Efterlysning, 25kg ris och att inte kunna ta av sig glasogonen

Hej kara dagbok!

Turkost hav med vita strander, exotisk vegetation som man bara ser pa “animal planet”, och fiske som ar battre fysisk traning an ett gym, sa skulle mina sista tva veckor kunna sammanfattas. Har foljer korta historier om min sista tid pa resan:

*De sista dagarna har varit intensiva. Blivit speglad av folk som ar mer direkta an jag. Och sanningen gor sa ont ibland. Sa ont att man inte kan valja smartan, inte ens for en sekund. Varfor? Bara for att den ar sann. Att inte folja egots rost efter att ha blivit blottad ar en konst, och det ar inte for inte som jag ska borja pa kursen “konsten att kommunicera i host”. Styrkan kommer innifran, och att valja lyckan framfor radslan ar nagot av livets vackraste konstverk att bemastra.

*Hur fisket har gatt? Jag borjar sahar… Att vara helt ensam och omgiven av overgivna oar samtidigt som man ar sa nara naturen att det nastan gor ont ar helt fantastiskt! Upplevt en havs-orn cirkulerandes ovanfor baten i sakert 1min och studerat delfiner simmandes framfor baten i minst 2. Hade det varit min vanliga fiske-lycka hade historien slutat dar. ”Vi hade iaf tur med vadret”… Men inte denna gang! Trots att det varit 31.7 grader i vattnet. Trots att det varit off season. Trots att den starka solen ledde till att jag inte kunnat ta av mig solglasogonen pa en tid (las fantastiskt vacker solbranna :). Trots alla om och men har jag fatt fisk. Sa mycket fisk att jag en dag vaknade upp med forskrackligt ont i axeln som varade i 2dagar. Fisket har har varit fantastiskt och jag ar evigt tacksam att mannen i restaurangen svarade “yes, go” nar jag fragade han om jag skulle aka till Andaman Islands nar jag var i Pokhara, Nepal (las foregaende inlagg).

*Kopt 25kg ris till brandkaren innan jag akte, och en man blev sa upphetsad att han at det okokt och med munnen full forsokte prata Hindi med mig nar det stod klart att det var en gava och ja -lyckan var enorm! Varfor? Dom hade “fire service week” nar jag var pa on och dok upp overallt med sina utsmyckade brandbilar (nagot for dalamit mantro haha? (se bilder!)), och eftersom jag hela tiden foljt tecken pa resan till sist inte kunde blunda vilken familj jag tillhor i varlden. ”Oneness”. Detta ledde till att jag 1) blev inbjuden pa middag pa stationen och 2) hade under samma middag en valdans entusiastisk publik nar jag avnjot min sista maltid pa on, med flertalet ratter enbart till mig som om jag vore en kung. Underbart! 🙂

*Antligen forstatt varfor det kallas ”fun-dive”. Att inte ha en serios uppgift (med all respekt for sportdykningsverksamheten) under vatten kan gora en helt galen. Jag dansade, simmade ovanfor folk och lekte krabba som fangade luftbubblor och fokuserade pa allt annat an att “leta fiskar”. Lev medans du kan!

*Levt lyxliv med hangmatta, ljudbok, och bad 50 steg fran min bungalow, samtidigt som jag levt pa sorbet av farska fruktjuicer (mango-season=evig karlek) och seafood. Livet pa en pinne! 🙂

*Stannar man upp och reflekterar nar man befinner sig pa en paradis-o ser man nagot mycket intressant! Folks iver, vilja och stravan efter att komma framat bidrar tillsammans med pengars makt att utvecklingen gar 1000 ggr snabbare an pa en kontinent. Har gar inte att fly, har kan man kopa allt, och har kan man forvandla ett paradis till ett helvete pa ett ogonblick. Ratt eller fel? Existerar inte paradoxer aven i det vardagliga livet, bara att det gar betydligt langsammare?

*Ibland kan ord vara det som raddar, men aven det som stjalper en. Nu forstar jag filmen “frequencies”; ibland har ord ingen betydelse. Det handlar om att vara pa ratt frekvens med omgivningen.

*Nar vet man att man blivit gammal? Nar man vaknat och ”gubbpissat” 3ggr pa en natt? Nar man ater frukost nar omgivningen ater lunch? Nar man inte bryr sig om vasentligheter, utan ser till det stora perspektivet och respekterar omgivningen? Vad ar egentligen alderdom? Handlar det om vishet? Handlar det om vad man lart sig under livet och hur man anvander sin kunskap? Ar alder en siffra? Ar alder nagot vi skapat for att kunna placera folk i fack? Vem vet svaret pa alla dessa fragor? Ar svar det viktiga, eller handlar det om reflektionen i sig?

*Blivit stoppad och fatt boter efter att ha haft min scooter i enbart 5min. Vad jag fick bota? One hundred only (som dom aven skrev pa kvittot = 10kr). Hahaha.

*Blivit anmald forsvunnen till polisen pa on (efter att ha sovit hos en van efter en sen natt) av en mycket fin man som drev mitt guesthouse (som jag aven gav en fisk som han vagrade ata utan mig efter en fisketur). Fantastiskt.

*Ibland hapnar man over hur oneness finns overallt. Tecknena som uppenbarade sig nar jag kande mig vilsen -bot till ett nytt guesthouse och dar i mitt rum fann klistermarken med texten “welcome MK” pa. Och hur guesthouse-innehavaren passionerat visade sin biodling som om det vore Johan Rune pa jobbet. Och hur en man bredvid mig svarar “ja halla” i sin telefon (och nasta svarar “tjena tjena”) nar man kanner sig ensam och liten, och man rycker till och far klia sig i ogonen en, tva och tre ganger for att se om man verkligen ar pa andra sidan jordklotet. Eller ett stromavbrott nar intensiteten i ett diskussion holl pa explodera, och tack vare (?) tillfalligheten blev det lugnare an lugnast i situationen. Alla dessa tecken far en att le at livet, trots att resan pa egen hand ibland ar tuff. Livet hjalper en nar det behovs. Det finns ingenting att frukta i livet…

———-
Karlek till er alla som foljt mig under min resa. Hoppas vi ses snart. Jag alskar er alla!