Perth -> Coral Bay

Den 16 september landade vi i ett soligt 16-gradigt Perth. Vi tog en taxi in till Hive Hostel i centrum dar vi skulle spendera en natt. Det sag sunkigt ut pa utsidan och det var inte mycket battre pa insidan. Vi fick inte checka in direkt utan lamnade vaskorna och gick dom fem minutrarna in till huvudgatan i Perth. Den visade sig inte mycket storre an Ostercentrum i Visby. Efter billig lunch pa McDonald’s gick tjejerna i affarer och fixade prylar infor resan och jag motte upp min franske jobbkollega Bastien som jag arbetade tillsammans med i Sydney och som nu jobbade i Perth. Lite senare efter kvallsmiddag tog vi oss tillbaka till hostelet och checkade in. Perth var jattedyrt och vi hade vald detta boende for att det var bland dom billigare och centralaste i stan men visade sig vara ett rattbo och otroligt lyhort. Vi stod dock ut och checkade ut tidigt dagen efter och tog en taxi till hyrbilsfirman.

Val vid hyrbilsfirman uppstod problem efter problem och det tog fyra timmar (!) innan vi fick var bil och kunde lamna firman och kora till en galleria och handla mat osv. Firman pastod bland annat att vi inte skulle fa det vi ursprungligen bokat och att vi skulle betala extra for saker vi redan betalat for. Klanten vi hade att gora med pillade ocksa bort provisionen till resebyran vi hade bokat igenom och ville att vi skulle betala $2000 innan han kom att det var han som gjort fel i sitt eget system. Det tog honon en timme att bara fixa detta. Nar vi val fick bilen och betalat over $400 extra for det vi redan hade betalat for (som vi har kravt tillbaka fran resebyran som bokat detta at oss) visade det sig att bilen inte ens hade alla saker som den skulle innehalla. Det var ett himla mack och vi kom inte ivag foran sent pa eftermiddagen.

Vi korde mot havet i Perth och foljde kusten norrut och hamnade i ett rikemansomrade i en forort till Perth dar vi tog in pa Burns Beach Camping och spenderade natten med havsutsikt. Dagen efter regnade det nar vi borjade kora norrut igen och foljde kustvagen mot en liten by vid namn Lancelin med 900 invanare. Har hade vi last att man kunde aka ’sandboarding’ nedfor stora sanddyner. Vi akte till lokala mataffaren och hyrde sandboards och akte i tva minuter till utkanten av samhallet dar dynerna lag. Helt plotsligt befann vi oss i en sandoken med havet i horisonten. Det forste som hande var att vi blev anvisade till nagra andra sanddyner langre bort for att det var ett filmteam pa plats som spelade in en skrackfilm. Vi tog oss bort fran filminspelningsplatsen till nagra andra sandyner och borjade springa runt som smabarn i dom massiva sanddynerna. Tyvarr var sanden lite val fuktig for att det skulle kunna ga att aka ned for dem men det var anda en haftig upplevelse. Efter det grillade vi lunch pa byns allmanna grillar och akte vidare mot Nambung National Park och det som kallas Pinnacle Desert. Det var tusentals upp till sex meter hoga kalkstenspelare i en oken. Det var en valdigt haftig syn att beskada. Vi spenderade natten sen pa en rastplats utmed vagen.

Nasta dag korde vi mot Geraldton, en av fa stader utmed hela vastkusten och bojade proviantera mat. Darefter korde vi mot Kalbarri som vi hade last var en av de mest pittoreska samhallena i hela Western Australia. Kustvagen dit var vacker men sjalva samhallet var ingen direkt hojdare. Efter vi insett att det bara fanns dyra campingplatser att sta pa och att ovrig camping var forbjuden beslutade vi oss for att kora ratt igenom Kalbarri National Park, Det var en 6,5 mils rakstracka igenom bushland och tillslut kom vi fram till en gratis rastplats utmed North West Coastal Highway. Dar traffade vi ett nyzeelandsk pensionarspar som hade salt sitt hus i Brisbane och levde nu i sin husvagn som dom korde runt Australien i. Deras dotter hade varit utbytesstudent i Kramfors och dom sjalva hade varit i Sverige och halsat pa och fatt smaka pa svenska snapsar. Darfor bjod dom oss pa sin hemmagjorda snaps och vi fick en hel del tips angaende camping i Australien samt vad man skulle se i Northern Territory som vi ar pa vag mot.

