Tisdag

Tisdag den 22 juni 2004

Kl. 08:00 sd
Vaknar av polyfonisk väckarklocka á Samsung.
Drar oss länge och frukost består av mjukost på limpa och kaffe. Smakar bra för de som dricker kaffe. Vädret är mulet och lätt regn.

Kl 10:15 sd
Köpte lunch på macken. Drickyoghurt, kanel gifflar, lösgodis, kvikklunsj, juice.

Kl 11:00 sd
Köper liftkort för en dag, eftersom vädret är svårt att beräkna.
Klart mer snö än året innan och uppsprickande molntäcke bådar gott.

Kl 11:30 sd
Molnfritt, varmt och första offpistrepan är avklarad.
Tung snö, trötta ben, glada miner, ingen liftkö, söta snowboardtöser, rinnande solkräm.

Kl 12:15 ce
Vi gör vår första strapats över till systemets mer utmanande repor på den vänstra flanken. Efter några minuters stånk och stön når vi vårt mål. Helt ensamma beger vi oss ned för en nästan orörd repa, där våra offpistkunskaper och manliga fysik sätts på prov. Bakvikt är ett måste och uthärdande av smärta i våra lår bemöts med en fnysning. Väl nere kan vi nöjt blicka tillbaka på ett av dagens utmaningar.

Kl 13:20 ce
Efter ett litet missförstånd av mötesplats är det dags för en snabb lunch nere i baslägret. Undertiden planlägger vi nästa dagsetapp på breen, något som vi tyvärr fick lämna ogjort i fjol. Den högra flanken (!)…

Kl 13:45 ce
Från toppstationen beger vi oss till fots upp till startpunkten för vårt angrepp. Halvvägs upp är vi tvungna att lämna en man kvar… Berra vill vänta på ett bättre tillfälle att bege sig ner för branten. Han vill få det perfekta åket och tycker att dimman förstör denna upplevelse av extas. Vi, inte lika nogräknade, tappra tre fortsätter mot vårt mål.
De första skären på den folktomma bergskammen, förutom ett förälskat par, är underbara. När vi närmar oss kanten på den egentliga branten stiger pulsen och spänningen stiger. Efter att ha orienterat oss om att vi verkligen är på rätt ställe, istället för att kasta oss ut för ett klippsprång, beger vi oss nedför branten.
Jag är, tillskillnad från Jonne och Sören inte van vid att åka offpist, men jag kämpar på och når tillsammans med trion fram till basstationsliften. Känslan när jag vänder mig om och tittar tillbaka upp mot berget är varm och lite skakig av ansträngning och en skvätt adrenalin.

Kl 19:00 sd
Lagar spaghetti och köttfärssås. Till och med mer primitiva campare bredvid tycker att vi glufsar som 3 hungriga vildsvin. Det var lagom gott och mättade perfekt.

Kl 19:45 sd
Rakning, tvagning 5 min.

Kl 20:30 sd
Sitter i källarlokalen till hotell �Gälle�, som är ett pensionärshotell x kilometer från Folven.
Projektorn är på, rignes i handen, matchen sverige-danmark ska börja inom kort. Vi mår bra och modet är på topp.

Kl 21:45 sd
Lokalen är full (100 pers?) av hoppfulla svenskar som ser henke larsson sparka in 1-1 på straff. GOTT !!!

Kl 22:55 sd
Jonsson sparkar in reduceringsmålet 2-2 i 89:e(!) minuten.
Pensionärerna måste ha undrat när källaren exploderar i visslingar, rop och applåder.

Kl 23:45 sd ce
Firar �em-guldet� på Folvens pub efter att ha grundat lite utanför tältet.
Carl kastar upp första uppdraget vilket är att jag ska beställa öl genom att låta som en ko.
Hmmm. Intressant. Motuppdraget är att han ska inleda ett samtal med en norska, vad hon än svarar ska han upprepa det ordagrant på samma dialekt osv. Detta ska han göra 10 meningar i rad.
Mitt uppdrag gick mening för mening till så här.
Jag: muu
Blonda bartendern: Va?
Jag: muuuu
Hon: ursäkta?
Jag: fladdrar med en 50-lapp och säger. muuuhuuuu
Hon: Vill du ha en �muggho�?
Jag: mu?
Tjejen smiter iväg och jag står kvar, idisslar tyst och tittar förtvivlat på öl-tappen.
Tjejen kommer tillbaka med en öl i handen. Lyckan är total, Carl asflabbar.
När jag får växeln, lutar hon sig fram och frågar… är du en ko?
Svarar leende… Muu.
Mission accomplished.
När jag kommer tillbaka till det skrattande bordet, visar det sig att jag beställt en alkoholfri Munkholm. 

Kl 23:53 ce
Kontringsuppdraget blev att jag (Carl) skulle gå fram till en norsk eller norska och inleda en konversation. Kruxet var bara att jag var tvungen att upprepa ordagrant det som den andre sa innan jag fick säga något nytt. För att göra det extra jävligt var jag tvungen att efterapa både språket och dialektala fraser. Apsvårt (!), eftersom de snackar hackede-hackde-hack-norska här på västkusten.
Jag började lätt genom att börja snacka med en lite harig pojke, som jag hade hjälpt i kortspel. Jag kom ungefär till sju, tackvare att jag kom på ett knep för att få upprepningarna att låta normala, men sen sket det sig. Jag blir tvungen att förklara vad jag håller på med och byta objekt. Nästan samtidigt får jag och Sören syn på Gunn från hotell Gälle. Aha… det blir perfekt tycker vi båda. Visserligen av olika orsak, jag tycker det är bra eftersom vi redan har snackat lite och Sören för att han hoppas att pinsamhetsfaktorn ska stiga.
Sagt och gjort, grabbar ölen och beger mig bort till hennes bord. Bredvid sitter en annan tjej som visar sig vara Gunns polare. Utan omsvep inleder jag med att säga hej och sedan upprepa hennes hej. Det rycker till lite i en a ögonvrån, men hon verkar inte riktigt greppa vad som händer ännu. Jag frågar hur läget är och svarar att det är bra, vilket jag också upprepar. Ungefär fram till mening sex går allt bra. Sören har satt sig mellan Gun och hennes väninna och deltar i samtalet, vilket faktiskt är till hjälp för mig. De upprepningar jag säger döljs i �vanligt� samtal med kompisen. Jag tror att Sören märker detta, eftersom han ber Gun att säga något riktigt norskt, långt med mycket dialekt. Jag hinner precis förstå vad som har planlagts innan fällan smäller. Jag frågar vad hon brukar göra när hon är i Stryn och får tillbaka ett svar som är ren rotvälska. Mitt förvånade ansikte och ihop knypplade tunga var enlig utsago obetalbar. De första tre orden går bra, men sen börjar helvetet… helt lost… blir bara rosliga harklingar och ett illrött fejs. Får förklara igen vad jag sysslar med och varför Sören sitter och kippar efter luft mellan skrattsalvorna.
Jag gör en stund senare ett försök med väninnan, men de kommer på mig efter två meningar och köra samma harang igen.