Flory Chavéz

4,5 timmar senare hade jag och Fabien korsat spruckna jordvagar, floder, naturen forvandlats fran regnskogs- till okenliknande och vi kunde dra en lattnadens suck att vi ankommit till Apolo utan att ha behovt doda nagra ormar.

Pa Brunos uppmaning sokte vi upp hans vaninna Flory som enligt honom besitter ett brinnande intresse att inkvartera hans gringovanner.
Jag och Fabien steg pa som tva sparvar i Florys faders hus dar vi overostes med fortjusta kramar och Flory utbrast: ”Ah vad roligt… Johanna! Och Fabien! Kom och at!!”
Vid matbordet satt Yohann och Laetitia gomda bakom hogar av sallader, grytor, rakacha, manjoka, juicer och ris. Uppenbarligen hade de fastnat i de kladdiga resterna av Justinas matlagningskonster och inte kunnat ta sig fran Apolo.

”Vi har varit har i tre dagar”, sa Laetitia. ”Och vi har inte gjort nagot annat an att ata och vila. Jag har med all sakerhet gatt upp fem kilo.” Hon och Yohann hade hamnat i chock av den drastiska forandringen av livsstil hos Flory mot att ha slitit som djur och kakat vattnig soppa hos Bruno i tre veckor.

–

Justina ar Florys hemmafru som 16 ar gammal kom och knackade pa dorren i jobbsokningsarende. Justina anstalldes pa prov och har nu lagat mat och tvattat klader dar i fem ar. Under detta tak har hon aven fott tva indianungar – Sophia och Domigo.
Vid forsta anblick verkar familjeforhallandenna fullt normala; Justina bor ihop med barnens pappa i en skrubb och varje morgon kommer fadern hem fran jobbet och tar den treariga Sophia i handen och sa gar de och koper yoghurt tillsammans, han slanger upp henne framfor honom pa motorcykeln och kor ivag till floden for att lar henne simma, tar henne till doktorn… MEN VAD NU? Flory berattar oberort att Sophia och Domingos pappa ar en av Apolos losaktiga man som satt i rutin att komma och satta pa Justina nar han vet att Flory ar borta. En man som vid detta laget har fler ungar an vad han kan rakna till.
MEN OM HAN AR VEM AR DA…?
Mannen som Sophia kallar pappa heter Gonzalo men gar numera under namnet ”El Cabezón” (”Det stora huvudet”, pa grund av hans likhet med Homer Simpson) El Cabezón ar ett gammalt avdankat ex till Flory som vid separerationen for tio ar sedan (som berodde pa Florys upptackt av psykiskt sjuka tendenser) forsokte krava till sig halften av hennes bohag dar han bott som en parasit i tva ar. Med hjalp av vittnen och en skarp boliviansk fruntimmershjarna misslyckades hans aktion.
Advokater yrkade istallet pa ersattning for de tva aren har bott hos henne utan att betala.
El Cabezón tog separationen med storsta mojliga svartsjuka. Flory flyttade hem till sin far for att slippa se honom. Men El Cabezón steg dagligen in genom dorren till faderns hus for att kolla vad hon gjorde, att det inte fanns nagra andra man pa besok och om sa var fallet: spy galla over dem tills de var tackta under ett tjockt morkgront slemmigt laget och lamnade. Flory har dock aldrig brytt sig om El Cabezón utan slapat hem sa mycket karlar att det stuckit i ogonen pa honom. Och for att klargora sin kvinnliga frihet sitter ovanfor matbordet en griffeltavla med texten: ”Señora Flory har ingen make som bestammer over henne, alla valkomnas darmed i detta hennes hus”. Den ar placerad i ogonhojd precis framfor El Cabezóns plats sa han kan lasa den varje dag. Sedan Sophia foddes har El Cabezón dock funnit en ny karlek i huset.

–

Vi at, och sedan vilade vi. Som vanligt hemma hos Flory var det fler personer som satt vid matbordet. Forutom hennes 93 ariga fader satt dar El Cabezón (mitt emot griffeltavlan) och nagra tandlosa indianer som sorplade soppa. Hemma hos Flory vet man aldrig riktigt vilka gasterna ar och hur hon kanner dem. Pa kvallarna samlas folk som inte har nagon TV i hennes soffa for att titta pa spanskdubbade amerikanska sapor. Ar soffan full trangs folk i dorrhalet. Ibland hander det aven att nagon fattig indiantant som inte har nagot hus att bo i sover pa soffan. Det kan bara handa hos Flory. Yohann hade fatt ett eget rum brevid Justinas och Laetitia den andra sangen i Florys sovrum. Ytterligare en sang fanns tillganglig for Fabien och vad mig betraffade lanade hon ut ena halvan av sin egen sang.

