Varldens torraste oken

Torr som ett fnoske. Bussen styrde in i San Pedro de Atacama, varldens torraste oken. Vi slog rot pa en camping och snart upptackte vi hur man tacklar livet i oknen: inne pa toaletterna fanns inget vatten sa varje toalettbesok fick foregas av en promenad bort till en liten, liten vattenkran med varldens klenaste strale dar vi fick sta och vanta pa att vara 5-litersdunkar skulle fyllas med beraknad mangd vatten som skulle behovas for aktuellt toalettbesok.

Efter att ha haft en mate och nargilasession med vara urflippade taltgrannar fran Chile, som bland annat bjod pa en gratislektion i castellansk prutning: (”NOOO! REBAJA!!!” ”No, PREGUNTÉ ALLA, Y ESTABA MAS BARRATO QUE ACA!”) var vi pa vag for att se San Pedros vackraste solnedgang fran ruinerna av ett gammalt fort. Pa vagen plockades vi upp av fyra brudar fran Santiago i en folkabuss pa roadtrip genom Chile. Tyvarr anlande vi for sent till fortet och hann inte klattra over till sidan med solnedgangen och fick tillochmed tjata oss till att ens fa ga upp i fortet. Vackert som sjutton var det aven om vi inte sag nagon sol, utan bara hur dalen sakta skuggades.

Foljande dag
Klockan 04.00 hoppade vi tillsammans med 7 andra pers in i en bil for att aka och se varldens storsta och hogsta geysirfalt. Vi styrde upp mot 5000 meter och forbaskat jakla svinkallt blev det. Pa geysirfaltet strax innan soluppgang slapptes vi ivag for att ga mellan bubblande lavahal, grona stillastaende vatten, geysrar som skjuter allt mellan 1cm – 20m. Och snart kunde alla vara namn. Varje gang vi skulle aka fran ett stalle till ett annat var det nagon av oss som saknades: ”FALTA UNA!”…”La chica sueca”…”El chico Israeli”. Pa geysirfaltet hade Golan hort fel pa atersamlingstiden, trott att den var kvart over istallet for kvart i, och forsvunnit ivag till okand plats – den storsta och maffigaste geysirn (nar den forsenade halvtimmen narmade sig sitt slut borjade chaufforen overlagga en raddningsauktion och forhorde sig om vilka klader han varit ikladd vid forsvinnandet). Min standiga franvaro berodde pa att hojden gjorde mig fruktansvart kissnodig, och jag vid varje avgang befann mig staende med benen i kors i mitten av en laang toalettko alternativt sittandes pa huk bakom nagon lama.

Nar solen gatt upp och vi sett dess forsta stralar kasta sig over geysrarna akte bilen vidare mot en varm kalla. Har var vi tvungna att samsas med 100 andra turister. Platserna med mest attraktiva temperaturer var givetvis redan tagna, till vart forfogande fanns iskalla platser med kokheta strommar. Jag skrek hogt nar jag attackerades av en brannhet strom som kommit utan forvarning. Tillbaka vid bilen rakade jag ut for nasta missode. Jag missberaknade avstand mellan bildorr och huvud och slog i svinhart varefter jag drogs med en huvudvark resten av utflykten (en huvudvark som jag inte visste om den berodde pa altituden, pa bulan som snabbt skjutit ut fran huvudet eller bade och.)

Bilen lamnade stora dammoln efter sig dar den styrde genom de gulroda okenlandskapen. Plotsligt stannade bilen. En chilensk tjej var vit som ett lakan i ansiktet, klattrade lidande ur bilen och satte sig pa huk pa marken. Hon kisade anstrangt medan hon gapade och hennes man lade kokablad pa hennes tunga. Vi akte vidare. Snart stannade vi igen. Samma tjej ramlade ur bilen och kraktes. En annan Chilensk tjej befann sig i en annan sinnesstamning: Lyssnade Ipod och var mitt uppe i nagon slags heavymetaleufori, blundade, knep ihop lapparna, skakade pa huvudet, trummade med fingrarna pa framforvarande sate och dansade vilt.
Bilen stannade till for fotografering vid ett stillastaende vatten dar flamingosar strovade omkring. Jag och Golan lade inte marke till flamingosarna utan borjade istallet att kasta lamaskit pa varandra. Efter att vi bada hissat vit flagg akte vi vidare. Snart stannade vi for att krakas igen. Och kort darefter for att fotografera lamor. Jag var tvungen att kissa och enda stallet som inte innebar att alla kunde se var att klattra upp pa ett hogt berg. FALTA UNA! La chica sueca! Jag kom nerspringande fran berget. Vi akte vidare.

Fran San Pedro de Atacama skulle vi aka mot mucha mujeres y mucha alcohol pa festivalen i Jujuy, Argentina. Planen hade till en borjan varit att fran San Pedro aka till saltoknen i Bolivia, men ryktet hade spritt sig att nuvarande president Evo Morales (foredetta vansterextremist och kokaodlare)p.g.a. av radande krig i Gazaremsan beslutat att kasta Israels ambassad ur landet samt ta ut en visumavgift pa 60 dollar for varje besokande israel. Detta skramde ivag manga och sa aven Golan. Under San Pedro vistelsen kom han dock fram till att det fick vara vart att bli rovknullad av Evo Morales att aka in i Bolivia sa han gav sig ivag for att pruta Salar de Uyuni-turer.

Vi fick ett bra pris men det hela blev onodigt energikravande da man pa tour-kontoret upptackte att klantskallarna i Santiago hade hade glomt att satta inresestampel i Golans pass samt informera om att en sadan kravdes for att lamna landet. Man gav honom darmed order att aka tillbaka till Calama (6 timmar och 12 000 chilenska pesos tur och retur) och besoka deras polisstation for att fa stampeln utfardad. I Calama mottes Golan av en stangd polisstation. Han forsokte desperat overtala en kvinna som var pa hemgang att hjalpa honom, men hon kunde tyvarr inte sta till tjanst efter arbetstid. Han holl pa att borja grina av frustration men beslutade sig for att inte ge upp och forsokte istallet be henne att iallafall ringa till gransen i San Pedro och ge dem mojlighet att stampla hans pass. Han lyckades. Vid 22-tiden var han tillbaka i San Pedro. Dagen efter skulle han fa en stampel i passet.

P.g.a. passkrangel hade vi i varat tighta schema helt plotsligt fatt en extradag i San Pedro. Vi forstod senare att Shiva hade planerat detta noggrannt.
For denna extradag hade vi tid att tvatta (mycket, mycket lange sedan sist) Señoran forsag oss gratis med hinkar och tvattmedel p.g.a. att Golan varvat nagra snubbar till campingen pa bussen. Vi sag aven till att ta en mycket valbehovd dusch i dushen utan vatten. En halvtimmes vantan vid vattenkranen varpa vi hallde petflaskor over varandra i solen.

Var den första som kommenterar

Svara till