känns att man lever

För två dagar sen fick vi skador på 70% av gänget.

Jag bromsade så hårt att skidan löste ut och jag rev upp benet och mina gore-tex brallor (grrr). inte ofta jag fått blodutgjutelse vid skidåkning 🙂

Carl kom för fort i ett dåligt preparerat hopp i parken. landade halvvägs till nästa hopp(!) = stukad fot, lattjo knä, blåöga 🙂 och märke över näsan.

Björn trillade utför en snövall, tappade luften och fick bröstsmärtor.

Henrik fick felskär på snowboard, gjorde en volt och landade på nacken. hehe, han skulle köra ner till campingen, men kunde inte kolla om det kom bilar i hårnålskurvorna då han inte kunde vrida nacken.
*honk honk* fungerade det också.

Trots våra blessyrer tog vi oss upp och fick en skiddag. Mulet men åkbart. Man tror inte att solen ska bränna när det är moln ivägen men ack vad man bedrar sig. Läpparna sög åt sig solkrämen nästan lika snabbt som ölen slank ner på kvällen.

Den här dagen börjar campingplatsen fyllas mer och mer med galna människor. Många är där enbart för festen och stämningen är på topp. Freesbees flyger i luften. Nån käkar nudlar i ett stormkök. hade det inte varit för skidor som ligger kors och tvärs överallt, så hade jag trott att vi var på festival.

Den planerade klättringen på kvällen hoppade jag över till förmån för St Hans firande med våra norska vänner.
Det blev en kul kväll där vi bland annat fick se Lars-Olav gå på lina, trilla och dyka på näsan framför videokameran.
Jag fick användning för mina 5 liter lampolja till mina eldrep. Satan vad de brinner bra. Sprutade lite också och ett eldklot på en camping drar alltid till sig lite människor. Kul kul.
Senare på kvällen kom brandkåren och släckte en påfjuttad husvagn som tack vare bensin brann riktigt bra. Ej mitt verk!
Det var en urkul kväll som genererade lite huvudvärk dagen efter.