It’s all oh lala and ah oui oui

Det knackade pa dorren till vart dorm. ”Tank om det ar dem!” utbrast Magnus och jag gick forvantasfullt och oppnade dorren. Och dar stod inga mindre an Ingrid och Jenny, solbranda och med varsitt leende pa lapparna. Som tur ar har vi alla varit borta fran Sverige tillrackligt lange for att ha glomt allt vad svenska halsningssatt heter varpa jag mottog en kram fram Jenny och en fran Ingrid utan att jag traffat dem tidigare. En kanonstart med andra ord.

Med ryggarna lutade mo varsin vaningssang borjade vi diskutera vara respektive resor. Jenny och Ingrid har varit ute pa en jorden runt-resa sedan i juli varpa de hade en hel mangd fantastiska historier att beratta. Efter ett flertal historier beslutades att middag inte vore helt fel varpa vi begav oss till min och Magnus favoritbuffé for att fira veckan som skulle folja.

Jag och Magnus kampade med att uppratthalla var traning fran veckan innan och lyckades med hyfsat resultat. Detta var till var fordel da vi verkligen levde lyxliv med Ingrid och Jenny och intog tartbit efter tartbit under hela veckan.

Vi begav oss till en park som jag och Magnus spanat in veckan innan. Pa vagen dit hittade vi sma stand som salde kott av alla dess slag och stannade till for att kaka. Vid detta fodointag bevittnade vi alla Ingrids stortskona imitationer av Jennys reaktion vid provsmakning av diverse ratter. Det visade sig att det ar oerhort latt att se huruvida Jenny uppskattar en matratt eller ej da hon tar en tugga, ler och gor nagon form av positivt late om ratten uppskattas. Om det motsatta intraffar gor far Jenny ett tveksamt ansiktsuttryck, stracker sig efter saltet, provsmakar igen och besvarar fragan ”Jenny, var det inte gott?” med frasen ”Gott och gott…..”.
Efter en formiddag fylld av kott och skratt kom vi fram till min och Magnus omtalade park. Val dar satte vi oss tillratta i en trampbat och korde ut pa sjon. Vi skulle aka under en bro och fick syn pa en liten pojke som visade sig vara en skitunge av varsta sort. Vi sag en aldre herre springa fram till pojken och viska nagonting. Pojken mottog sedan nagon form av vattenpistol som han placerade mellan sina ben och sedermera anvande for att spruta vatten pa oss. Vi upptackte aven att det stod ett filmteam vid sidan av bron plus ytterligare ett i en bat langre fram. Vi trampade bort till baten och fragade vad som pagick. ”Vi gor en film” svarade teamet. Eftersom att vi upplevde en viss brist pa intelligens fran dessa trampade vi darifran svarande over skitungar och filmteam.

Pa onsdagen var det dags for utekvallarnas utekvall. I sallskap med personal och gaster fran Hostel Suites skulle sammanlagt fyra barer intas under kvallen. I sallskapets spets hade vi Peruken. Peruken arbetar i hostelets reception. Vid min och Magnus forsta vistelse fick vi hjalp av denna. Jag noterade att perukens lugg hangde over hela hennes ansikte samt att det inte gick att urskilja nagon harbotten. Jag viskade da till Magnus att jag starkt misstankte att tjejen framfor oss bar peruk. Dagen efter visade sig min teori stamma da Peruken plotsligt hade bade harbotten och kortare har. Hur som haver; kvallen till ara hade Peruken klatt sig i 15 centimeters klackar, 15 centimeters jeansshorts och urringning till naveln. Sjalvfallet var peruken aven pa plats. Jag, Magnus, Ingrid och Jenny hade under hela veckan diskuterat huruvida Peruken verkligen var fran Argentina eller ej. Vi hade en teori att denna eventuellt kom fran USA. Detta bekraftades aven under kvallen da vi horde henne utbrista: ”Yeah, I´m the ONLY ONE here from south California”.
Under kvallen visade det sig att Jenny var nagot av en mastare nar det kommer till oforglomliga uttalanden. Vid ett tillfalle skulle Jenny beskriva Perukens dansstil darbeskrivningen lod; ”Ja men hon dansar ju sahar, Jag ar kvinna!” (detta i samband med att Magnus, Ingrid och Jenny diskuterade huruvida Peruken verkligen var tjej eller inte). Det hor dock till saken att vi alla verkligen alskar Peruken. Hon ar ytterst hjalpsam och godhjartad varpa ingen av oss informerat henne om vare sig smeknamn eller det faktum att hennes peruk inte ar sarskilt smickrande.

Vidare delade Jenny aven med sig av diverse historier och uttalande sasom: ”Hej pappa pa 90-talet” och ”Hej Heidi fran Schweiz” fick oss alla att vika oss av skratt. Jag och Magnus delade med oss av vara egna historier som bland annat innehaller fraser som ”La vaca” och ”La kventa”. Med andra ord var denna natt storslagen.

Under dagarna som foljde passade vi aven pa att besoka Evitas grav samt Evita-muséet (vi ar alla tamligen sofistikerade nar vi val vill). X antal lyxtartbitar och crepes intogs och samtliga beklagade sig over vart lyxliv. Dock kom vi pa att vi alla faktiskt slitit som djur for vara pengar varpa vi var i var fulla ratt att nu spendera dessa.

Pa fredagen var det dags for var sista utekvall. Jag och Magnus drog ivag pa yoga medan Ingrid och Jenny paborjade partykvallen. Vi samlades sedan pa hostelet for att inta var inkopta vinflaska ”Benjamin”. Denna slank ner fort och vips var vi tillbaka pa den bar dar jag och Magnus, veckan innan, overkonsumerat ol. Val dar borjade vi ivirgt att diskutera laten ”Blue” da denna visat sig vara en av Magnus basta feelgood-latar. Varje mening paborjades nu med frasen; ”Now listen up, here’s the story”. Nar vi sedan, runt tvatiden, skull bege oss till var tilltanka gaybar mottes vi av informationen att baren bara ar oppen ”ibland”. Forvanade och tamligen berusade diskuterade vi vara alternativ men beslutade oss for att man faktiskt far vara trott och dra hem nar klockan ar halv tre.

Lordagen kom och det var dags att ta farval av Ingrid och Jenny. Dessa skulle nu resa vidare till Rio de Janeiro och jag och Magnus, som nu bada blivit sjuka, skulle dagen efter ta baten till Uruguay for att vila upp oss. Efter ett sista myssamtal pa Ingrid och Jennys hotelrum dar minnen som ”Kommer du ihag nar vi dansa pa booorna?” diskuterades slog vi folje ner till receptionen dar Jenny och Ingrid skulle mota upp sin grupp. Efter att ha upplevt en sadan fantastisk vecka kandes det bade tomt och trakigt att saga hejda. Kramar och lyckoonskningar utbyttes och vi kande nog alla att veckan som passerat aldrig kommer att fortrangas eller glommas bort av nagon av oss.