att sen flyga till Auckland och sen vidare hem till Brisbane!
Jag beundrar er verkligen om ni lyckats lasa sahar langt! JAg har mycket mer att beratta, men jag ska forsoka dela upp det litegrann. Men det var allt om varan resa till NZ iaf!!
Ha det bra allihop, och jag uppskattar verkligen era kommentarer!
Kram kram!