Delhi till Mondawa

Tomten stod utanför hotellet och lästa tidning när vi sömndruckna trillade ut ur hotellet klockan 08:03.
Vi åkte iväg så fort vi stängt dörren.
Trafiken i Delhi är lite speciell. Den består av cyklar, mopeder, motorcyklar, bussar, lastbilar, bilar, åsna+kärra, ett stim vilsna hundar och 4 heliga kor. Dessa ska samsas (ta sig fram bäst de kan) på en gata stor som en bred svensk cykelväg. De flesta ska åt olika håll och konstigt nog verkar det som om de 4-benta djuren är de som klarar sig bäst. Ett bevis på min teori? Dvs att tutan i alla indiska fordon borde monteras bort och ersättas med något som ger ifrån sig en elektrisk stöt. Blinkers borde ha nåt form av bonussystem där varje 1000 blink kan bytas ut mot en skvätt bensin. Fast då skulle de väl blinka hela tiden istället 🙂

Resan till Mondawa skulle ta 4 timmar. Den tog 7 med stopp för tåg och lunch. Vägen var urdålig på en del ställe, helt ofarbar på andra och direkt livsfarlig på ett tredje. Nej då… Det var vanlig indisk standard på vägen. Dvs den var 4 ggr så dålig som vägen från Mangskog ut till 61:an. Tydligen är det monsunen som precis gått över som förstört vägarna.
[img=nostradamus2005_9_26_11_27_40.JPG,127466]

Mondawa är en pittoresk liten stad med en innerstad av butiker. runt stan har stora köpmän murat in sina stora hus. Det är bara betjänterna som bor där och min teori är att de tröttnat på stället. Det finns inget att se och staden är skitig. Vi fick en guidad tur av hotellet och där tiggare slutar dra i oss, där börjar guiden(!!) att dra i ryggsäcken. suck…
Han visade lite tråkiga hus och berättade faktiskt halvintressanta historier kring dem. När han tog oss till en liten butik där han hade kommision, så orkade jag inte ens lyssna på historierna.
Vi sparkade honom tillbaka till hotellet och gjorde en egen rundtur i stadens shoppingkvarter.
Henrik köpte ett större och mindre skynke för 400 rupier (80 SEK). De var fina och typiska för Indien.
[img=nostradamus2005_9_26_11_32_35.JPG,127480]
Jag ska också shoppa lite när jag får ut lite pengar. ATM ska finnas i Bikaner.

Sitter och skriver det här då vi sitter vid middagsbordet på hotellet. Vi har betalat ruggigt mycket (50 respektive 30SEK) för att bli riktigt mätta. När man betalar så mycket så verkar underhållning ingå vare sig man vill det eller inte. Sång och musik och dockteatern Arne. Jag kunde inte göra annat än att skratta.

Här sitter jag mitt i ingenstans och känner mig lurad.
En docka bakom ett skynke sprätter omkring och vickar på röven. Därefter kommer en dockelefant, indier med kobror, en hund och en kille till häst… som brinner(!). Han fick likt sången och musiken inte en enda applåd. Jag skämdes å ”artisternas” vägnar.

Imorrn måste nåt intressant dyka upp 🙂