Den med nara doden upplevelsen

Hej igen. NU var det dags igen for en liten dagbok. Lugnet som fanns har nere i Krabi ar nu bara ett minne blott. NU finns det en huligan liga pa 9 stycken galna svenskar som gor livet osakert for alla lokalinvanare.

Vara foraldrar har kommit ner och det5 borjade med att vi skulle mota vara foraldrar pa flygplattsen. Carin ville aka till flygplattsen valdigt tidigt sa att vi inte skulle missa dem. Det slutade med att vi kom fram 4 timmar innan deras plam skulle landa och det var inte sa roligt att sita dar i alla dessa timmar och titta pa flygplan som staratade och landade. Det hela blev inte battre nar carin blev kissenoding gang pa gang av upphettsning att fa se sin mamma efter 3,5 manaders ”ifranvarandratid”.

Det var ett bortkommet sallskap som kom ut fran dorrarna ut i ankomsthallen men det tog inte lang tid innan de sag en carin med sina viftande armar och den scen som utspelade sig nagon sekund senare var som hamtad ur en hollywood film. Christina sprang imot carin som ett anglok medans vakterna fick halla tillbaka carin sa att hon inte betradde det forbjudna omradet. Sjalv stog ja och filmade det hela men jag fastnade i min ryggsack som var fast satt vid mina fotter sa jag foll nastan framat nar jag skulle gora en snygg filmning men ja klarade migt som tur var….

CArin och jag tog taten till taxibilarna och nu var det inte bara en person att halla reda pa utan 8 stycken. Det kandes precis som om man var en reseledare men en flock vilsna turister bakom sig. Det e valdigt svart att beskriva hur det hela sag ut men mingen kunde missa att det var ett gang perssoner som inte var sa vana att resa pa egen hand for alla satt ihopp som en klump. nar vcarin och jag skulle ta ut pengar da kunde inte de andra sta och vanta 10 meter fran oss utan alla var tvungna att sta sa nara oss som mojligt. Carin kunde knappt trycka in sin kod eftersom det var sa trangt. Den basta synen var nog att se alla foraldrar komma dragande pa identiska vaskor inhandlade fran claes ohlson.Festligt…

Efter att ha raggat taxi och forsokt att fa alla taxi forare att kora till samma destination da fick man antligen andas ut. Jag kande just vid det ogonblicket att nu var min semester slut. Jag hade fatt ett nytt jobb. Som reseledare…..

Hotellet vi bodde pa var valdigt fint och vi hade piccolo som bar upp vara vaskor tillrumen. Jag tror f att varan piccolon som hela tiden bar vara vaskor och uppnade dorrar at oss just nu e en av thailands rikaste man eftersom vara foraldrar var inte daliga pa att ge dricks. De tyckte att allt var sa billigt sa var vi ann gick sa flog de pengar omkring oss. Thailandarna alskade oss..

Vara tva dar i bangkok bestod mest av att shoppa och en tempel och flodtur. Det var roligt att fa se templena men det blev lite trakigt efter ett par timmar. Flodfarden var ocksa intresant. Har fick man se de fattiga kvarteren dar manniskorna levde i ruckel som stod pa stolpar ute i vattnet. Trotts denna fattig dom sag alla jatte glada och vinkade att glatt at oss..
Det thailandska nyaret firades ochsa just under de dagar vi var i bangkok och har skjuter man inga raketer utan har kastar man vatten pa varandra. Nar vi akte flod turen lyckades ett par trevliga thai pojkar kasta 2 st hinkar vatten fran en bro over varan bat sa man kan saga att min kamera blev drankt. But it still going strong.

Efter dessa tva dagar i bangkok var det dags att flyga till krabi. Det var nu det otacka utspeladesig. Det var kanonvader nar vi akte till flygplattsen men nar vi klev ombord pa varat flyg sda hade det borjat aska och eftersom det var sa mycket vatten pa banan var det tvugna att ge varje plan lite extra tid att landa och starta sa dvarat plan blev forsenat med ca 40 minuter. Nar vi antligen kom ut pa startbanan och planet borjade dra pa kandess det skont att vi antligen skulle komma bort fran detta ovader. Det blev en skumpig fard genom askvadret och ett par ganger krangde flygplanet mycket och vi foll ett par ganger ner mot marken men det var ok. Efter nagra minuter var vi ute ur askvadret och det kandes riktigt skont. Nar det var dags for nedflygningen blev det plottsligt valdigt morkt ute. Vi hade lyckats komma in i annu ett oskvader och det som sedan utspelade sig vill jag aldrig vara med om igen.
Vi spanner fast oss och planet rycker valdigt mycket. Inga gigantiska luftgroppar men efterosm det var kolsvart utanfor klockan 1500 sa kandes det inte riktigt bra. jag vander mig om vid ett tillfalle for att se hur lugn personalden ser ut och just da rycker planet till jatte mycket och en flygvardinna(man) rammlar ur sin stol. Hmmm. det kandes inte sa bra. Da hander nagot av det varsta jag har varit med om .De satter pa lugnande musik i hogtalarna. Vad tanker man da. Forsta tanken e ju inte att det kommer att bli en lugn inflygning. Plottsligt gasar piloten pa max och det kanns som om han tanker storta for vi aker ganska kraftigt nerat. Under hela inflygningen skakar planet en anning ocksa fast det orkar jag inte skriva. Plotsligt sager pappa ,nu ser jag landningsbanab dar nere. Regnet oste ner ocksa och man sag nast intill ingenting. Jag tycker vanligtvis om att titta ut genom fonsterrutan nar vi landar men denna gang sa blundade jag hekla vagen ner. Tre sekunder efter att pappa har sett banan slar vi ner stenhart i marken och det borjar brinna i flgplanet. Ena vingen slas av………..
Nej inte sa alvarligt men planet slar ner stenhart och sedan lattar det fran marken igen och sedan dunnsar det ner stenhart i marken igen(Jag som vanligt vis e en ganska cool persson var inte langt ifran att borja grata och da kandes det extra roligt att hora mammorna sitta bakom oss och skratta men jag tror att det var lite oroliga skratt och det var manga som ropade i planet. Tjoho lat det) Sedan lyfte det igen och sedan dunnsade den ner igen och da verkar det vara klart men da krangde flygplanet och det kandes som om det skule valta. Men tillslut sa stannade planet och det var manga som apploderade men jag forstar inte varfor piloten skulle aka i fullfart ner mot marken. Vi sag att det var en thai kille som hade spytt framfor oss. Vi lever och det e det viktigaste men jag tror att jag tar tuk-tuk hem.

Fortsattning foljer……