13/1-09, 19.15
Hängmattor och Black Metal gifter sig.
Solnedgång och Watain.
Köttatrummor, avgrundsvrål och turkosa briser.
Fint som snus.
Att trampa på rostiga spikar under tropiska omständigheter gifter sig mindre bra.
Som ett trubbigt, illasinnat finger rätt upp i den idylliska tillvaron.
Men jag skiter i att amputera.
It takes two to känga ner elände och orättvisor.
För att inte tala om att göra ”krabban”.
Det mest sataniska move’et av dem alla.
Tidvattnet har sugit musten ur plurret och horisonten ligger torrlagd.
Det betyder att uret är Curry & Beer-O-Clock.
Hard times.
Rostig spik i paradis-vik, beats influensa-koma med 40 graders feber utan minsta skråma.
Ehh. Blip. Blip.
Orkar inte ens lyfta upp tv-kontrollen. Tråk.