Lite uppdatering…

Vi har inte varit sarskilt bra pa att uppdatera dagboken det senaste, men har kommer en liten sammanfattning av vad vi har haft for oss…

Vi befinner oss nu i Rainbow beach tillsammans med tre Kanadensiska killar, Chandler, Mike och Pete, en Brittisk kille, Will, och ett Brittiskt par, Emma och Dave. Traffade dem pa Oz-Experience (bussbolaget vi aker med) och kommer resa med dem ner till Brisbane (ev. fira jul med dem i Sydney ocksa).. Pa sondag ska vi ut och kampa pa Fraiser Island. Fraiser Island ar varldens storsta sando, och ska uppenbarligen vara helt fantastisk. Tyvarr lyckades vi inte arrangera det sa att vi aker med samma foretag som vara nya vanner, men eftersom det ar en ”self-guided tour” sa raknar vi med att vi kanske kan ordna sa att vi traffar dem en hel del i alla fall. De ar jattebra killar, vansinnigt trevliga och roliga.

Tillbaka till vad som har hant. Efter Innisfail (bananernas forlovade land), akte vi tillbaka till Cairns och stannade dar ett par dagar innan vi akte soder ut. Hann bland annat halsa pa ”the flying doctors”, ett museum over the Royal Flying Doctor Service, och konstigt nog, den underbara TV-sderien som vi alla minns, ”Doktorn kan komma” 🙂

Forsta stoppet efter Cairns Townsville, en liten gudsforgaten hala utkladdd till stad. Ytterligare ett exempel pa Australiens mycket markliga (eller obefintliga) stadsplanering. Townsville ligger valdigt vackert vid havet med regnskog pa berg runt om. I mitten av staden ligger ett stort berg som man kan bestiga.(Vi hoppade helt frivilligt upp kl 6 pa morgonen och besteg berget, det ni! ) tyvarr har de inte haft vett nog att utnyttja naturen och stadens lage, som faktiskt skulle ha potential till att bli Australiens motsvarighet tiill NIce. Sa, istallet for att anlagga en vacker strandpromenad med cafeer langs hamnen, har man smallt upop ett stort industriomrade vid hamnen, lagt de centrala delarna (shopping, restauranger och pubar) pa tre olika, vansinnigt trakiga gator, som ligger (pa gangavstand, men anda) sa langt ifran varandra att intrycket blir valdigt splittrat. Dessutom finns det inga manniskor dar, det ar jattekonstigt. Vet inte om alla sitter inne och tittar pa TV, eller kanske bara flyr sin trakiga stad pa eftermiddagarna, men kl 5 pa eftermiddagen var det en person som bemannade stans mest centrala McDonalds, tog betalt och lagade hamburgare pa bestallning (eftersom det inte fanns tillrackligt med kunder for att de skulle kunna ha nagra liggandes framme).

