Nja, nu har vi inte varit runt i hela staden men dom delarna vi besokt var inte roliga. De jobbiga har ar att de inte finns nagra vettiga transportmedel. Taxichaffisarna vagrar kora pa taxameter, jeepney aker du vilse med, lokala bussar har vi inte ens satt nagra. Visst, inne i centrum finns ju tunnelbana o skytrain men utanfor stan ar man helt lost om man nu inte vill punga ut med en jakla massa stalar. Eftersom vi hade sa brattom att valja hostel hamnade vi laaangst utanfor stan… i en garderob. Ja nastan, for dom visste ju inte ens om var bokning nar vi kom. Dom placerade oss helt enkelt i ett rum dar avstanden mellan langsidorna inte var langre an att man kunde ha en hand i varje vagg. Och rummets langd var knappt att sangen fick plats. Jo en sak till, ATM-maskinerna eller bankerna overhuvudtaget ar stangda varje helg. Hur fan far man da tag pa pengar? Jo man gar helt enkelt till ett vaxlingskontor som enligt Lonely Planet ar det sista man ska ga till pa Filippinerna. Vi vaxlade vara sista dyrbara dollars till en vaxlingskurs dar man nastan kunde tro att den amerikanska ekonomin hade brakat ihop helt och hallet.
Nog med klagandet. Just nu bor vi pa ett annat hostel i ett dorm med massa sangar. Halften av dom boende har ar filippinska man som troligtvis blivit utkorda av sina fruar, plus en gammal amerikan som troligtvis rokte pa sa mycket under kriget att han forst nu klarnat till i huvudet och insatt var han ar. Han sa att om han nansin flyttar fran Filippinerna skulle de vara till Amsterdam. (Hm konstigt?!). Forresten vet han inte att de ar ett YOUTH Hostel, gubben ar ju fan 90.
Imorgon sticker vi ifran den har staden till Busuanga Island. Dom ska ha sjysta dykstallen dar iaf.
Ni verkar ha roligt i alla fall, trots en del små förtretligheter.