Hej hej halla dagbok och alla ni fina manniskor dar ute som laser den!
Tack for alla tankar och ord. Det varmer att folk skriver istallet for att tanka ibland, aven om jag haft stunder da jag aven kant tankar fran er darhemma.
Det var ett tag sen jag skrev har. Tiden rinner ivag. Jag har hunnit med att resa ifran strandlivet i Gokarna och allt vad det innebar, till Hampi – en stad bestaende av risfalt, klippblock och tempel, vidare till Mysore, en stad fylld av overraskningar for att ikvall resa vidare mot Munnar – en bergsstad omringad av te-plantage.
I korthet vad som hant:
*Jag har fatt forklarat varfor man inte har backspegel pa vanster sida. Enkelt, man behover den inte!
*Besokt ett ap-tempel 594 trappsteg upp, med en fantastisk utsikt over staden Hampis tusentals risfalt och klippformationer. Ovetandes filmade jag 360grader runt av den enastaende vyn och vips sa hade jag fangat tva apor i deras intima stund pa film. Haha!
*Bevittnat den mest bisarra byteshandeln av en banan och en telefon da en apa stulit en killes telefon och forsokt ata upp den.
*Badat i en flod dar det stod iaf minst 10 skyltar med texten; Don’t swim!! Crocodiles!!
*Akt moppe flera mil ut pa roda dammiga grusvagar for att sedan fa slut pa bensin, laskigt (?) turligt vid en liten by som hade fantastiskt god mat (och bensin).
*Kannt mig som en filmstjarna med uppmarksamhet likt den Zlatan har vid flertalet korta besok i tiotal sma byar runtomkring Hampi.
*Sett soluppgang eller solnedgang varje dag sen sist!
*Letat med ljus och lykta efter gott (eller ivf drickbart) kaffe – inte hittat det an!!
*Fatt dom mest fantastiska, dramatiska och bedrovliga historier berattad for mig senaste veckorna. En kille ramlade ner for klipporna vid Half Moon Beach dar vi bodde forut, minuter efter att vi passerat pecis denna plats!! Shit!
Min resekompis har fatt bevittna inte mindre an 6 cancerdiagnoser i sin familj!!!! Dessa hemska berattelser vags saklart upp av historier man bara kan skratta at efter de hant (tex hur Chris fick dyrt champagne kastat i sitt ansikt av sin partner precis innan de skulle borja ata sin ”Valentines-day”-middag pa en lyxig restaurang i London).
*Trott att jag varit med i inspelningen av Big Brother, da vi under flera dagar bevittnat (fran var restaurang pa vart guesthouse) de mest fantastiska relations-draman man kan tanka sig mellan ett Ryskt par. Sparkar och slag gjorde att ”managern” pa vart guesthouse fick ga emellan… Helt otroligt att vissa aldrig vaxer upp!? Hahaha…
*Skrattat ihjal mig at min resekompis Chris berattelse hur han kl 04 pa morgonen beordrat busschaufforen vanligt men valdigt bestamt att stanna bussen for att han maste gora nummer 2 (han led av svar diaree bor tillaggas). Bussen stannar, han springer ut, satter sig pa vagen mitt bland Rickshaw-chaufforer (Indiens motsvarighet till Thailands Tuktuk) och trots alla skratt och pekningar far av sig byxorna precis i tid till en fors av 2:1an. Hahahaha herregud! Detta var pa varan resa pa vag till Hampi kanske en vecka sedan. Mycket ska man hora innan oronen trillar av…
*Blivit reiki-healad och fatt mitt hjarta att sla langsammare!!! Detta av en Brasiliansk yoga-instruktor. Valdigt intressant upplevelse!
*Agerat Guru at en vilsen Tysk tjej som berattade sin livshistoria for mig.
*Av en slump hamnat i det mest charmiga kontor jag nansin vart i! Det du Hindspaa!!! (Se bild!!!) Det var en gammal kyrka som hade ett metertjockt halmgolv och som numera var ett kontor for ”Mr Sweet Orange”. En valdigt karismatisk filofisk man som sysslade med att salja ”sota apelsiner” runtom i staden Mysore. Businessen var slaende likt en maffias, med undersatar som inte var varda att tilltala namnen pa. Folk sprang forbi ”kontoret” och tilltalad ”Mr Sweet Orange” med sir nar de ville nagot. Verksamheten hade pagatt i over 100 ar och varje dag mellan kl 04-09 levererade dom ut sweet oranges till stadens alla horn. Men det var inte det som var mest imponerande. Eller hur den magiska atmosfaren eller energin var darinne. Inte heller den tunga tystnaden. Nej det var nagot speciellt med den mannen. Och forbluffande nog vann han varat intresse trots hans syn pa sin verksamhet. Han var vis. Enormt vis. Han slangde ur sig citat som ”We’re all the same. We have two feets, two legs, two arms. It what’s comes out of our mouth that makes us different. It’s not our religion. It may be a cultural difference between us. But in the end we’re all the same”. Ja, vad ska man svara pa sadana uttalanden. Han talade om djupa saker som om det vore hans apelsiner han pratade om. Han var speciell den mannen. Och det var bara ett av alla moten som jag orkat skriva ner till er om.
Jag har redan fatt ut nog for att jag ska vara nojd med min resa. Min inre resa. Jag har dom senaste dagarna lart mig:
-Vad radslor egentligen ar. Och hur jag far bort mina. Och att det verkligen blir enklare att andas efterat.
-Att slappa allt (forvantningar etc) och inte pusha for nagot. Ar det meningen sa ar det. Och det jag fatt uppleva efter att ha agerat sa, trots tilltagande stressituationer ar nagot helt makalost.
-Att man far forsoka slappa att bry sig om irreterande manniskor eller ”energitjuvar”. Andras ens humor efter att dessa befunnit sig eller befinner sig i ens narhet leder det bara till nagot negativt. Att bara lata det vara och inte bli irriterad ar det allra basta hela tiden. Detta om man vill ha sitt humor pa topp vill saga.
-Skriva ned saker hjalper tankar att landa och man kan fa en helt annan distans till dom efter det.
Oj nu blev denna dagbok varldsa-lang. Det far bli allt for denna gang! For vi ska snart aka nattbuss och jag maste hem och ata papayakarnor for min 2:1a (som dok upp lagom till att jag skulle skriva har igen av nan skum anledning… haha!).
ALL MIN KARLEK TILL ER. TA HAND OM ER ALLA.
Kul att läsa Martin!
Sköt om dig!!!