Vi vaknade på fel sida och vägguden bestraffade oss…

Hej hej allihopa!!
Nu befinner vi oss tillslut i Wellington efter massa bök men det kommer senare…

I Torsdags åkte vi alltså från Rotorua, vi hade tänkt att göra lite Zorbing men när vi kom dit såg det inte så kul ut så vi skippade det. Vi begav oss västerut mot Waitomo caves istället, för att se lite lysmaskar och prova på lite annat smått och gott.

När vi kom dit visade det sig dock ganska dyrt men ett ställe hade kombinerat massa roliga saker. Vi var tvugna att vänta till lördagen för att komma med på en tur så vi bodde i arrangörenas hostel vilket visade sig tomt så vi hade hela stället (två dubbelrum och ett fyrbäddsrum) för oss själva vilket lyx. Vi fick fira ner oss i en grotta och efter det tog vi varsin gummirong i hampan för att bege oss in i berget. När vi kommit en bra bit in skulle vi sitta i ringen och sedan släcka våra lampor. Plötsligt så vi tusentals små blå lysande prickar i taket som alltså är arachnocampa luminosa eller som vanliga lekmän säger, lysmaskar, hehehehe. När vi hade drivit med den underjordiska floden till slutet i en annan del av grottsystemet så började vi klättra, åla, hala, (ja gud vet allt) oss genom grottorna tillbaka. Det var helt klart en fantastisk erfarenhet. På vissa ställen såg vi inte ens upp till grottaket och på andra ställen var det så trångt att man knappt kunde andas. När vi kom tillbaka dit vi hade firat ner oss var det bara att börja klättra upp igen. Helt klart en minnesvärd upplevelse.

På eftermiddagen begav vi oss söderut för att så fort som möjligt ta oss till Wellington. Det visade sig dock lite svårare än gjort eftersom vägguden hade ett horn i sidan för oss. Det började med att vi efter en timmes körning stannade för att äta, efter det skulle Elias plocka ut pengar. Det visade sig snart att han inte kunde finna sitt kreditkortsetui med alla kort i så det var bara att vända bilen ut och in. När vi fortfarande inte kunde hitta korten hade vi inte mycket annat val än att vända tillbaka. Stämningen var mycket dämpad…

Efter yttligare en timmes körning på välbekanta vägar kom vi så småningom tillbaka till hostellet, Elias kom Då på att han visst hade lagt dom på ett annat ställe i väskan än han brukat göra. Stämningen var nu om möjligt ännu mer dämpad och vägarna blev nu ännu mer välbekanta. Jag kan säga att vi inte pratade så mycket under fortsättningen förrän vi otaliga timmar senare hörde det tåginspirerade ljudet av en punktering.

Nu var det mörkt och vi var verkligen ute på vischan. Reservhjulet (som jag tidigare tänkt lite käckt om ”det kommer jag aldrig behöva använda”) visade sig näst intill i samma skick som det punkterade så vi var tvungna att sätta på det och köra tillbaka till närmaste samhälle. Detta gjordes i den otroliga hastigheten av ca 25 km/h. Dagen efter visade det sig att alla däckverkstäder var stängda eftersom det var söndag så vi skulle bli tvungna att köra till Whanganui vilket iofs var i rätt riktning men på vårat finfina reservhjul. Vi satsade allt på ett kort (eller ett hjul i detta fall) och körde i 70 för att komma fram och mot alla odds så gjorde vi det. Väl där kom en vänlig själ vid namn Jason till sin verkstad för att hjälpa oss och inte tog han ut den sedvanliga avgiften på 120 dollar för att komma ”servicebesök”. Det tackade jag honom så mycket för.

Resten av resan ner till Wellington gick kanon så nu sitter vi här och väntar på att ta båten imorgon till Picton på sydön.

Kram på er alla! Max

Toppen:
1. Storasyster chillar på toppen med sina 62 poäng
2. Mamsen har designat lägenhet och ligger kvar på 55 poäng
3. Staff only har slumrat till bland studieböckerna, 30 poäng
Pappsen går upp på delad pallplats, 30 poäng
5. Elias chillar i passagerarstolen, 21 poäng

Svar på kommentar:
Daddy’O – Jag har firrat skattemyndigheten. nu ska jag äta glass!! hejdå hejdå

Mamsen – Du ska inte vara rädd, det verkar som det blev nåt fel på senaste inlägget… jag ska till STA-travel här imorrn och kolla om dom kan fixa nån billig biljett direkt från Santiago till Recife. Jag mailar om hur det går… puss&kram