Taj’s baksida

Nu har vi spenderat annu en tid i Indien.

Aptiten for indisk mat forsvann med magjukan sa den senaste tiden har handlat mycket om att leta reda pa restauranger som serverar frasch och skonsam mat for maggarna.

Fran Varanasi tog vi oss vidare till Agra for att besoka Taj Mahal.
Vi hade hort sedan tidigare att Agra inte var mycket att hanga i julgranen, vilket visade sig stamma valdigt bra. Nar vi klev ut fran tagstationen hittade vi som vanligt en autorikshaw chaffis att ta oss till ett vandrarhem utvalt ur guiden. Varfor aka dit nar hans kompisar har ett jattebra stalle bade billigare och battre?
Mot vad vi brukar gora beslot vi oss for att ge hans polare en chans. Stallet visade sig vara helt okej. Billigt var det verkligen och laget inget att tjafsa om nar man bara skulle stanna en natt.

Samma chaffor tog oss senare pa kvallen till Taj Mahals baksida, som ar helt gratis i motsats till framsidan och tradgarden. Det var jattefint och vi bestamde oss for att det fick racka med Taj for var del. Det enda man far ut av att komma narmre ar val att rora vid huset…och sten ar sten liksom.

Nar vi kom tillbaka till stada skulle vi boka en biljett vidare till Dehra Dun. Ocksa nu viste var chaffor ett bra stalle att kopa biljetter.
Priset var val okej for biljetterna, men har i indien ar man inte alltid bara iu en branch. Killen som salde vara biljetter berattade att han varit i Sverige manga ganger och blev genast tjenis med oss. Han hade jobbat som en designer for indiska pastod han och nu kunde vi hjalpa honom.
Han ville garna komma forbi vissa tullkostnader och dar kom var gift limit in jatte handigt. Om vi kunde skicka smycken till var hemadress varda 10000 euro kunde vi sedan traffa honom i Sverige, ge honom smyckena och tjana oss en 1200 euro.
Vi matte se valdigt palitliga ut.
Vi forklarade for honom att det var en valdig risk han tog, men han hade en hel parm med kvitton pa tidigare affarer i samma stuk. Han var ju forsakrad. Sa om vi inte skulle ge honom smyckena var det inte hela varlden for honom, da var chansen till vinst betydligt mycket storre. Allt som kravdes var att vi gjorde ett tillfalligt kop till vardet av 2500 euro, som ar gransen for vad man far skicka som gava hem. Han lovade att inte dra de pengarna innan vi traddas i sverige, da han sskulle ge oss pengarna att satta in pa vart konta, varefter han skulle dra dem fran vara kort. Lite for mycket tillit fran bada parter tyckte vi och sa nej tack.

Vi kom till slut ifran Agra och akte vidare, men inte till Dehra Dun utan till Hardwar.
Vi gillar stallet och har bestamt oss for att softa har ett tag.
Vi har redan tagit ett dopp i Ganga (samma flod som i varanasi men nara inloppet och valdigt ren), gatt upp pa ett berg till ett tempel och akt cabel car ner och avrit i nationalpark. Det var jatte skont att vara pa jeep safari langt borta fran alla tutande mopeder och envisda forsaljare. Tigrar fick vi inte se, men sparen av dem och elva stora stora gamar som cirklade hogt ovan jeepen. Det ar fint med naturen.
Tva sorters hjortar och vilda elefanter sag vi ocksa.

Ikvall blir det hemmakvall med snask och film (vi har tv pa rummet).

Tjipp o hej!