Långpromenad

Godkväll!

Ja, det började med att jag skulle gå till Baga – stranden strax norr om Calangute.
En skön promenad på en halvtimme.
Varm och trött så tog jag en vatten vid flodmynningen.

Tittade på fiskarna som lagade nät och pysslade med sina båtar.
Fick syn på en vithövdad örn som jag försökte fotografera.
La ner massor energi på det projektet.
Det är svårt att fånga flygande örnar med den lilla kameran.
Om ett par dagar kommer jag inse att de är lika vanliga som duvor hemma. Typ. Känner mig lite löjlig.

Bestämde mig för att trotsa att det stod i turisthandboken att man inte kan gå till Anjuna… att vägen är bara för bilar.
Stämde bra det.
Det blev jag, bilar, motorcyklar, mopeder och en och annan ko.
Klart livsfarligt!
T o m mot korna förlorade jag varenda ”chicken race”.
Jag är livrädd att studsa ut i vägrenen. Har ju sett ett och annan naturfilm från Indien på TV. Jag vet att där ute bor ormarna. Och jag pratar inte om Kopparormar utan om Kungskobror och Pytonormar, inga man leker med!
Håller mig desperat på vägbanan.
Fast å andra sidan: hade jag inte traskat denna väg så hade jag aldrig kunnat besöka dessa små indiska enkla byar.
Det var värt att nästan offra livet för!

Efter nästan två timmar i 35 graders hetta på den dammiga vägen genom skogen, eller heter det djungel, kanske, så kom jag fram.
Det första som möter mig när jag äntligen når Anjuna är en kantig taggig lavastrand. Trodde jag skulle börja gråta. Jag var ju överhettad och mör.
Döende!
Jag BEHÖVDE verkligen stoppas ner i ett svalkande hav.
Jag hade ju blivit ”falukorvstant” igen.

Men efter en rast med en 95 rupieslunch bland hippiestallena hittade jag stranden.
”Lilleputt” hade fria solstolar och bra (fast hög) musik.
Där slappade jag och badade i ett par timmar.
Kossorna gjorde stöldraider bland turisterna till mitt stora nöje. De rotade i väskorna efter frukt *ler*.
De andra turisterna var lagom impade.
Tjyvaktiga kor är inget att leka med.

Anjuna är det mest omtalade hippietillhållet i Goa.
Förutom alla småshopar och deras berömda ”Flea Market” på onsdagar (som jag aldrig hann besöka) så är det bara lite hampabilder och annat trams som vittnas om vad som fortfarande försiggår. Men t o m goanerna själva är trötta på drogkommersen och försöker bli av med den.
En och annan övervintrad hippie flyger förbi.
Men de ser slitna ut.

Hem tog jag en taxi for 200 rp.
Inte ens samma vag.
Fasen, jag hade tagit en omväg i djungeln. Men det var det värt!

I morgon ska jag till södra Goa och spana in laget.