Pirates of the Caribbean part II

Fyrtiofem minuters batfard fran staden Cartagena ligger ett paradis med kritvita strander och turkost vatten. Paradiset heter Playa Blanca och ar vart nasta resmal. Vi bestammer oss doc for att inte ta en av de turistanpassade endagsturerna och inte heller en av dessa batar utan istallet tar vi reda pa hur vi billigast tar oss dit och aker sedan buss ned till hamnen, aker over sjon med ett gang hamnarbetare och avslutar med motorcykel den sista biten.
Val framme vid stranden far vi vetskap om att Fridas motorcykelchauffor gjort ett tamligen tafatt och misslyckat forsok att vara rolig da han, nar Frida svarat pa fragan om vad hon heter, sagt; ”Frida.. har det nagot att gora med frio eller?” (Frio=kallt pa spanska) och sedan skrattat at sig sjalv. Det daliga skamtet har dock fatt mig att vika mig dubbel av skratt flera ganger efterat av just det enkla skal att det var sa fruktansvart daligt och trakigt. Vi mots av en mycket trevlig man pa stranden som berattar att han ager en hangmattscamping lite langre bort pa stranden dar vi kan fa bo under var vistelse pa on. Vi tackar ja och pa kvallen ater Mange och jag farsk fisk till middag och alla fyra bevittnar solnedgangen pa stranden med varsin kall bars i handen.

Pa natten infinner sig det tropiska klimatet pa allvar. Hangmattan kanns fuktig och den klibbiga kanslan ar omojlig att fa av huden. Vi bor precis vid ett trask men markligt nog ar det inte alls sarskilt mycket mygg. Dock har mannen som ager campingen forsett vara hangmattor med myggnat. Efter ganska lang tid lyckas vi alla somna.
Jag vaknar till av att det prasslar bakom huvudet pa mig. Min vaska star placerad vid huvudandan vid min hangmatta varpa jag kvickt vander mig om i tron om att nagon ohederlig buse letar igenom denna. Men synen som moter mig ar nagot helt annat. Forst tror jag att det ar en av de asnor som vi sett under dagen men i samband med att mina ogon vanjer sig vid morkret ser jag att varelsen framfor mig ar betydligt storre an en asna. Nar jag ser vad det ar utbrister jag; ”Ah, HERREGUD!” och hor sedan Danne, i hangmattan bredvid min, chockerat saga; ”Det ar ju en stor javla kossa!!”. Och denna kossa ar inte en svartvit, mild bregott-ko utan ett kritvitt vidunder i samma storlek som en flodhast som far mig att bittert angra alla de ganger som jag retat Mange for hans utlaggning om att kor och hastar ar dagens stortsta levande varelser (Se inlagget ”Gettin’ old”). Som om detta inte vore nog har jattekossan dessutom enorma, spetsiga horn.

”Jag tror tamejfan att kossan haller pa att ata upp pastan!” utbrister Danne och mycket riktigt, kossan star i godan ro och mumsar i sig Fridas och Dannes medhavda, raa spaghetti. Och nu ar mattet ragat for Frida! Medan vi andra, skrackslagna, ligger i vara hangmattor och undrar hur tusan vi ska fa kossan att ga darifran hoppar Frida upp ur sin hangmatta, tar upp en nave sand och kastar sedan detta rakt pa kossan som skamset lommar darifran. Vi samtalar en stund om vad vi just sett och brister ut i skratt. Senare under natten aterkommer den enorma kossan inte mindre an tva ganger och vid ett av tillfallena jagar den, enbart med sin blotta narvaro, bort tva asnor som ocksa vill fa sig en smakbit av den overblivna pastan i sanden. Fnittrande at denna oslagbara syn kan jag inte lata bli att undra om jag verkligen befinner migi Karibien och inte pa en bondgard.

Vi vaknar tidigt morgonen darpa och har inte fatt mycket somn under natten pa grund av fuktig varme och kor. Det fuktiga klimatet haller i sig en stund men ju narmare formiddagen vi kommer desto friskare blir vindarna och snart ar luften torr och varmen enbart behaglig. Hela dagen spenderas pa denna fantastiska vita strand och vattnet ar ofattbart klart och turkost. Aven har ar vattnet sa varmt att det knappt svalkar och livet kanns onekligen underbart.
Kvallarna ar ljumma men gar man langst strandkanten haller de behagliga vindarna i sig ganska lange medan resten av stranden blir fuktig och varm. Vindarna vid strandkanten ger kanslan att vattnet ar varmare an pa land nar vagorna skoljer over fotterna och kvallspromenader pa stranden blir en daglig aktivitet for mig under vistelsen pa Playa Blanca.

