Sammanfattning av resan till Indonesien

Hej.

Den 23 augusti 2013 boardade vi planet i Sydney som skulle ta atta timmar till Kuala Lumpur for att darefter och sedan vidare till Bali. Vi hade bokat med Air Asia som ar Asiens motsvarighet till Ryanair fast lite battre. Ingenting inkluderat alltsa. Atta timmar gick dock snabbt och maten ombord som vi hade forbestallt gick att ata. Efter ankomst till Kuala Lumpur hade vi cirka tre timmar innan nasta flyg till Denpasar pa Bali skulle ga. Vi anlande till Kuala Lumpurs flygplats budgetterminal dar bara lagprisflyg anlander sa den var gammal och det fanns ingenting. Vi satte oss i den enda baren/restaurangen for att kunna ladda mobilen och surfa pa deras Internet.

Flyget till Bali tog cirka tre timmar och gick ocksa det smartfritt. Vi landade 23.30 och nar jag fick min vaska hade den gatt sonder. Ena axelbandet var av. Helt ny vaska forstord! Allt hade gatt bra med detta lagprisbolag men vaskor far man tydligen inte tillbaka i helt skick. Jag papekade detta for Air Asias representant pa flygplatsen som log och hanflinade i ansiktet pa mig och fragade om jag hade forsakring. ”Ja, det klart jag ha sa skriv ut en skaderapport at mig” sa jag. Det fick jag inte eftersom jag inte hade kopt bagageforsakring av flygbolaget. Vi vande pa klacken och gick utanfor terminalbyggnaden till ett vimmel av taxichaufforer som skulle dra i en for att vi skulle aka med just dem. Vi gick vidare till officiella taxiluckan och fick tag i en bil som tog oss till hotellet Pondock Sari i Balis huvudturistort Kuta.

Val vid hotellet togs vi emot av en ung indonesier med usel engelska. Han forklarade att rummet vi hade bokat och betalt for inte fanns (dom hade overbokat hotellet alltsa) men att vi skulle fa ett annat, “Yes!” tankte vi, “uppgradering!”. Vi hade bokat superior double men skulle fa ett deluxe twin. Det ar ju ingen uppgradering om vi inte far samma typ av sang vi bestallt. Han fattade ingenting sa vi tog rummet och sa godnatt. Vi fick ett jattestort rum, TV med 60 kanaler, minibar, AC och massa annat sa vi hade inget att klaga pa. Vi orkade inte ens byta dagen efter.

Nasta dag skulle vi utforska Kuta och fixa en ny vaska till mig. Kuta visade sig bara en skitig, fult, avgagluktande hala med fruktansvard trafik och tusentals irriterande forsaljare. Vi spenderade fem timmar med att leta efter en ny vaska vilket var omojligt att hitta. Tillslut hittade vi EN forsaljare och det var i princip snett emot gatan dar vi bodde… De basta vi sag och upplevde av dom tva dagarna i Kuta var hotellet. Vi bestamde oss far att sticka fran Kuta sa snart som mojligt och dagen efter var vi pavag med minibuss och speedboat till Gili Islands som bestar av tre oar och som vi hade hort mycket om. Vi tog oss till den storsta som hette Gili Trawangan. On tar cirka en halv dag att promenera runt och i huvudorten pa on gar en lang gavag med restauranger och pubar utmed kanterna. Det finns inga asfalterade vagar utan bara lervagar som trafikeras av hastvagnar och turister pa cyklar. Vi hade hort att det fortfarande var hogsasong och att det kunde vara svart att hitta boende.

