Det ar en liten varld!

Efter 4 dagars slappande i Pangkor bestamde vi oss for att aka over till Thailand. Vi tog baten over till fastlandet dar vi bytte till en buss som tog oss till Butterworth (utanfor Penang). Dar bytte vi sedan till taget som gick upp till Hat Yai.
Resan var lang och jobbig da vi slapar runt med pa tok for mycket bagage, vi har tva stora ryggsackar var, en var sin liten ”daypack”, en stor ”rullvaska”, kameravaskan, samt en tygpase med massa saker (Ha da i baktanke att vi redan skickat hem klader och souvenirer i 3 omgangar). Vet inte vad allt kommer ifran, men det kanns som om vaskorna bara expanderar har i varmen. humm.
Hur som helst. Framme i Hat Yai tog vi in pa ett sjysst hotel med AC, varmvattensdusch (som for forsta gangen faktiskt hade varmt vatten), TV och en stor dubbelsang. Mmmmmys! 🙂

Vi bestamde oss for att resa vidare redan nasta dag, vi ville ut till nagon o och sola lite innan Carro kommer pa besok. Ko Lipe var en o som jag hort mycket bra om, och den ligger precis utanfor
kusten har nere i sodra Thailand.

Sa pa morgonen slangde vi pa oss var ”lilla” packning och traskade ner i riktning mot utpekat taxistand (som sjalvklart inte existerade), det hela slutar med att vi tar en tuk tuk till ett buss-stopp dar vi hoppar pa en stor buss som tar oss till Satun (en hamnstad). Klockan ar ca 1 pa dagen nar vi anlander och magarna knorrar ratt mycket da vi inte atit frukost annu.
Hoppar av bussen pa nagon tvargata och ser allmant forvirrade ut, sjalvklart kommer en trevlig Thailandare till var raddning och forklarar att sista baten till Lipe gick kl 11 i formiddags, typiskt!
Innan vi vet ordet av sitter vi pa ”flaket” pa en taxi som skall ta oss till en stad 6 mil norr ut som heter Pak Bara, har gar det tydligen en bat vid 2 snaret.
Efter ca en timmas skumpande pa detta flak kom vi fram till den lilla hamnstaden, av med alla vaskor och pa baten som skulle ga strax dar efter (ingen frukost annu alltsa). Ja ja tankte vi, sa fort baten anlander sa tar vi en stor brakfrukost.
Men nu visade det sig att den lilla battrippen tog ca 4 timmar och maten (frukosten) fick vanta.

Framme i Lipe tog vi in pa forsta basta hotel, som dessutom sag riktigt bra ut. Det fanns tre typer av bungalows att valja pa, dyrast och den ende med flakt kostade 700 bath / natt. Eftersom vi absolut ville ha flakt sa tog vi en ”bungan” :).

Med lite mat i magen och en kort (men mycket dyr) internet sa kannde vi oss mycket battre, vi gick tillbaka till vart rum for att slappa lite. Vi hade 4 svenskar och 2 danskar som grannar och det skulle senare visa sig vara otroligt mycket skandinaver pa denna o. Satt pa verandan och laste samtidigt som vi njot av en fin solnedgang och kvallsbris, mmmmmm. Mystiden blev abrupt avslutad av en kackelacka som satte sig i narheten av Carina, och som da foljdes av ett litet skrik och skutt in i rummet :).

Precis nar vi krypit ner i sangen for att lasa sa stangs strommen av, shit!! tankte vi och trode att det var stromavbrott. Nar strommen inte kom igang la vi oss for att forsoka somna i detta nu mycket varma rum.
Pa morgonen sa gick jag och skulle betala for en natt till och fick da reda pa att det inte alls var ett stromavbrott under natten utan helt enkelt sa att de stangde av strommen varje natt (man har bara strom mellan 18-23).
Efter ett trostlost forsok till att forklara for tanten i kassan att vi hade betalat for ett rum med flakt och da garna ville anvanda denna flakt sa gick jag dar ifran ARG! (ursakta, men vad f*n har jag for nytta av flakten om strommen anda stangs av kl 11 pa kvallen?)

Vi letade upp ett annat hotell som ocksa hade flakt, men som dessutom hade strom till den under kvallen :). Vi betalade 80 bath extra och fick da en gratis frukost pa kopet (vieles besser).

Dagen efter sken solen och vi bestamde oss for att ligga lite och pressa (vi kanner pressen hemmifran att komme hem lite brun i alla fall). En bit in pa formiddagen lullade jag runt lite pa stranden for att ta lite kort (digitalkamera ar verkligen det basta som finns, man kan ga runt och knappa som en tok och sen valja ut de basta. Ni som inte har digitalkamera: KOP EN NU!) Hur som helst, det jag vill fa fram var att nar jag gick dar och loste varldsproblem som bast sa hor jag nagon som sager ”Mattias??”, huh tanker jag och dras upp ur mitt dagdrommande. Dar framfor mig star Stefan Strommberg (medlem pa sidan: http://www.backpacking.nu/medlemsSidan.asp?uid=stefanstromberg) som ar en bekant fran Talje. Okej for att det var mycket svenskar pa on, men vad ar oddsen pa att traffa pa honom dar?? (speciellt med tanke pa att vi inte direkt ar nagra frekventa besokare av stranden).
Satt och delade lite logner och annat skoj ett par timmar och bestamde sedan att vi skulle ata middag ihop (Stefan och 3 kompisar till han) pa kvallen.

Denn kvall blev helt klart en av de basta pa resan och vi satt lange lange pa restaurangen och njot av god mat och trevligt sallskap. Tva av Stefans kompisar visade sig vara ett syskonpar som vaxte upp pa samma gard som jag nar jag var yngre (Pa Liljewalschsgatan). De minndes mig som ”lill-matte”, och jag minns inte dem (formodligen pga att jag var just ”LILL-matte” pa den tiden :)).

Dagen efter akte vi fran Lipe till Puket (dar vi nu befinner oss) en resa jag garna glommer. Ater igen akte vi pa alldeles for tom mage, en frukost kl 7 pa morgonen foljdes upp av middag kl 10 pa kvallen i Puket (Dar emellan var det bat-taxi-buss i flera timmar utan stopp for mat, usch!!).

Nu sitter vi alltsa i Puket och skall strax ata en SVENSK middag pa ”Bellmans” som har massa god (hoppas vi i alla fall) svensk mat :). En toast skagen kanns hur exotiskt som helst och kommer starta var middag. Ahhh.. nu blev jag sa hungrig att jag inte tanker plaga er mer i denna dagbok. Hej svej

Puss och kram pa er!

/Mattias

PS. GRATTIS!!!!! PAPPA som blir hela 51 idag!! DS.