Resan hit var lang…

Grattis till Maria (i efterskott) pa fodelsedagen!
O till alla som sett sjogurkefilmen; visst var den fin!? Hihi.

OK, lite klagomal pa att vi inte skriver o uppdaterar har vi fatt. Sa nu har vi fatt rycka tag i oss sjalva…

Ok, tog ett tag fran Kuala Lumpur till Hat Yai (eller nat)… Det tog 14 timmar, men var helt ok. Bara att forsoka sova bort tiden.

Sa kom vi fram till Hat Yai och gick fran tagstationen till narmsta resebyra och tankte boka en buss+bat vidare direkt till nagon o. Thailandarna var lite pastridiga och drog oss med in. Vi kikade runt lite och fick en jakla hosta. Plotsligt hostade alla dar inne och vi fragade vad som var i luften. ”Cooking thai-food” sa nan… Jaja. Ar maten sa stark att man far hosta nar man lagar den sa ar det javligt stark att ata ocksa.

Vi kunde i alla fall inte bestamma oss for vart vi skulle sa vi bestamde oss for att ga och ta ut pengar och sedan hitta nagot att ata istallet. Thailandarna fran resebyran var jakligt envisa och foljde oss hela vagen till bankomaten och sedan lite runt pa stan innan de gav upp.

Vi bestamde oss sa smaning om att aka till Phi Phi Islands (Tack for rekommendation Nilsson!). Bussen skulle ga klockan 12 pa eftermiddagen och vara framme klockan 4 i Krabbi (dar vi sen skulle ta en bat over till Phi Phi). Vi och 2 danska tjejer skulle aka i en minibuss. Sa vi lastade in vara grejjer och hoppade in. En man som pratade i mobil hela tiden korde oss.

Han korde ett helt kvarter innan han stannade, hoppade ur, pratade i telefon pa trottoaren i nagra minuter och sen hoppade in och borjade kora igen. Proceduren upprepades sakert 3 ganger. Sedan stannade han (fortfarande i samma stad) brevid en annan minibuss och sa att vi skulle aka med dem istallet. Och manniskorna i den andra minibussen skulle aka i varan. For min del later det som att det varit lattare att bara byta chauffor. I alla fall sa knokade vi in vara vaskor och de danska tjejernas vaskor slangdes upp pa taket.

Sa borjade vi aka igen. Var nya chauffor var en ganska ung kille och brevid honom fanns en annan kille med plaster och bandage over ogonbryn och oronen (sahar i efterhand hoppas jag nastan att det berodde pa att han fatt stryk). Sa borjade vi kora. Och vi akte och akte och akte. Runt i stan. Kom aldrig ut ur stan, vilket kan bero pa att de hela tiden korde runt i cirklar!

Nar vi kom forbi samma korsning for tredje gangen borjade vi bli forbannade pa allvar. Men ingen av dem pratade engelska eller gjorde nagra forsok att forklara varfor vi aldrig borjade kora mot Krabbi! Killen med bandage skrattade bara nar vi blev forbannade. Vi fortsatte kora runt och de stannade till massor med ganger. Ibland framfor en resebyra och ibland bara vid trottoaren. Dessutom pratade de i telefon oavbrutet.

Sa efter ca en timme insag jag att de kanske letar efter nagon mer som ska aka med? Och sa var det. Ett engelskt par som hade fatt besked om att bussen skulle aka klockan 10 pa formiddagen – och darmed statt och vantat i 3 timmar! Upp med packningen pa taket och in i bussen.

Och sa borjade vi kora igen. FORTFARANDE kvar i samma stad och de fortsatte kora i cirklar!!

Efter en och en halv timme stannade vi och plockade upp en kinesisk familj. De fick pressa sig in i bussen och vartenda sate var nu upptaget. Dessutom hade de fullt med vaskor, paket och mat med sig. Vi kom i alla fall ivag till slut och kom ut pa motorvagen. Skont. Jag och alla andra utom den kinesiska familjen (som oavbrutet skrattade och pratade hogt) slumrade till och sov kanske en halvtimme.

Nar vi vaknar sa ar vi pa motorvagen, fast star stilla vid kanten. Chaufforen pratar med en chauffor till en annan bil. Nar de pratat fardigt tar varan chaffis och vander var buss och borja kora MOT TRAFIKEN pa motorvagen. Han kor sakta ute i vagrenen, men anda!! Fan vad forbannad jag blev. Da visar det sig att eftersom han inte satt fast packningen pa taket med rep, sa har han nu lyckats tappa 2 saker. Sa han kor for att leta efter dem.

Eftersom ingen vill aka mot fardriktningen var vi ganska arga. Nar han stannade till nasta gang hoppade alla ut for att se vad som saknades. Det engelska paret forlorade sin stora ryggsack och den kinesiska familjen forlorade ett paket.

Den engelska killen blev forbannad och borjade knuffa chaufforen (nara till slagsmal) och den kinesiska gubben bara skrattade. I alla fall, vi letade och letade, men kunde inte hitta vaskorna langs vagen. Formodligen hade nagon annan redan hunnit ta dem.

Sa vi fick aka vidare till Krabbi utan dessa saker, kom fram 2 timmar forsent. Formodligen kommer vaskan o paketet aldrig tillratta. Sista baten hade redan gatt till PhiPhi, sa vi fick leta upp hotell och overnatta i Krabbi och sedan ta en bat till PhiPhi morgoen efter.