den med fraser Island

hej igen!

Det blir bar langre och langre mellan gangerna vi skriver, men det kan ni se som ett gott tecken. Vi trivs som handen i handsekn och har ingen hemlangtan.

Det stora som hant senast ar att vi varit pa Fraser Island, varldens storsta sando. Den ar i princip helt tackt av sand. Forutom pa ett stalle dar de har asfalterat och byggt ett resort med tennisplan.. Fanigt. Vi snackar ju nationalpark.. Pa on finns dingos, en rovhund, varlens 5 farligaste ormar och massa andra trevliga sma djur.

Dagen innan vi akte ut sa hade vi ett mote och bestamde vara grupper. I varan grupp blev vi nio stycken. Jag, Daniel, Disa, Anna hade ju redan innan besamt att vi skulle aka tillsammans. Sa det var vi, 4 kanadensiska tjejer och en engelskman. Engelskmannen Richard var lite av Daniels raddning, han slapp vara med 7 tjejer. I denna kille hittade han aven lite av sin sjalsfrande. (ta nu inte illa upp Erik och Robban, men ni ar ju inte har med honom). Det var fotbolls och manager snack i 3 dagar, lite blandat med allmant tjat om andra sporter. Det var bast att lamna dessa tva ensamma 🙂

For att fa kora de fyrhjulsdrivna bilarna pa on, behovde man vara 21 och ha haft kortkort i 2 ar. Det var bara jag och Daniel som haft det, sa alltsa var vi de enda chaufforerna i varan grupp. Det kandes lite spannande, har ju aldrig kort sadan typ av bil innan, men det var verkligen en upplevelse for livet kan man saga. Mer om det senare.

Morgonen vi skulle ut fick vi ga upp tidigt, redan kl 7. Da var det dags for pannkakor, som hostelet vi bodde pa gjorde varje morgon.. mm smarrigt. Sedan var det dagt att packa iordning bilarna och se sa att allt va ok. Sedan var det antligen dags att ge sig ut. Det var allt med lite pirr i magen. Mest for dingosarna som ar pa on. Jag hade blivit rejalt uppskramd for dessa. De har namligen de senaste aren dodat 2 barn och anfallit vuxna. Man far pga detta aldrig ga sjalv pa on. Sa liten och kort som jag ar, sa tankte jag att de kanske skulle ta fel pa mig och en bebis 🙂

Vi bestamde att Daniel skulle kora till farjan. Han hade ju trots allt kort lite pa Nya Zeeland och var mer van vid vanster trafik an jag. Detta var ju dock ingen automat, utan vi skulle vaxla med. Med 2 spakar. Vanlig + fyrhjulsdrift. Fast det gick mycket lattare an vad vi trodde.

Antligen ute pa on och vag. Det var tidvatten nar vi kom till on sa vi behovde kora en innervag och inte pa stranden. Detta var en riktig skumpedumpvag, men det var roligt, fast jag lat Daniel kora. Det kandes som varsta atraktionen pa liseberg. Snart nadde vi dock stranden och det gick mycket fortare. Nar man korde pa den harda sanden var det ungefar som asfalt. Vart forsta stop blev lake Wabby. fran dar vi stannade hade vi en 40 minuters gang. Vi bestamde oss for att ata lunch forst. Nar vi packar in lunchen sa sager helt plotsligt en kanadensisk tjej ”dingo” jag vander mig om och precis bakom mig star en. Jag fick panik. Men nar de kommer ska man visa sig cool. Sa det gjorde jag saklart. Vi alla hoppade in i bilen och satt och tittade lite pa avstand. Snart kommer en till. de strosar runt lite kring var bil, Daniel gar sa klart ut och tar kort, fast man inte ska. Da blev jag lite sur pa honom. Helt plotsligt hander det som inte far henda pa varlends storsta sando. Det borjar REGNA. Inte lite utan det vraker verkligen ner. Vi bestammer oss for att Lake wabby far bli en annan dag. Vi aker vidare och snart blir det uppehall igen. Vi stannar da vid rainbow gorge, som skall vara fin sand i regnbagens farger. Detta faller dock inte nagon av oss i smaken. Sand ar val inte var stora specialite. Nar vi ar pa vag till bilen sa borjar det regna IGEN. Tank vad lite ragn forstor. Det var bara att borja springa och nar vi val har natt bilen sa ar vi totalt dyblota.

Vi bestammer oss nu for att leta upp nan stans att talta for natten. Men innan detta aker vi for att ga pa toaletten. Nar killarna kommer ut fran sin avdelning, verkar de alla lite skraja. Snart far vi veta varfor. En spindel. Hmm.. det ar val inget tanker vi och gar in. Dar sitter 2 ackligt stora vidriga spindlar, lika stora som min hand. inte bara handflata, utan hela. da snackar vi stora. tank att ha den pa magen. Alla tjejer ville sa klart ha ett kort pa spindeln men de kunde inte ga in sjalva eftersom det var en massa killar som anvande toaletten sa de bestammde att jag och richard skulle ga in. Sedadn kom de pa att vi aven skulle halla en bok bredvid spindeln sa alla dar hemma kunde se hur stor den var. Richard tog pa sig detta uppdrag medans jag skoulle sta en bit ifran och ta kort. De tva forsta korten gick bra men nar jag skulle ta det tredje sa blev spindeln lite agresiv och vande sig mot richard och hojde upp sina framben.Detta var lite ackligt men eftersom jag inte hade tagit kort sa fick vi offra richards liv. Han strackte fram boken igen och spindeln reste sig igen men jag tog inte kortet med en gang bara for att jag var tvungen att hitta den perfekta vinkeln vilket var svart men jag lyckades och mest glad for detta var nog richard.