Aven denna natt bjuder pa ytterst lite somn. Kossan ar visserligen pa besok aven denna natt men haller sig nu i kulisserna vid trasket. Somnsvarigheterna beror nu enbart pa det fuktiga, varma, tropiska klimatet och pa morgonen annonseras att ingen sovit sarskilt bra forutom Mange som glatt meddelar att han sovit som en kung. Vi ligger pa playan hela dagen men vid lunchtid borjar Mange ma daligt. Det visar sig att vattne,t som vi lagar var mat i, verkligen maste koka for att fa bort alla bakterier och inte bara upphettas. Magnus vatten har inte riktigt kokat vilket far till foljd att min stackars compañero har magsmartor och senare kraks som en liten rav. Lyckligtvis ar bakterierna enkla att far ur sig och Mange mar snabbt battre igen.

Jag vaknar flera ganger under natten som foljer. Ett par som hyr ett talt straxt intill vara hangmattor ligger och gokar och jag vacks ytterligare en gang. Kossan ar tillbaka men denna gang visar den pa ett obevekligt mod. Nar jag vaknar star kossan skrammande nara vara hangmattor med hornen i hogsta hugg. Det drojer bara nagon minut innan jag ser att kossan forsoker ga in i koket, misslyckas for att ingangen ar for trang och istallet gar precis, precis intill Manges hangmatta. ”KOSSAN AR HARINNE!” tjuter jag rent reflexmassigt och vacker darmed resten av mitt ressallskap. ”Herregud”, hor jag Mange saga. ”Jag kande hur den andades precis vid mitt ora!”. Vi skrattar aterigen at det absurda faktum att vi far nattliga besok av en gigantisk ko och det blir inte battre av att tva hundar hogljutt skallande borjar jaga det enorma kreaturet over stranden.

Dagen som foljer ar var sista pa Playa Blanca och vi far sallskap av Tika, en supermysig van till Frida. Vi invantar en bat och aker till den narliggande on Isla de Rosario. Motorbaten drar pa ordentligt och jag, Mange, Frida, Danne och Tika tjuter av skratt nar vi hoppar fram i hog fart over vagorna. Vi stannar till en timme och snorklar och hela havet kryllar av fiskar i vackra farger och monster och det kans som att jag befinner mig i ett akvarium.
Efter turen til Isla de Rosario atervander vi till Playa Blanca for att darefter aka tillbaka till Cartagena. Frida och Tika stannar kvar over eftermiddagen men jag, Mange och Danne installerar oss snabbt i en bat. Aven denna batfard bjuder pa hog hastighet och maktiga vagor som bidrar till att hela baten hoppar. Jag skrattar och gor ofrivilliga, tjutaned ljudeffekter vid varje hopp vilket gor att Danne ligger fullkomligt dubbelvikt av skratt. Han havdar sedan att skrattattackerna inte enbart berodde pa mitt tjutande vilket jag tar med en nypa salt.

Vi kommer tillbaka till Cartagena och intar en pizzamiddag efter en valbehovlig dusch da vi varit utan detta under vara fyra dagar pa Playa Blanca. Efter detta gar jag och Danne och koper glass och pa kvallen somnar vi gott i varsin sang utan fuktiga hangmattor och kor inom synhall. Vi borjar planera vart nasta resmal vid den karibiska kusten, vilket ar den colombianska staden Santa Marta. Vi bestammer oss for att aka tamligen kvickt och innan vi vet ordet av sitter vi pa bussen som, under enbart fyra timmar, skall ta oss till Santa Marta.
Efter halva resan ar det dags for bussbyte och detta avklaras utan svarigheter. Men buss nummer tva hinner inte langt innan den tvarstannar. Bussen ar trasig och under cirka en timme sitter vi, mitt i ingenstans, och invantar en ny. Vi ar sena. men da detta kommit att bli mer regel an undantag berors vi inte namnvart. Vi har, for ovanlighetens skull, faktiskt varit ute i god tid och fixat en reservation pa ett hostel som vi hort och last ska vara helt fantastiskt. Det visar sig dock att ”La Brisa Loca” ar ett av manga okanda sakallade ”partyhostel” vilka enbart innefattar britter, australier och amerikaner som gokar, knarkar och dricker sa mycket och sa billigt som mojligt. Kvallen till ara smalls det ocksa fyrverkerier pa en sadan ljudniva sa att jag pa allvar undrar om det utbrutit inbordeskrig och att det i sjalva verket ar bomber som smaller.

En natt stannar vi sedan avbokar vi var reservation och tar oss istallet till Taganga, Santa Martas bad och dykparadis…..