Resekrångel i äckel-Varanasi :)

Tur på floden idag. Hotellpojken väcktes och tog oss till båten som hotellet har samarbete med. En ansträngd man ror runt oss i 1 timme. Vi såg många ’ghats’ och jag förstår fortfarande inte det speciella med dem. Dä de kremerar folk kan jag förstå, men här står 80 byggnader som förmodligen har en betydelse som jag inte förstår. Det är konstigt hur mycket jag kan tänka på något som egentligen inte bryr mig det minsta. båtturen var både otroligt tråkig och jäkligt fascinerande. Hur faen kan de borsta tänderna och gurgla i det här vattnet? En bit bort kremeras lik efter att de doppats i vattnet. Förbi oss flyter en djurkropp av okänt ursprung och en kråka äter kött från biten ovanför vattenytan. Skräp i massor flyter fram och jag törs inte ens ta i vattnet. Många försök görs att rena den här delen av Ganges, men utan större framgång. Hur den utrotningshotade ganges-delfinen kan ha en population på 4000 är helt ofattbart. Trodde ingen/inget levde i det här vattnet. $25 miljoner satsades av regeringen för att få bukt på problemet. Resultat = 3 reningsverk och ett elektroniskt krematorium. De var inte direkt genomtänkta lösningar dock. Det går ungefär 2 strömavbrott på varje lik jag ser per dag och de bär omkring på 2-300 lik varje dag. När det el-generösa krematoriet stannar, så blir det köbildning och utan ström fungerar inte reningsverken. Skiten går åt fel håll och når istället Ganges och 60 000 badande hinduer. Förstår de inte att de får vattenburna sjukdomar i byarna längs floden eller struntar de i det pga Ganges ”helighet”?

Åkte till tågstationen för överkomliga 20rs och fixar en biljett till Gorakpur (2 st = 174rs) och känner oss nöjda över att ”vara på väg” till Nepal. Råger fråga en sak på turistbyrån (finns på tågstationen) och de nämner att vårt tåg kanske inte går pga ett hindi/muslim uppror med kravaller på väg till Gorakpur. Sabotage på rälsen? Visar sig sedan att tåget inte gick och alla våra planer raseras. Bokar och ringer och bokar igen. Drar även till tågstationen och bokar lite till. Tar HELA dagen *mutter, morr*, men när kassan var tömd (ja nu är det slut), så har vi resten av resan bokad.

På vägen tillbaka från tågstationen åker vi i en tuk-tuk med en knasig chaufför. Han ser inget vid möte, då ljuset i den repiga rutan skapar noll sikt. Han krockar därför med ett cykelbud som av reaktionen att döma verkar kastlös. Chauffören går ut för att flytta på hans cykel, men han ”vägrar”. Då utbryter världens slagsmål. Chaffisen får in en klockren knytnäve och cykelbudet försvarar sig så mycket det går. Folk kommer från olika håll för att titta(?). En riktig katt-fight utbryter. Armar svingas som aldrig förr och avbryts först då cykelbudet krossar en wiskey-flaska och hotar med skärsår. Jag och Henrik satt i tuk-tuken, kollade förvånat på varandra och undrade vad vi skulle göra. Då var allt över och vi kör vidare. Mycket action för 40rs. Ska inte hinduer vara fredliga människor?

Vår resa just nu ser ut som följer. Buss till Katmandu med övernattning vid gränsen. I Nepal en dryg vecka. Flyg(!) till Delhi den 2:a november. Tåg den 3e mot Goa där vi anländer efter 36 indiska timmar. Samma tåg tillbaka den 18:e. Får iaf 14 dagar solsemester på de här 2 månaderna 🙂

När vi packade på kvällen visade sig tjejernas nya husdjur igen. Den oskyldiga gnagaren fick damerna att än en gång väcka halva guesthouset 🙂 Jag säger som Jerry Seinfeld. ”Jag kan inte förstå hur en tjej kan hälla varm vax på sina ben, rycka upp håret med rötterna och fortfarande vara rädd för en spindel.” Det är ju bara en harmlös mus för böveln, hihi.