How to Enjoy Life in Vietnam

Vietnam. Dimman låg tät. En doft av tång och hav. Kusten låg förmodligen inte längre bort än några kilometer. Kring mina flipp-flopps sprang de globalt så avskydda kackerlackorna på den smutsiga, heta asfalten. Klockan var precis 12 slagen och jag hade nyligen passerat den pittoreska gränsövergången från soliga Kambodja in i detta rike av vespor och fruktstånd. Framför mig; en tillsynes oändligt lång asfaltsväg. Osande värme från den trefiliga gatan gjorde vägens ände omöjlig att se. Enbart kontur och färgsättning gjorde anspråk på ett slut. Det var onekligen varmt. Till vänster om mig en busstation, lockande likt en oas i öken. Skugga. Vatten. Och till min lycka – en pissoar. Det kurrade till i magen och jag insåg att jag inte ätit någonting sedan frukost och med tanke på den 5 timmar svettiga bussresan, fanns ett underförtryckt krav på föda. Det fanns dock i nuläget högre prioriterade ändamål som i mitt fall var att hitta en buss för nästa destination. Vart? I nuläget ännu okänt. Efter att ha frågat mig fram och ha slagit följe med två brittiska tjejer, som också hade densamma resplan som jag, befann vi oss, efter några minuter minibuss, på den lokala ”busstationen”. Ett virrvarr av bussar och mopeder snurrade runt och avgasen gjorde den nu något lättande dimman återigen tjockare. Att tanka med disel och spruta ut svart rök ur de ofiltrerade avgasrören, kan i detta land inte vara anmärkningsvärt högprioriterat direkt. Vi sprang runt och förfrågade oss om priser och destinationer innan vi slutligen satt på en buss mot slutdestinationen – Can Tho.

Det hade varit en lång och påfrestande dag innan vi slutligen checkade in på ett, i kontrast till tidigare sovplatser – fräscht hotel. Varmt dushvatten, gratis tvål, shampo, tandborstar och tandkräm, aircondition, badlakan, badskor(?) tv, kyl och en hel del andra heta attiraljer i vår ära. Gött mos. Efter att ha checkat in rummet, duschat och provlegat sängarna var det dags för lite mat. På gatan utanför brummade miljontals vespor, motorcyklar och bussar tätt fram och tillbaks. Det var till en början en konst att korsa de flerfiliga vägarna. Men efter några veckor och en mer aggressiv gång-attityd, känns det i nuläget inte alls speciellt märkvärdigt att bara gå ut i en gata fylld med trafik.
Iaf. Mat var det alltså. Det hade nu gått över 24 timmar sedan någon form av föda besökt min sura mage. Till våran lycka kom maten till bordet onekligen fort efter att vi gjort beställningen. Det sa schvish så var maten borta och vi satt mätta belåtna tittandes ut mot miljonstadens gatuliv. Inte helt lik den jag sätt i Kambodja. Gatorna var här något bredare, och längs med de flesta större gatorna fanns trottoarer. Överallt hängde neonskyltar i regnbågens alla färger. Det var en fröjd för ögat. Den ”lilla” mängd blinkande dekorationsbelysningen vi i Sverige pyntar våra balkonger med under jul, skulle i detta rike av ljus tolkas som ett påhopp och snarare likna en kränkning. Även de fattigaste av stadsdelar hade blinkande, roterande lampor i alla dess färger och storlekar. Och som vanligt med en gyllene buddha-staty prydligt dekorerad med cola-burkar, blommor, rökelser, frukter och foton.

Jag passade på att ta sovmorgon då tjejerna bestämt sig för att resa vidare under morgonen. Nätterna innan min avfärd till Vietnam hade inte varit speciellt bra och givande, av diverse olika anledningar, så det var mer än behövligt med en hel natts sömn. Dagen bestod sedan av sightseen, marknadsvisiter och lite andra klassiska backpacking-företeelser som att införskaffa necessär-artiklar, fräscha till den allt för buskiga mustaschen, tvätta håret och njuta av doften av nytvättat. Nu skulle de förbaskade parasiterna och småkrypen bort, va tanken innan jag bokstavligen dränkte min kropp med myggmedel. Jag hade under resan successivt blivit mer och mer rödprickig på kroppen och min hud hade de senaste dagarna mer liknat Rödluvans picknick-duk än mitt före detta bleka lår. Efter allt detta så var det inte så mycket tid kvar av dagen. Det blev därför en till tidig natt. Känslan över ännu en natts god sömn, väckte mig, innan jag slutligen begav mig av mot dagens hysteriska bussresa mot storstaden Saigon aka ”Ho Chi Mihn City”.

HCMC. En stad. En stor stad. En jävligt vacker stad. Det har nu gått exakt en vecka sedan jag först satte min fot i denna skattkammare av storstadsmystik. Här finns allt och lite till. Trånar du efter en fager måltid i kinesisk anda finns china-town, är du sugen på storstadsfest på skyskrapstoppar finns skypubs lokaliserade över hela staden och söker du efter äventyr och historia, kultur och religion så tro på fan att du kan hitta det här också. Och av skarp kaliber. Man får en känsla av att människorna i Vietnam lever efter ordspråket ”ska det va = ska de va”. Utöver mystisk kultur och arkitektur i sann diktaturisk dominans, så finns det även förunderliga, medvetna och genuint trevliga vietnameser som spetsar smaken av mina intryck i Saigon. Artighet och förnuft skulle nog vara de två ord som slår mig starkast vid tanken av en äkta saigones.
Så… Vad har här hänt i denna mystik? Under mina dagar i Saigon, som blev långt fler än jag till en början hade tänkt, har det bjudits på både skratt och glädje. Mycket tack vare alla fantastiska människor jag har träffat här som bjudit på sig själv och sin personlighet. Under de första dagarna träffade jag en Kille: Linh, som bor och studerar här i Saigon. Vi umgicks nästan varje dag och han har visat mig runt i staden på hans lilla motorcykel, bjudit mig på inhemsk mat och tagit med mig på diverse äventyr. För någon dag sedan följde jag med honom och spelade fotboll med hans lagkamrater från sitt universitetslag som han är lagkapten för. Det var intensivt och helt fantastiskt stimulerande. Jag som inte har spelat fotboll på flertalet år lyckades ändå prestera relativt okej. I min mening i alla fall.
Sen har jag även varit på en smockfull vattenpark, på bio i en skyskraps-biografer, lyssnat på live jazz på en av stadens lyx pubar, beskådat eldshower, ätit street-food och därav fått magkramp och en rad andra äventyr. Nattlivet är konstant pulserande. Det har även varit 5-dagars holliday, och independenceday under min vistelse här, så det har varit shower och partaj mest överallt. Denna stad har som sagt allt och lite till…

Men. Snart är det dags att bege sig vidare. Lyfta blicken från denna fantastiska plats. Fokusera på nästa mål och återgå till att vara på resande fot. Tillbaks till Kambodja. Tillbaks till Thailand och sen… Israel. Till en början inte inräknat i reseplanen. Men saker händer runt om jordens alla knutar som kan leda till att resan får det mest oberäkneliga slutet. Bra/Dålig Karma? Det är en spirituell upplevelse att resa. Men också en prövning. En prövning jag är så ofantligt glad att jag deltog i…