En läskig indier och en underbar kväll bland marknadsstånden.

Hej igen! denna dag har också varit speciell på sitt sätt. Här nere har dom någon slags kampanj som går ut på att om tuktuk förarna tar sina kunder till skräddare så får de kuponger av skräddaren/thailändska staten som betalar bensinen. Detta gör att det blir extremt billigt att åka tuktuk men man måste gå in i butiken och titta. ”you don’t buy, only look” säger tuktuk-killen och det låter ju bra eftersom det blir billigt för mig med… så jag har utnyttjat det (såklart). Idag skulle jag till skräddaren där jag faktiskt köpte nånting, dvs en kavaj. Självklart skulle vi göra det sedvanliga stoppet, första butiken hade jag redan varit i en annan dag med en annan förare så vi åkte vidare. Tillslut kom vi fram till en butik ochjag gled in självsäkert och sa att jag ville titta på tyg för en kostym. hmm, hur skulle jag gå till väga för att inte behöva köpa… klaga på att priset är för högt. Så jag valde en bra kulör och frågade min läskiga indieskräddare med enorm skägg och turban, hur mycket den skulle kosta. I de andra butikerna hade de sagt 10000 innan prutning så 5000 skulle nog räcka att säga. Den läskiga indiern sa 6000, fan tänkte jag och kom av mig, jag kan ju inte säga 5000 för då kommer ju han ta det. Jag vet! jag säger att jag vill ha en annan färg och pekar på måfå i en kostymbok. Vi går runt i butiken men hittar inte tyget, så jag pustar ut och tackar för mig. Den läskiga indiern börjar argt prata med en annan inte lika läskig skräddare och säger att om de fixar fram det tyget jag pekar på så måste jag betala. Vadå måste?? han spärrar upp sina läskiga ögon och jag börjar direkt klaga på priset, jag vill ju inte köpa någon kostym. Så jag säger 3500, vafan jag måste ju komma med nått…. Den läskiga indiern stirrar mig i ögonen efter en stund och frågar vart på Khaosan road jag bor, ehh, ”Mum’s guesthouse” säger jag efter att erinrat mig att ha sett ett sådant. ”Good, then I will visit you tonight”, Aaaaarghhhh. Jag nästan springer ut från butiken, i rädsla att han typ ska sticka sin jättevassa skräddarsax i mig och slänger mig i tuktuken och skriker åt honom att köra…

Jag kom till slut fram till rätt skräddare som mottog mig med ett leende och visade den ärmlöse kavajen och gud vad snygg den är, nu ska de bara sy på ärmarna och leverera den på tisdag. Jag har iaf betämt för att inte åka något mer på ”kampanj”-dealen utan betala de där extra kronorna…

Jag har precis kommit från något slags tivoli som jag fick höra om av en thai idag. Det var helt sagolikt, massa stånd där de sålde att möjligt och så köpte jag ett par skor för halva priset av vad de kostar här på Khaosan road. En liten pojke fick sälja en läsk till mig av sin mamma och han var nog lika lycklig somjag var just då. Jag gick upp från fel håll i ”golden mount” och blickade ut över staden. Sen gick jag ner till den alarmerande feststämmningen och försökte smälta in i folkmängden (även om det är svårt när man är två huvuden längre). Efter att ha vandrat runt på stan en stor del av dagen kände jag att benen började ge vika så därför begav jag mig hem till Khaosan road. Imorgon ska jag gå upp 5.30 för ussen som ska ta mig till djungeln kommer 6.30, dags att gå och sova.

Sov gott alla där hemma och även alla er ute på resande fot. Kram, Max