BUNGY !!! eller… det här är livet !!

Vi är totalt 5 personer som går ut på den rangliga bron tidigt denna morgon. Solen har ännu inte letat sig upp ovanför bergskedjan i bakgrunden och det är lite småkyligt. 5 crew-medarbetare arbetar snabbt med att göra iordning all utrustning. De vekrar professionella vilket får magen att lugna sig någon promille. Tyngst går tydligen först, vilket betyder att jag är andra man. Kanadensare Simon är 1 kg tyngre och går först. Det var tydligen enklast för besättningen om vi gjorde gungan först… Den har 3 ggr så mycket fritt fall som bungy innan gung-effekten kommer igång och skickar dig framåt i 160 km/h.

Det absolut läskigaste är när jag går fram till ”hopp-platån” efter att de spänt fast mig. En kille kommer fram och sticker en kamera i ansiktet på mig och frågar… So Sjorenh (ingen här kan uttala Sören) do you have any last words? Jag stirrar bara rakt fram som i trans… Orden i huvudet springar även över stämbanden och på videon senare hör jag mig själv säga ”fuck it, fuck it, fuck it, helvete, helvete, fuck it, fuck it”.
Jag är ordentlig och hoppar på instruktörens ”1, 2, 3, GO”
7 sekunders fritt fall kändes som det dubbla. Magen kommer ikapp mig först när jag står med förvånansvärt stadiga ben på marken längst ner. Man måste gå/klättra tillbaka upp till bron och jag log STORT hela 30-minuters-promenaden 😀

Nästa hopp = Bungy!
Tyngst går först, så Henrik fick vänta. När man redan kastat sig ut en gång känns avsatsan och djupet inte lika skrämmande. Såg bara fram emot hoppet och på 3 kastade jag mig så långt och högt jag kunde (flaxar med armarna) och dök som stålmannen mot botten. Trodde skriket skulle vara ångestladdat, men det var bara nöje och glädje. Bungeeeeee!!!

Ganska stadig på hand under frukosten trots adrenalinet. Sedan stress till rafting-bussen. Övre delen av Bhote Kosi var betydligt roligare än gårdagens söndagstur. Självförtroendet var på topp och jag ville bara ha större och större vågor. Simon hade en del problem i sin kajak, men att tackla forsarna i en sådan måste vara betydligt läskigare och roligare. Han flippade många gånger och slog huvudet i stenar innan han kunde eskimå-svänga tillbaka. Han var ganska adrenalin-stinn vid lunch-stoppet 🙂
Vi hade bara 1 person som trillade ur idag även om många var otroligt nära. Tjejen Michelle t.ex. som tappade taget och flög från ena sidan av flotten, skrapade sig lite på vägen innan hon landade med skallen i mitt (såklart) knä 🙂

På kvällen började vi dricka San Miguel och Tuborg innan middag. Spelade kort (nepalesiskt kortspel med betting) och pratade med folk. Käkade (en än gång) supergod mat och blev meddelade strax efteråt att vår beställde bastu nu var varm och väntade på oss. Tog med extra öl och tänkte… DET HÄR ÄR LIVET… adrenalin från 08.00 – 15.00… sen god mat, trevligt sällskap, öl, öl, bastu och några öl ytterligare.
Efter 3 timmar i bastun letade vi oss tillbaka till baren, där Jessica satt och söp ner sig själv (och de i närheten). Hon är amerikanska och jobbar inom politiken. Det blev kul diskussioner och hade hon inte varit så liberal, hade det aldrig fungerat. Jag hoppas fler med hennes värderingar och idéer tar viktiga politiska poster i USA. Då kanske det finns hopp 🙂

Imorgon hoppas vi på mer bungy och swing (gunga), men de behöver fler hoppare för att ”öppna” bron. Klättringen blev såklart inställd pga för blöt vägg (monsunen medför för mycket vatten överallt). Det verkar som om det finns en högre kraft som inte vill att jag ska hänga på berg här borta. *Grrrr*

Ska bli intressant att se vad Canyoning innebär också. Hoppas att den aktiviteten skapar lite mer pirr i magtrakten.