Dagen efter korde vi mot Peron Penninsula och stannade vid en strand som hette Shell Beach. Som namnet antyder bestod hela stranden av krossade snackskal sa det sag ut som sand. Vi spenderade darefter natten i Nanga Bay pa en campingplats dar vi bara hade cirka 20-30 meter till stranden. Nasta dag korde vi bara fem mil till ett samhalle som heter Denham. Dar spenderade vi dagen vid Little Lagoon, en jattefin lagun. Campingarna i Denham kostade mycket sa vi bestamde oss for att trotsa campingforbjudet pa stranden och aka dit efter det blivit morkt och ta en annan jordvag (som vi hade hittat under dagen) ned fran huvudvagen till stranden sa att ifall vi skulle aka fast kunde vi havda att vi inte hade sett nagon skylt (i och med att pa den lilla jordvagen ned mot stranden satt det ingen skylt). Pa eftermiddagen akte vi in och tog en glass i Denham och kopte mat som vi grillade och gjorde i ordning vid strandpromenaden. Klockan atta pa kvallen nar det blivit morkt satte vi var plan i verket och korde ut fran samhallet till stranden igen och parkerade precis vid strandkanten. Vi hann ga och lagga oss och hade haft lampan slakt i kanske 15 minuter innan en bil med helljus korde upp brevid oss och knackade pa rutan och bad oss att oppna. Det visade sig vara samma man som vi hade sett vid stranden nagra timmar innan och som aven hade sagt till mig da att jag borde ha skor pa mig i vattnet for det fanns giftiga ’stonefish’ i vattnet som man inte bor trampa pa. Mannen var en civilkladd parkvaktmastare som informerade oss om att vi stod dar olagligt. Han tyckte sig hade sett oss tidigare under dagen vilket vi sa att det kunde han inte gjort i och med att vi precis hade kommit dit. Han lat oss ga med en varning och ingen boter pa grund av att vi var hederliga svenska medborgare och inte fransoser (hehe) men vi var tvungna att sticka darifran 05.30 sa att hans chef inte sag oss.

Morgonen efter gick vi upp klockan 05.20 och rullade de tva milen mot vart nasta mal Monkey Mia i snigelfart eftersom det annu var morkt och farligt att kora pa grund av alla djur pa vagarna. Vi sag vara forsta levande kangurer den morgonen (annars hade vi bara sett doda langst vagarna). Val i Monkey Mia at vi frukost och tjejerna sov en timme innan morgonens delfinshow borjade. I 40 ars tid har vilda delfiner kommit till den platsen tre ganger om dagen. Vi sag ett tiotal delfiner simmande framfor fotterna pa oss och Louise och Julia fick aven mata en av dem. Vi lamnade Monkey Mia vid lunchtid och begav oss norrut och spenderade sedan natten vid en strand.

Dagen efter korde vi in i samhallet Carnarvon dar vi tankade, fyllde pa med vatten och mat. Natten spenderades pa en rastplats. Nasta dag kom vi fram till Coral Bay dar vi ar i skrivandets stund. Nu bor vi pa en svindyr campingplats vid en helt underbar fin strand med turkost kristallklart vatten med langa rev samt superb snorkling. Det star skyltar overallt att det ar camping forbjuden (liksom overallt kanns det som). For att inte riskera boter tog vi in pa denna camping. Ibland far vi kosta pa oss detta sa man far duscha, ladda batterierna pa bilen samt fylla pa med farskvatten. Det var sa fint har att vi stannade i tva natter. Idag har vi latat oss pa stranden. Cirka tva kilometer langre bort pa samma strand fanns ett slags minireservat for revhajar. Vi sag over 50 stycken ’black tip reef sharks’ pa bara nagra meters avstand fran strandkanten. Imorgon aker vi vidare mot Ningaloo Marine Park som ar ett marint varldsarv.