Efter vi klivit av baten blev vi haffade av en man som hade boende. Vi foljde med hem till honom (cirka 5 min fran huvudvagen) och prutade ned priset och bestamde oss att stanna en natt och att dagen efter forsoka hitta nat battre da det var ganska sunkigt. Vara hollandska grannar hade samma plan. Vi hittade mycket val ett fraschare och finare boende for samma pris och flyttade dagen efter. Vi tipsade hollandarna som flyttade till samma boende. Gili Trawangan var utover det turkosa kristallklara vattnet egentligen inget att hanga i julgranen. Stranden sag fin ut men efter artioenden av dynamitfiske hade korallerna forstorts och mycket hade flutit i land vilket gjorde att stranden var full med dod vit sylvass korall. Det var ocksa helt fullt med turister och ganska dyrt. Det som vi trodde var en destination for backpackers ar numera en destination aven for barnfamiljer och aldre som bor pa svindyra fina resorts. On var ocksa platt och inte sarskilt lummig och gron. Vi horde flera i Kuta och pa andra stallen som sa att ”det ar sa himla bra dar och underbara strander”. Dessa manniskor har formodligen aldrig varit nagon annans stans. Vi hade dock trevligt sallskap av hollandarna som vi bland annat at mat och drack nan ol med.

Vi bestamde oss for att dyka pa Gili och det var mycket bra trots dod korall. Vi sag bland annat tva arter av skoldpaddor som var mellan en halvmeter och en meter langa som vi dok precis bredvid. Vi sag ocksa ocksa ett gang pa cirka 30 parrot fish, var och en minst en meter langa. Efter fyra natter pa Gili bestamde vi oss for att ta oss vidare till nasta o som heter Lombok. Gilioarna lag mellan Bali och Lombok. Vi fick tipset av nagra tyskar att en annan ort som ocksa heter Kuta fast ligger allra langst soderut pa Lombok skulle vara bra med kilometerlanga fina strander, fa turister och mer genuint. Vi tog lokalbaten till Lombok (som jag trodde skulle kantra for den var sa full av folk) och kom fram till norra delen av Lombok dar vi hade last att vi skulle ignorera alla indonesiska chaufforer for att ta sig till kontoret istallet. Vi gjorde det men sista lokalbussen till Kuta hade redan gatt. Efter mycket prutande hamnade vi en minibuss med tva spanjorskor pavag till Kuta. Efter blivit lurade av chaufforen hamnade vi efter halva vagen i en annan minibuss och kom tillslut fram till Kuta och tog in pa samma resort, Spot Bungalows, som spanjorskorna.

Lombok, till skillnad fran Bali, ar muslimskt. Vi stannade dar i tre natter och vacktes varje morgon 04.45 av att boneutroparen fran mosken vralade ut over hela byn. Ett tema som skulle forsolja oss i ytterligare en vecka da stora delar av resten av Indonesien ocksa ar muslimskt. Pa Lombok hyrde vi bil en dag och upptackte naromradet med spanjorskorna. Tyskarna hade ratt, fa turister, kilometerlanga strander med underbart vatten och valdigt fa turister. Vi bodde som sagt tre natter i Lombok och sade adjo till spanjorskorna som skulle hem till Spanien. Vi hade harmed bestamt oss for att ta oss med lokaltransport hela vagen till Lubuanbajo i provinsen Flores vilken ar utgangspunkten for on Komodo, dar dom kanda Komodovaranderna finns.

Vi tog minibuss till storsta staden pa Lombok som heter Mataram. Dar hoppade vi som ensamma turister av och tog oss till busstationen och efter mycket prutande och inspektion av olika bussar bestamde vi oss for ett bussbolag som skulle kora oss i tva timmar till ostra sidan av Lombok dar vi skulle ta en farje pa 2,5 timme och sen skulle kora oss over nasta o vid namn Sumbawa over natten i over atta timmar. Louise hade mer turistmage an mej och satte i sig ett par tarmforstoppande Loperamid. Bussen, farjan och bussen igen tog oss till en liten by vid namn Bima pa cirka 12 timmar.

Vi anlande i byn Bima cirka klockan 03.00 pa natten. Bussen kunde inte ta oss langre sa istallet tog vi en mindre buss till hamnstaden Sape dar vi anlande cirka klockan 07.30 pa morgonen. Dar bokade vi farja som skulle ta oss till Labuanbajo pa 6-8 timmar. Vi hade bokat ekonomiklass vilket innebaar stanharda trabankar utan lutning. Det var den jobbigaste delen av den resan. Farjan kom dock i hamn pa lite mer an fem timmar men vi fick vanta pa farjan i 1,5 timme innan den andra farjan som annu var i hamn hade flyttat pa sig. Efter cirka 30 timmar var vi antligen framme!