–

Florys mamma kom till Bolivia fran Tyskland och gifte sig med hennes bolivianska pappa. Modern var en hart arbetande kvinna som begav sig tre dagar till fots fran Apolo for att skala kada fran tradet Incenso (av vilken man gor rokelser). Ensam jobbade modern under extrema vader- och vind forhallanden, plockade den svartillgangliga kadan, lastade den sedan i sin neonfargade indianpase pa ryggen och vandrade den svara vagen tillbaka till Apolo. Ett mycket slitsamt arbete som vanligen utfors av man. Medan modern slet dag och natt i skogar med tunga lass pa ryggen for att de fem barnen skulle kunna skickas till La Paz for utbildning (det enda stallet i Bolivia dar utbildningen inte ar forkastlig)
svavade fadern omkring i en kronisk whiskeydimma i hemmet i Apolo, forlustade sig och hade glomt bort allt vad ansvar hette.

Barnen skickades ivag till La Paz. Florys tarar sprutade nar hon var tvungen att lamna sin mor. Hon inkvarterades pa ett tyskt kristet internat dar hon fick basta mojliga utbildning och dar hon varje manad mottog brev som modern fyllt med karlek och sina saknadens kanslor och dar hon alltid kunde finna pengar eller nagonting att ata.

Ett telefonsamtal nadde La Paz.
Utsliten i fortid hade modern avlidit 56 ar gammal.
Sorgen blev stor i den familj som enbart burits upp av denna tyska superkvinna. Flory, som vid detta laget hunnit gifta sig rikt, bosatta sig i Chile, fa en dotter, skilja sig, foralska sig i diverse miljonarer (daribland en 30 ar aldre svensk ambassador stationerad i Santiago), bada i juveler, botanisera sig med Bolivias yppersta socitet tvingades flytta tillbaka till Apolo for att styra upp tillvaron at en fader som avtrubbad med en whiskeyflaska i handen sag pa medan allt hans hustru astadkommit holl pa att begravas i ruiner. Flory anlande till Apolo och slog knytnaven i bordet ”Tack vare din ansvarsloshet lever inte var mor som tagit hand om oss, lagat var mat, tvattat vara klader, jobbat for att vi skall fa en utbildning”. ”Hade rattvisan fatt rada hade jag varit har och tagit hand om henne. Men nu blev det inte sa, hon dog pa grund av dig. Sa nu nar jag ar har och skall ta hand om dig far du visa respekt och sluta dricka.” Fadern grat nar verkligheten stortade in i ansiktet pa honom. Han medgav att vartenda ord hon sa var sanning och slutade dricka.

–

For att aterga till mitt arende i Apolo:
Jag gick ivag till Apolos enda internetcafé dar min mail oppnades i snigelfart och dar beslutet lag om att jag erbjudits sommarjobb pa Handens polisstation (?) istallet for Flemingsbergs – vilket naturligtvis var ett slag under baltet – sa for att uppratthalla min stolthet tackade nej och bestamde mig for att fortsatta aventyra.

I Apolo var det nastkommande dag barnens dag sa vi hjalpte Sofie och Franchesco, Apolos tva mest driftiga och dynamiska sjalar att forvandla Apolos kulturhus till ett kreativt skapandehus dar indianungarna skulle fa rita kor och hagar och bonder. Flory lovade att hennes son Michail (som hon forovrigt vill gifta bort mig till – han skall ha en gringita bonita att blanda rasen med) nastkommande dag skulle eskortera mig pa moppe till Santa Cruz.

…Men det var pask och fest och dop. Laetitia och Yohann hade antligen lyckats slita sig fran grytornas besvarjelse och satt sig pa en buss mot La Paz. Fabien stack till internet for att styra upp nasta biologiprojekt och flory slangde pa mig klanning och hogklackat och drog med mig pa dopfest.

Vi antrade en av Apolos lyxigaste villor dar vaggarna just malats i skriklila. En liten unge pa tva ar i vit klanning och parlhalsband bars omkring av fastrar, mostrar, kusiner..
Vi serverades tva stora tallrikar med traditionell boliviansk mat: pasta, potatis, manjoka, stekt banan, kott, sallad. Vi orkade inte ata upp men resterna packades om i plastpasar for att tas med hem (boliviansk tradition – densamma som mormor agnar sig at i smyg pa Svenska restauranger… ”synd pa sa fint kott…”). Florys bror Celine vandrade runt bland gaterna i cowboyhatt och serverade var och en vodka/apelsinjuice. Under dopfesten krockade jag gang pa gang med den Bolivianska kulturen, blandannat har, dar jag tackade och placerade glaset stadigt i handen, men blev tillsagd att det skulle drickas ur och skickas vidare. Har skalar man ihop med den som serverar, dricker ur, haller det sista innehallet pa golvet, till ”pachamama”.
Nu skulle haret klippas av ungen. Hon sattes i mammans kna och forste man till rakning klippte en stor tuss av hennes har och lades pa en tallrik ihop med 50 kronor. Och nasta och nasta. Tillslut var den lilla ungen som haft langa svarta lockar flintskalling. Men detta ar doptradition och skall betyda lycka. Festen overgick i dans och alla skrattade nar gringon (jag) blev uppbjuden och borjade roja med de gamla bolivianska gubbarna…. Packade atervande vi fran dopfesten och morgonen darpa slangde min man Michail upp mig bakom sig pa motorcykeln och tog mig tillbaka till Santa Cruz.