Do lite, lev mycket

Do lite, lev mycket. Sa kan man sammanfatta hur jag efter ungefar 6 veckor ser pa Indien. Lev i nuet. Det ar bara du som lever at dig sjalv och du har mojligheten att ta vilket steg at vilket hall som helst narsomhelst!
Upplev allt samtidigt som Indien ar som bast pa att ge en nar man ar som minst forberedd…

Man kommer ofta pa sig sjalv malandes med tankar man inte riktigt kan forklara varfor man tanker. Myror i huvudet som inte kan forsvinna.

-Ta tex det klassiska fenomenet som uteliggarna.
*Ger man dom inte pengar blir man knapp pa sig sjalv.
*Ger man dom pengar sa reagerar dom aldrig som man kunnat ana. Det blir alltid natt nytt man stoter pa. Det kommer fler eller denne vill ha mer eller nagot annat etc etc.
*Ger man dom pengar och allt till synes verkar gatt bra, dom smilar (eller smilar hander val sallan, det ar oftast som dom tar emot bara och man tanker att dom kunde val iaf le som tack) sa blir man an en gang knapp pa sig sjalv for att man gav dom pengar och inte tex mat.
Varfor? Obeskrivbart.

-Man far ett speciellt mod i Indien. Radslan kommer oftast i andra hand. Tex upptacker man att man gar pa vagen (som man forst tyckte var sa traffikerad) istallet for trottoaren, bara for att…
Varfor? Obeskrivbart.

-Man kommer pa sig sjalv iaf en gang om dagen att man tanker pa pengar i en girighets-vinklad-vinkel.
Varfor? Obeskrivbart.

Man kan tro att sa fruktansvart manga saker hander enbart for att testa en. Hur mycket klarar du? Varfor reagerar du sa?
Sen kan man sjalvklart valja sina strider. Undvika situationer. Ga in i gamla monster och inte se hur man beter sig ibland. Men om man vill ar Indien det ultimata testet’s land. Det blir precis sa jobbigt, precis sa kravande, precis sa omfattande och precis sa underbart som du gor det till. Precis som livet i sig sjalv.

Sprakbarriarer och ogonblick. Tva saker som speglar min tid har i Chennai.
Missforstand. Irritation. Skam. Upprordhet. Allting pga dessa sprakbarriarer.
Sen alla dessa ogonblick. Varma, kalla, korta, langa, behagliga som obehagliga. Frammmande och obekanta kanslor framkallas. Vi jagar dessa ogonblick. En sekund sen borta. Sa langt borta. Tank om du hunnit reagera vart hade du da varit. Dessa sma fraktioner av tid som lamnar oss sa hapna. Fantastiskt.

Lite kort om vad som hant sen sist:

*Vips sa det och sa blev vi inbjudna pa en brollops-maltid hapna dar vi satt pa var balkong. Ljuvligt serverade pa en tidning! Gudomligt gott! Ibland ler verkligen livet at en 🙂

*Upplevt den basta taxi (rickshaw)-resan i mitt liv. Nedforsbacke. 20 min. Fran toppen av ett berg (1524m) till var bostad nere i en dal. Steg ett: stanga av motorn. Steg tva: njut!
Ljudlost svavade vi fram till stjarnornas ljus och till skuggornas dunkla skepnader. Helt otroligt vackert! Indien log at oss annu en gang! 🙂

*Besokt tva stader (Fort Cochin och Mahabalampur) som var totalt forstorda av exploatering. Vad jag gjorde dar? Forsokte leva i det. Uppskatta det lilla. Hitta smultronstallen. Leva i mig sjalv och ifragasatta varfor sa mycket gjorde mig sa ont inom mig.

*Jag har borjat meditera 5min varje morgon (1h varje morgon i Fort Cochin till sitar och trumma var battre, men 5min ar en bra borjan). Det hjalper mig att hitta tillbaka till mitt lugn under hela min dag, trots att sa mycket saker kan rora upp kanslostormar inom en. Det ar sa latt att tanda till och bega snedsteg som man inte kan sta for (aven om dom ar mentala vissa ggr). Det hjalper aven att inte fly fran sig sjalv och sitt egna standiga arbete bara for att det kanske ar enklast sa…

*Hamnat i ett gang konstiga situationer pa sistone. Besokt lyx-affarer (for att rickshaw-chaufforerna ska fa bensin-pengar och for att det ar en upplevelse) men blivit totalt uttittad utan skor och i mina ”latjo-lajban”-klader for att sedan bli totalt forodmjukad av butiksagaren nar man forsokt pruta: ”I respect you and therefore you should respect my clothes”. Ska man skratta eller ska man grata? Jag valde att skratta at det 🙂

