Äntligen lite sol och bad…

Hej alla glada!

Är nu inne på mina sista dagar på resan. Och nu skall jag bara njuta. Har hunnit med en del de senaste dagarna så det är väl bara att börja.
Fredagen var lång. Vi hade många mil att klara av innan dagen var över. Lämnade Bissau kl07,00 och stannade längs vägen för att äta frukost. Till gränsen hade vi runt 15mil men som vanligt var polisen överjävlig. Kan inte fatta vad de får ut av att stoppa oss hela tiden. Pengar visst…men våran chafför är tuff. Han ger sig inte i första taget. Och han vet vilka knep de försöker med…går verkligen och letar efter fel.
Och sen när vi kom till gränsen till Guinea skulle de jobba sig också. Samma sak där…pengar pengar pengar. När gränsen var avklarad tog vägen slut. Det har säkert funnits en väg där någon gång men inte nu. I stort sett bara lera…men har man en bra chafför och en bra buss så går det alltid. Men vilken tid det tog…här kunde man inte åka några 80km/tim…nej nej. Inte ens 50km/tim gick. Men vi klaga inte…vi fick riktigt mycket av landet på det här sättet. Fick stanna i en by för att övernatta. Snacka om uppståndelse…flera av dem i byn hade säkert aldrig sett en vit människa förutom nu kommer en rosa buss med 18stycken. Nu har det ett samtalsämne iaf en månad framöver. 🙂
På morgonen åkte vi inte till en stad vid namn Koundara där vi växlade pengar och köpte lite vatten och annat. Hitta även en guide som skulle visa oss var nationalparken låg då det var vårat mål att se. Körde ut på något som jag måste beskriva som en stig i ungefär 5km. Fick gå med machete och hugga bort grenar för att vi skulle komma fram men vad hjälpte det när vägen ändå är för smal. Körde ner regält i diket så hela underredet på bussen skrapa i. Så fram med spadarna och börja gräva. Men inte en sur kommentar hörde man…jag tror de flesta har förstått vad den här resan går ut på…ÄVENTYR!
Framme vid Parc Transfrontalier Niokolo-Badiar lagade vi lunch och fick oss en välförtjänt dusch. Mycket mer än så blev det inte. Vägarna var för dåliga. Det hade inte ens gått att ta sig fram med jeep. Då var det väl bara att åka tänkte vi men icke sa nicke. Managern ville ju förstås ha sin del av den västerlänska kakan…alltid dessa pengar. Även om vi inte fick eller kunde köra in i parken ville han självklart ha inträdesavgift. Han kunde inte fatta varför vi inte ville betala det. Och sen när vi ville se ett papper på vad det kostade så kunde han inte visa upp det. En timme tog det innan han gav med sig…då var det helt plötsligt ett missförstånd. Ja ja…vi måste inse att vi är i afrika. Inga fördommar men när det händer så ofta bli man ganska trött.
Pga av att det är oroligt i södra Guinea fick våran vistelse i det här landet stanna med ett besök på ynkliga 24timmar. Hade gärna sett mer men det får bli någon annan gång. Så över gränsen till Senegal igen…lika dåliga vägar här. Och här hade till och med en bro spolats bort vilket gjorde att vi fick köra en omväg på runt 30mil. Så ut på stigarna igen där vi fick använda yxa för att kunna komma fram. Bussen börjar få en del skavanker nu…lite bucklor, bortskrapad färg och en tilltryckt kofångare bla.

Stanna till i en ny by över natten…samma sak här. Det stora grejen den här månaden. Och sen har en
av tjejerna på bussen har haft med sig leksaker samt block och pennor som hon delat ut och det är alltid lika kul att se hur glada barnen blir. Kom fram till Ziguinchor där vi åt lunch för att den dra vidare Gambia. Här har vi nu varit i två nätter och kommer stanna här i ytterligare två innan vi drar mot Dakar och sen hem. Skall bara slappa och ha det gott nu.
Skall bli riktigt kul att komma hem.
Det finns ju en del man saknar…

Kramar i massor.

Björn