Rimini

lämnade vårt paradis med sorg och rullar vidare mot San Marino.
Har alltid drömt om att få åka genom Toscana men Mulle var inte så sugen på att åka mer i berg så vi tog vägen ovanför mot Milano istället.

Lawa och Mulle fick sig i alla fall ett morgondopp medan jag febrilt försökte få tvätten att torka, dock var de redan vid 9 tiden över 20 grader och gassande sol.

Snabb tankning och stopp för frukost. Gooooa mackor med alla smaskigheter.

Vi rullade in i ett 36 gradigt San Marino och Mulle var kissnödig till bristningsgränsen. Och då gäller det att släppa honom fri. Lite åt Hangryhållet, fast kissgry. Två sekunder efter att han kutar iväg till köpcentret så säger Lawa att jag är också kissnödig. Mulle drog med bilnyckel så jag kunde inte låsa. Aha, den berömda kissburken som räddat oss flertal gånger.

Waze skulle ta oss tillbaka mot Rimini men valde en annorlunda väg. De här nissarna gillar kringelikrok så nu ska de få. Upp och snirkla bland vingårdarna igen.
Jag försökte få lite bilder över San Marino men varje gång jag öppnade fönstret strömmade den galet varma luften in så vi höll på att kvävas. Vi ville ha värme, vi fick värme!

Framme på hotellet hade vi bokat ett rum längst upp men det visade sig att hissen endast gick till våning 6 och vi skulle få bära packningen sista våningen. Hur ont det än gjorde bytte vi bort takterrassen mot ett på våning 3. Kanske min sämsta deal, men tror det var vinnande i längden.

Vi var lite hungriga så vi gick till affären och köpte lite chark, solmogna tomater och mammas älskade Pata Negra, och då pratar vi bubblet. Allt annat än fine dining, maten presenterades i plast och på nattduksbordet. Men vi var alla hur nöjda som helst.

Sedan ilfart till poolen för att hinna bada av oss innan middagen som hotellet hjälpte oss med att boka. Tydligen är det någon ”Pink Weekend” i Rimini då det är big time party.
Poolen hade självklart poolbar så pappa fick en GT och mamma en Mojito.

Vi åt på The Coppa och hade en supertrevlig servitör, kunde ingen engelska vi tecknade oss fram till pasta för Mulle och Lawa och jag tog en nötpanerad tonfisk. Kan ju säga att det var ganska mycket nötter på den, men efter att ha skrapat av så gled den ner.

Efter middagen tog vi en promenad ner på stranden och det fortfarande var folk överallt, några kvar i sina badkläder, och vi doppade tårna i havet. Det fanns en stor lekplats som Lawa hittade och sedan även studsmatta med selen som hon fick pröva. Pappa höll sig på trädäcket för den Grotenfeltska sandfobin är vida känd. Ni kanske undrar varför vi aldrig stannar vid havet utan hellre väljer hotell med pool i på landet. Där har ni förklaringen. Bortkastade pengar 😀

Vi har lite olika preferenser av temperatur i rummet så natten genomleds av frossa och när sedan isbiten Lawa kröp upp på mig för att värma sig började jag nästan gråta. Någon minut senare vände hon sig bort och drog med sig allt av de tunna täckte som fanns för att lämna mig och min bara hud i AC:ns kalla blåst. Och så höll vi på tills ett barn satte spiken i kistan i korridoren utanför och väckte oss alla.

Ner till frukostbuffén som första gången på länge var rejält tilltagen. Vi njöt av alla goa frukter och Italienskt kaffe.