vattenfall, dykning och delfiner

I lördags åkte vi tidigt från hotellet till flygplatsen. Vi skulle åka över till fastlandet och nationalparken Canaima. Ett område med mycket speciell natur och mycket vatten/fall. Området är särskilt känt för sina ”table-top mountains” som inte kan beskrivas bättre än med dessa ord. Tänk Australiens Ayers rock fast med djungel runt. Här växer allehanda växter på och nedanför bergen och då platåerna är så åtskilda övrig växtlighet har de en egen flora och fauna. I denna nationalpark hittar man även Angel Falls som med sina 980 meter(!) är världens högsta vattenfall. Vädret var lite mulet vid inflygningen till nationalparkens lilla flygplats så vi kunde inte svänga förbi Angel falls men skulle försöka på vägen tillbaka.
Turen i nationalparken bestod av besök vid flera vattenfall. Dit vi tog oss med hjälp av fötter och båt. Höjdpunkten på dagen var följande 3 saker.
1. Vandringen bakom vattenfallen.
2. Ormen som tittade ut bakom några stenar bakom ett av vattenfallen. Den var knallgul och svart och tursamt nog inte giftig. Synd att kameran var nedpacked i en dry-bag för tillfället 🙁
3. Lunchen. Kycklingen smakade förvånansvärt bra (Hanna gav dock bort det goda till mig)

På vägen hem svängde vi förbi Angel Falls, men från ett flygplan förstår man inte riktigt hur mäktigt ett tusen meter högt vattenfall är. Därför hamnar det inte med som nummer 4 ovan.

Två efterföljande dagar har vi mest slappat. Lite strandliv och allmän relax vilket har varit välkommet. Dock provat bodyboard igen med full utrustning. Dvs. bräda, fenor och neopren-tröja. Jag blev ingen mästare på att surfa med de attiraljerna, men jag kom åtminstone ut till de stora vågorna och fick några bra surfningar. Enklare och minst lika roligt som surfning inbillar jag mig.
Hanna provdök igen på måndagen inför tisdagens dyk-dag. Hon rensade mask och munstycke som ett proffs redan efter andra försöket.

Tisdagens morgon var grå och lite… trist. Blåsten var ihållande och ganska hård. Ungefär samma förhållande som när fisketuren blev inställd pga för dåligt väder.
Eftersom dyket verkade bli av trodde vi både att vi skulle använda oss av en stor och stabil båt för att ta oss till Los Frailes 30 minuter utanför Isla Margarita. Ack så fel vi hade. Den skruttigaste och minsta båten i fiskehamnen börajde de lasta i utrustningen i. Jag började bli orolig och såg hur Hanna svalde hårt. Sjösjukan kröp på innan vi ens hamnat i båten. Tänk er en stor eka med plats för 15-20 personer som sitter tajt sida vid sida. tänk er sedan ett litet tak som sitter fast med buntband och rostig spik. Som pricken över i sitter 3×55 hästar utombordare i ena änden för att båten överhuvudtaget ska ta sig fram. Vågorna var gissningsvis 2-3 meter höga. Skratten från dykinstruktören och styrmännen kändes mer desperata än uppmuntrande. De verkade galna. Vågorna var högt över båtkanten flera gånger. INGEN annan än vi var ute på havet denna dag. Fiskarna stod på stranden och skakade på huvudet.
Våra 165 hästar jobbade hårt mot vågorna och när de dök över nästa våg landade vi platt i botten på vågen så att brädorna knakade och taket svajade. Vi höll så hårt i båten att vi fick kramp i armarna. Vid några tillfällen låg båten helt fritt i luften. Motorerna rusade och sedan landade vi med ett brak mot havet igen. Jisses.
Några böner och mycket sjösjuka (för Hanna) senare var vi framme.
Bakom Los Frailes-öarna var vattnet lugnare och vädret hade spruckit upp. Skönt med sol när man blivit dränkt på vägen dit.

Efter att Hanna konstaterat att frukosten smakade sämre på returen (stackars) förberedde vi oss för dyken. På med dräkt och innan vi vet ordet av har vi voltat och ned i vattnet och hamnat under ytan.
Hanna sköter sitt första dyk med bravur. Även om instruktören efteråt beskrev att han hade lite ont i handen efter Hannas krampaktiga tag.

Under våra två dyk fick vi trots sikt på ”endast” 5-10 meter se muräna, sjögurkor, sjöborre, musslor, allehanda akvariefisk och stora stim. Vi matade även fiskarna med lite musslor. Riktigt skojigt och väl värt besvären.

Färden tillbaka var inte alls lika dramatisk då det var medvind. somnade tidigt.

Idag har vi avbokat vår surfningslektion då läraren försvann. Det är nog inte meningen att vi ska surfa eftersom vi inte hittar någon som är villig att lära oss.
därför har vi istället bokat in att simma med delfiner i eftermiddag.

Hare gott där hemma.