Efter Townsville akte vi ut till Magnetic Island som ligger precis utanfor staden. Bodde pa ett hostel vid vattnet, paddlade havskajak, gick pa Koalapromenad och umgicks. Traffade bland annat vara nya resekompisar dar. Stannade dar tva natter innan vi akte vidare till Airlie beach, ett alldeles underbart litet samhalle vid kusten. Airlie beach bestar av en stor gata dar allt hander. Trots att det ar sa litet ar det ett hyfsat hogt tempo med stor genomstromnig av turister och backpackers. Paminner pa vissa satt lite om medelhavet. Vi tyckte i alla fall jattemycket om det, och det sliutade med att vi stannade dar en hel vecka. Under tidsen som vi var dar akte vi ut och seglade runt ogruppen whitsundays, vilket var helt fantastiskt! En liten, gammaldags segelbat med 19 passageare och tre pesoner i besattningen. Vi hade det verkligen jattemysiggt dar. Dels ar naturen nagot alldeles vansinnigt vacker, med skogen anda ner till vattnet och solnedgang over horisonten mm, men det var ett lagom stort sammanhang med trevliga manniskor. Kaptenen var jattecool 🙂 En gammal hippie som alskade sitt korallrev over allt annat. pa kvallarna samlades vi i aktern pa baten och kaptenen berattade om oarna, deras historia, aboriginerna, deras berattelser och olika myter som finns. Var ute over tva natter och sov bada gangerna pa stallen dar dret enligt vissa fanns gamla aboroginer eller sjorovare som gick igen… Forsta natten sov vi under stjarnorna pa dack. Har aldrig sett en sa stjarnklar himmel forut. sag till och med till en annan galax. nar man ar pa korallrevet maste man naturligvis snorkla, vilket hade gatt jattebra om inte de dodliga box jelly fishes hade funnits dar. Som tur var har Australiensarna en losning pa det ocksa, namligen den underbara, helt fantastiska och otroligtroliga stingersuiten. Stingersuiten ar i stort sett en heltackande baddrakt, alltsa en kroppsstrumpa i syntettyg. Nastan lika kampig att satta pa sig som vatdrakten, men fantastiskt mycket fulare (det gar faktiskt) eftersom den inte i likhet med tidigare namnda vatdrakt haller in och stramar at, utan bara framhaver alla mindre onskvarde delar… Det blev ett par goa skratt pa baten nar alla stog dar i cyklop och stingersuits.

Pa baten traffade vi tva kristna killar fran Schwiez som gjorde kusten fran Sydney till Cairns. Gick pa gudstjanst i en anglikansk kyrka tillsammans med dem pa sondagen. Var den sotaste forsamlingen vi nagonsin har sett. Den bestod av prasten, fyra underbara gamla tanter och en man i 40-arsaldern. Resten av besokarna (som dubblade antalet gudstjanstbesokare) var folk som var pa genomesa. Fick kyrkfika efterat och pratade med dem lite mer sen, vilket betyder valdigt mycket.

Pa kvallen at vi middag med de tva Schweiziska killarna och en brittisk kille som vi hade traffat i Innisfail. Efterat traffade vi Rob, en av de som jobbade pa baten. Han bjod hem oss till honom, sa vi var dar ett tag, satt i hans vardagsrum, lyssnade pa musik och bara umgicks. Det var forsta gangen vi har varit i nagons hem sen vi akte hemifran, och man marke hur mycket man saknar det. (Var dessutom en Australiensares hem… :)). Traffade vara kanadensiska vanner pa en nattkluibb efterat. Var vansinnigt roligt. Vart gang var de enda pa dansgolvet som inte var da for att flirta och se bra ut, utan bara var dar for att ha kul = fulingdans till tusen 🙂 Inte lika roligt att komma hem kl 4 pa morgonen, ga upp kl 5, packa sina saker, glomma halften av dem (borde ha fattat misstanke nar vi blev overaskade over hur latta vara ryggsackar var) och tva timmar senare pa tom mage paborja en tio timmars bussresa ut till Kroombit.

Kroombit var… tja, kanske inte det roligaste vi har gjort, men det var i alla fall pa Australiens landsbyggd… Fick testa pa saker som mekanisk-tjur-rodeo (Malin var den enda som forsokte med tanke pa att Lovisa och Sarah ville spara sina ryggar), getrodeo (inga djur kom till skada, det v bara vi som fick lite blamarken har och var) och lerduveskytte (Lovisa sopade golvet med ovriga deltagare nar hon kom upp i den fantastiska siffran 3 traffar av 5 mojliga). Malin var dessutom ute pa en ridtur pa morgonen da hon fick testa pa att driva boskap.

Efter Kroombit stannade vi i en liten stad som heter 1770, enligt alla broshyrer, guidebocker och Australiensare, en liten parla pa ostkusten. Kunde faktiskt inte riktigt se charmen i staden da det inte ens var nagon stad, utan bara ett litet, hyfsat modernt sammhalle som alla andra. Naturen var dock fantastiskt vacker.

Hoppade pa Oz-bussen dar vi traffde killarna igen och akte ner hit sen.

Sandiga kramar

Team Sweden