Pa vagen till vart campingstalle motte vi en av de andra grupperna och vi bestamde oss for att campa tillsammans. Innan sa stannade vi bara en kortis for att se ett vrak som strandat dar en gang. Rostigt var det. och det var slutsatsen.

Vi bodde inte pa campingplatser utan campade pa stranden bakom sanddynor. Nar vi kom fram var det inte sa langt kvar tills det ksulle borja morkna, sa vi hade brottom. Det var lite problem med talten, alla var val inte sa vana campare som jag och Daniel, men det var roligt. I slutendan, var varat talt dar vi 4 svenskar sov det finaste av alla. Vi lagade en middag bestaende av ”aussie BBQ” och sedan satte vi oss i stjarnornas sken och drack lite vin och ol. Med tanke pa att det var kissa pa stranden som gallde, sa gallde det att inte dricka for mycket. Dingosarna kunde ju komma och bita en i rumpan. Den har forsta natten blev det inte mycket somn. Inte for att vi var uppe lange. Klockan 10 var alla i sang. Utan det berodde pa alla ovanliga djur man hor nar man ar i ett talt + min radsla for dingosarna. Med tanke pa Lisas inlagg kan jag forklara att Dingosarna ser ut ungefar som en hund, nan spinkik ras, men det har en rovinstinkt och deras mal i livet ar att samla mat pa alla oss.
En annan anledning till att det inte var latt att sova, var att det efter halva natten borjade regna igen. och varat talt var nog gjort for att klara sol och inget annat.

Pa morgonen var allt for blott for att tas ner, sa vi lat allt sa kvar. Nar vi kom ut ur taltet ser jag nat stort, usch vilka dingos var min forsta tanke, men ser sedan att det ar 4 vildhastar som gar och betar runt vara talt, kandes lite som Ronja rovardotter. Nu var det min tur att fa kora for forsta gangen. Lite nervost, men det var roligt. Dagens mal var forst lake Wabby, den djupaste sjon pa on. Ena sidan kantades av en sandvall, har var det kul att aka ner. Annars sa tyckte nog Daniel att fiskarnas fotmassage var det basta….

Efter detta var det lunch time, hotdogs. Pa kvallen akte vu till nagot som kallas Indian head. Det ar jatte hoga klippor som stupar rakt ner i vattenet. Har skall man vara i solnedgang eller uppgang och da far man se hajar och andra spannande djur simma omkring dar nere. Vi sag en haj och en hel del havsskoldpaddor. Det var valdigt fint att sta dar i solnedgangen.

Den har natten gick det mycket battre att sova, trots att det sista vi hor innan vi faller in i var skonhetssomn ar att det gar en dingo runt vara talt. Pa morgonen gar vi upp med solen alltsa klockan 5 (ni skall inte tro att vi e pa semester). Detta av tva anledningar, att fa se soluppgangen, men ocksa for att vi skall ha tid att aka till Lake Mcnzie. Vagen dit var allt annat an rak, tank er 4 meter sno, fast sand istallet. Daniel fick kora och jag satt bredvid. Han tyckte dock att detta var riktigt roligt, och jag e inte saker pa att jag skulle fa kora aven om jag ville 🙂 antligen blir vi lite imponerade, har ar det verkligen lugnt och harmoniskt. Vacker sandstrand och alldeles klart vatten…. beauutiful

Nar vi nar stranden igen sa for jag kora, tidvattnet ar pa vag in, sa pa sina stallen ar det riktigt svart, man far verkligen koppla pa alla sinnen…
Daniel far dock aran att kora pa farjen.

Val hemma pa hostelet igen, ar vi alla trotta men valdigt glada. Duschen var den basta under mitt liv.

Vi spenderade 2 dagar till i rainbow beach. Da gjorde vi vara egna didgie ridos. Detta ar nog det roligaste bade jag och Daniel gjort har i Australien, man kande sig verkligen kreativ och utan att skryta, sa var man faktiskt nojd med resultatet. Tank om det var sant man fick halla pa med pa bilden i skolan. Daniel var en ritkg perfektionist och holl pa att aldrig bli klar.

Ni far urakta att det tog sa lang tid att fa den har dagboken klar. men som en kompensation sa far ni forhoppningsvis 2 attt lasa pa en gang. Om Daniel orkar skriva om Whitsunday.

Kram pa er alla och vi skall forsoka bli lite battre pa det har..