Labuanbajo i provinsen Flores var inte sa pittoreskt som vi hade trott utan bestod mestadels av en hamn, en dammig vag och massa restauranger. Dock ar dom bortskamda med flera av varldens basta dykplatser samt Komodovarander. Vi gjorde tre dyk som var alla valdigt haftiga men som var svara pa grund av den starka strommen. Det sista dyket var riktigt svart och lite laskigt men det gick hyfsat bra. Mangfalden av fisk i havet var hur bra som helst och vi sag det mesta som man kan se under ett dyk utom mantor som dom hade sagt att det var 99% chans att vi kunde se pa ett av dyken. Vi gjorde en snorklingstur dagen efter ocksa som var toppen. Dock misstanker vi att vi bada blev magsjuka pa baten da vi var kassa i kistan en hel vecka efter.

Vi hade en vecka i Labuanbajo vilket var alldeles for langt men vi hyrde scootrar en dag och korde till ett vattenfall vilket var fint. Hela vagen dit pa scootrar var hur fint som helst. Sa fort vi kom utanfor Labuanbajo var det kristet helt plotsligt och folk blev vanliga, halsade glatt och kunde visa vagen utan att luras. Trekkingen till vattenfallet var dock himla kampigt och vi hade alldeles for lite vatten med oss. Det var ett kampigt traningspass genom akrar och djungel men som i slutandan var vart det. Vi akte ocksa en dag och sag Komodovaranerna pa grannon Rinca. Dessa varaner var 2-3 meter langa. Helt enormt stora odlor och dom lever bara dar i hela varlden. Efter en vecka i Labuanbajo flog vi tillbaka till Bali och tog oss till den mer lugna turistorten Sanur.

Efter att vi blivit avskrackta av Kuta pa Bali hade vi da lamnat Bali direkt men nar vi kom tillbaka och skulle spendera dom sista fem dagarna i Bali innan vi akte tillbaka till Sydney valde vi den betydligt lugnare orten Sanur. Det var ett pensionarsparadis men det gjorde oss inte ett dugg. Vi at gott och lag pa stranden i fem dagar, vilket vi knappt hade gjort pa hela tiden i Indonesien.

For att sammanfatta Indonesien sa skulle jag saga att det var dyrare an vi hade trott. (Bland annat Thailand och Filippinerna ar mycket billigare). Kuta ar en hemsk plats med fula strander sa ak hellre nagon annans stans pa Bali. Lombok har fina strander men ar muslimskt och har fler moskeer an Einstein har hjarnceller. Det var valdigt irriterande i bland annat Kuta pa Lombok och Labuanbajo att hora boneutropen fran tidig morgon/natt till sen kvall. (I bland var det i 15 minuter, och nar den var klar borjade en annan, alltsa upp till 30 minuter!) och det var sa hogt att oronproppar inte hjalpte det minsta. Maten var ingen hojdare men dykning och snorkling var varldsklass. Folket inte sarskilt hjalpsamma pa oarna utanfor Bali utan forsokte lura en hela tiden. Det gick inte ens att fraga om enkel vagbeskrivning utan att personens kusin eller nagon annan skulle kora en dit, vilket skulle kosta hutlosa pengar, aven fast det var 200 meter bort. Manga, manga hostel, hotell, restauranger, parkavgifter tar overpriser och dom forsoker inte ens dolja att turister manga ganger far betala 10 ganger sa mycket! Det var i ovrigt ganska smutsigt och skitigt och inte alls sa fint och gront som jag trott (aterigen, Thailand, Filippinerna battre!). Om jag skulle rekommendera nagon att aka till Indonesien (vilket jag inte gor, om du inte ar dykare) sa hade jag sagt ak till Flores och upptak den delen av landet eller Borneo och Sulawesi som vi horde ska bara bra. Det vi sag av Flores (utanfor Labuanbajo) var jattefint.

Var resa var dock jattebra och vi traffade massa trevliga resenarer. Nar jag skriver detta sitter vi i Nanga Bay i Western Australia och en uppdatering fran var Australieenresa kommer inom kort (nar vi hittar Internet igen).