*For tillfallet befinner jag mig i Indiens fjarde storsta stad Chennai. Ljuvliga underbara Chennai. Chai 7rupies (0.7kr), milk-coffee 8r, frukost 22r, lunch/middag 40-100r, omelett 10r, coconut-water 25r, 20st bananer cirka 50r, kakor till chai 2r styck (losvikt), 1 liter vatten 18r (rekommenderat pris pa forpackningen ar 20r!), toast 40r, glass med fruktsallad 30r (40cl glas), farskpressad juice 30r…. Men det ar inte bara en frojd for planboken. Folket har ar annorlunda. Inte sa pa. Vanliga. Nastan forsynta. Direkt man satter sig ned en stund kommer leenden. Vickningar pa huvudet. Ibland kommer nagon och fragar nagot enkelt. Dom ar liksom intresserade pa riktigt. Inte denna ”Hello my friend, how are you?” som man hor overallt annars. Forsaljningsknep nr 55. Nej. Man blir bjuden pa kex. Man umgas tyst. Ibland pratar dom Tamil (sitt egna sprak) med en. Som att dom vill gora en delaktig. Det ar fint.

*Jag har borjat teckna. Funnit meditation i det. Bara suttit i timmar och malat hur landskapet framfor mig ser ut i mina ogon. Folk kollar pa en. Skrattar. Uppmuntrar. Satter sig bredvid, vill bli van med konstnaren, fa hans autograf… haha uhum kanske inte riktigt men det kanns nastan sa! 🙂

*Gatt pa min forsta Indiska-film! Tollywood (Tamil nadu-regionen jag ar i nu har sitt egna Bollywood). En fantastisk stund. Kanns som att jag forstar Indien battre efter filmen. Man kan nastan likna det med att du fatt sett var din goda van har sin favoritplats att prata i telefonen pa. Och nasta gang du pratar med denne sa blir ditt samtal ytterligare en dimension rikare. Och da forstod jag andock inte ett ord av filmen haha 🙂

*Besokt en brandstation! En fatastisk upplevelse!! Haha! Valkomstkomitten bjod mig pa lask och banan hahaha. Dom kollade pa mig som om jag var en alien. Har vi verkligen besok av en brandman fran andra sidan jorden? Finns det verkligen brandman i Sverige? Finns det verkligen ett land som heter Sverige? Sadana tankar masta ha rort sig bakom nagon av dessa unga herrars ogon. 22, 23, och 25 ar var dom som pratade bast engelska och darfor oxa visade mig runt. Eller runt och runt det var ju snabbt gjort. Fyra rum. Ett valdigt spartanskt kok, toalett, uppstallningsrum och chaufforens sovrum!! Och sen hade chefen saklart ett kontor. Gym? Nej dom far trana pa sin fritid… Dom kor fortfarande ”rosa” har (bade ambulans och brandbil). Men brandbil var att ta i att kalla det. Jo den hade en ratt. Och skap. Men det var typ allt. Hahaha. Dom var extremt vanliga och bad mig hela tiden att satta mig ned och vila. Vilken upplevelse det var! Och oj va bra vi brandman har det i Sverige!!! Bilder kommer!

*Det kryllar av ompa-lompas har i Chennai. Ni som sett ”kalle och chokladfabriken” vet vad jag menar. Mindre an en vanlig Indier, men langre an en dvarg. Och lite kraftigare benstomme. Nastan nagot efterblivet over dom. Men pa ett fint vis. Dom ar fantastiskt intressanta! Haha. Pa riktigt.

*Efter att ha varit sa besviken pa exploaterings-stallena jag besokt pa sistone sa blir jag nastan provocerad nar jag ser turister har. Forstor inte denna vackra plats ocksa tanker jag. Lonely Planet (reseguide-bok) som var sa bra. Kolla vad du har gjort. Allt som var sa litet och arligt ar nu nagot helt annat. Bla!

*Jag har kopt en varldsabastaste wokpanna! Otympligt mahanda, men tank vilken mat jag kan laga pa stationen at er senare i var grabbar! 😀

Imorgon beger jag mig med bat (2-4 dagar beroende pa omstandigheterna) till Andaman Island. Paradis-strand. Hangmattan kopt. Dykning i turkosa hav. Avkoppling pa kritvita strander. Me like.

Nu ska jag ut och leva. Ta mig en kopp chai. En kaka. Kanske ta en rickshaw med Chris till Broadway for en lunch dar. Fantastiska dagar.

Hoppas aven ni darhemma har en fin tid. Varma tankar till er!
Hoppas det inte ar alltfor kallt. Hoppas du inte mar alltfor daligt min gravida syster. Hoppas ni har det lugnt pa jobbet boys. Hoppas unga laget fortsatter att vinna. Hoppas ni ser efter min lilla gula vagn finaste Flackemyran-familjen. Hoppas resan hem gatt bra deckan. Hoppas vinden har vant mamma. Hoppas ni alla har halsan Tervells. Hoppas bilen gar bra moa. KARLEK