Tjoho!
I tisdags åkte mamma och jag till Cabedelo i delstaten Pernambuco. Det är där lägenheten ligger, så mamma ville ta mig dit för att visa hur det ser ut där samt ta en titt på bygget. Det tog ca tre timmar med buss och självklart småregnade det mest hela vägen. I Joao Pessoa, den närmaste staden från cabedelo, stannade vi och åt lite sushi i det största shoppingvaruhuset. Så gott, jag tror att jag senast åt sushi i Sydney så det var ju ett tag sen. När vi var på väg ut från shoppingcentret, ryckte en gammal gubbe mig i armen, tittade uppfodrande och sade sedan ”svenska?”.
Hur kul som helst, det visade sig att han hade sett min svenska flagga på ryggsäcken och eftersom han har en svensk vän så ville han prata lite. Han hade tidigare varit en universitetsprofessor och kunde tala tyska, ryska, engelska, mm. En pensionerad civilingenjör som dessutom har band till sverige träffar man verkligen inte var dag i Brasilien, så vi hade en mycket trevlig pratstund.
Tillslut kom vi iaf fram till Cabedelo, lagom till regnet hade slutat. Vi gick och tittade på bygget, även fast man inte såg så mycket eftersom det var mörkt. Sedan begav vi oss ett par kvarter bort där Julia har en pousada, typ vandrarhem, där vi skulle tillbringa våra två nätter. Precis när vi lämnar bygget bestämmer sig himlen för att öppna sig samt blåsa orkan så vi kurade ihop oss under ett paraply och började med gemensamma krafter ta oss mot pousadan. Paraplyt hjälper inte mycket och efter en stund ger det upp i den starka vinden, vilket gör att vi får kura ihop oss ännu mer och börja småspringa för att itne bli fullkomligt genomvåta. När vi väl kom fram var vi genomvåta och det visar sig att våra väskor också blev genomblöta samt deras innehåll. Perfekt!! Vi måste sett ut som dränkta katter eftersom Julia drog lite på munnen, hahaha.
Dagen därpå vaknade vi upp till strålande väder så vi gick ett avstånd på ca fem meter för att komma ner till havet för ett morgondopp. Underbart! Efter frukost tog vi oss till bygget för att inspektera och även om jag måste säga att det inte ser ut så mycket för världen nu så är jag säker på att det kommer bli jättefint. En och en halv våning har byggts hittills av tre men pga allt regn så har det blivit försenat, vi får hoppas att det blir färdigt INNAN mamma åker hem så hon kan ställa in alla saker från lägenheten hon bor i nu.
Sedan gick vi runt lite i Cabedelo och det är verkligen jättefint, allt är så lugnt och mysigt. Mycket träd, blommor och fågelkvitter. Jag skulle nog säga att det är en mycket fin förort till Joao Pessoa och det har börjat flytta in fler människor så snart kommer det nog finnas fler butiker och restauranger.
Idag (läs fredag) har jag varit och tränat igen, i joao pessoa köpte jag en brasilientröja och den var jag ju tvungen att ha på mig idag. Har inte folk tittat förut så gjorde dom verkligen det idag, en blek turist som glider runt i en brasilientröja men många har ropat och visat tummen upp också, det var kul 🙂 Det är så trevligt på träningen eftersom jag är där mest hela tiden så börjar jag känna igen personer och dom mig, så nu har folk börjat hälsa på mig.
Just nu sitter jag och väntar på Antonio eftersom vi ska åka till Sayuri för att sova över. Imorgon bitti, runt 5, ska vi göra oss iordning för att ta oss till en trancefest som ligger nära Cabedelo. Det sak bli så kul, jag har sett fram emot det hela veckan. Den kommer vara på en strand så det kommer bli lite som ”fullmoonparty” i Thailand som jag var på. Jag vet inte riktigt hur många vi är som åker men det blir tydligen tre bilar, så runt femton personer. Åhhh så kul!! Festen börjar egentligen ikväll men dom vill inte köra när det är mörkt eftersom det inträffar så många olyckor då. Den kommer fortsätta till imorgon kväll så vi hinner noga festa oss rejält innan hemfärd.
Ta hand om er alla! Puss&Kram, Partykungen
(Nu är det söndag och igår var jag alltså på festen, vi gick upp 4.30 och begav oss kl. 6. När vi kom dit var det massa människor kvar så gled in på dansgolvet och började parta, kl 14 var jag så trött så jag sov en timme men sen var jag igång igen. Vi 17 begav vi oss hemåt igen, helt slut och trötta. Det var en kanonfest helt enkelt!)
Toppen
1. Datanörden aka Storasyster leder fett med 70 poäng, diplom på väggen ser det ut att bli…
2. Mamsen tappar i jakten och har nu 60 poäng
3. Staff only ser till att hålla ett jämnt försprång till pappsen med sina 36 poäng
4. Pappsen har fått fnatt och datastrejkar, ligger kvar på 28 poäng
5. Fälgen är saknad någonstans i Umeås närliggande urskog och missar därför poäng, 23 poäng
Svar på kommentar
Storasyster – Hahaha, det lät ju trist ju! jag ska lära dig (stolt) hehehe. krama familjen så mycket! puss
Agneta – Ja det är ju allmänt känt att det är något speciellt med oss svenskar och vårat kaffe, så det är nog kaffebönor som gäller för oss 😉
Moa – Hhaha…jag kommer ihåg hur det var (vadå kliché??) jag minns det som igår (en till!!) det där kommer gå kanon 🙂 ja, det var ju jättekul med lek även om det var lite segt att jag inte förstod allt, Maira översatte men man missar ju mycket ändå.
Rompor – Fan vad trist men du klarar det säkert nästa gång. Öla tycker jag låter som en strålande idé, jag hjälper till när jag kommer till er 🙂 ha det så bra! kram
Pappsen – hahahaha…innan kreditkorteran…ni gamla stofiler, hahaha. men visst är det segt. nu måste jag ju ringa och bråka med banken så jag får tillbaka pengarna, annars jäklar!!!! kram
Irene&Ingvar – Det är helt sjukt, det kändes som igår när jag tog studenten och nu är David där. Det är verkligen en speciell tid i skolan då man inte behöver plugga så mycket utan kan koncentrera sig på festandet, haha. Jag har inte sett fotona men dom är säkert jättefina, jag tror att ca 90 av hans bilder är på mig och 90 av mina på honom, hahaha. Det ska verkligen bli superkul att träffa er så småningom. Ha det nu så bra! massa kramar till hela familjen!
Max….det var delstaten Paraiba…
Faktiskt Max har jag fastnat för det där med kaffebönor som ger tur. Funderar på att göra en räd (svensk stavning) mot Sibyllans kaffehandel eller Östermalmshallen. Ser rubriken ”Fattig pensionär stjäl kaffebönor till morgonkaffet”. Som nybliven pensionär känner jag mig litet ansvarslös …. ungefär som när jag var i tjugoårsåldern 🙂