So far so good

Trots att storsta delen av den vakna tid gar at till att undsatta ketchupflaskor i krigsnod och trimmande av ansiktshar, sa finns det aven tid for annat.

De senaste veckorna har det korts valdigt mkt bil, vandrats i regnskogen, lasts bocker, kastats freesbee, spelats boll, solats, badats och partajats. En handelse som ar vard att namnas och darfor hojer sig lite over mangden av roligheter som intraffat den senaste tiden har sitt ursprung i Byron Bay.

Det var nagon gang pa fredagsmorgonen i Byron. Pojkarna var redo for avfard, da Bjorn upptackte en vaxande irritation. Irritationen var inte riktad mot nagon av hans resekamrater, utan kunde istallet lokaliseras till hans vanstra oga. Hur irritationen uppkommit var inte klart. En mojlig men foga trolig forklaring kan ha varit att han skadadat sig under den heroiska raddningsaktionen da menige Heinz fritogs. En inte lika glorifiernade forklaring kan ha varit att han fatt nagot skrap i ogat under gardagsnatten da han slirat omkring pa Byrons nattklubbar. Men oavsett skadans ursprung sa borjade ogat mer och mer se ut som ett korsbar.

Detta faktum innebar att ogat och Bjorn var i behov av lakarvard. Trion gav sig av upp langs kusten i hopp om att finna det dom sokte. Efter ett fruktlost forsok i Noosa Heads, dar det endast fanns ett privat sjukhus (som kravde hutlosa $150 for en undersokning), sa forsatte farden vidare norrut.

Nasta allmana sjukhus skulle finnas i det lilla samhallet Gympie. Val i Gympie ansag sig pojkarna inledningsvis vara fullt kapabla att hitta ett sjukhus i ett samhalle pa sisadar 2000 innvanare. Problemet var dock att skyltningen var obefintlig, sa efter en halvtimmes sokande i blindo beslot de sig for att radfraga lokalbeflokningen.

Trots att mackagarens och den grasklippande tantens vagledningar foljdes till punkt och pricka sa kammade de noll. Pojkarna var nara att ge upp sin jakt pa ett sjukhus som endast tycktes ga att finna i ett parallellt universum. Men Bjorn som trots allt var ganska besvarad gjorde ett sista forsok.

Jon stannade vanen vid en liten allt-i-allohandel. Ett stopp som skulle visa sig vara det klokaste pa lange. Inte nog med att Bjorn (skulle det visa sig) fick helt korrekt vagbeskrivning! Det uppstod aven ett helt enorm personkemi i den lilla affaren. Leenden som oronen natt och jamnt fick stopp pa utbyttes mellan den svenska charmoren och den geografiskt och pedagogiskt geniala, tillika sockersota kassorskan.

Martin och Jon som hade full insyn i butiken insag direkt att har, har lag det karlek i luften.

Val pa sjukhusparkeringen hade ingen av pojkarna lyckats fa bort de faniga smil som prydde deras lappar. Stamningen i vanen var fnittrig och upprymd. Detta var ju ett tillfalle, alldeles for bra for att missa. Nagot maste goras, Bjorn var tvungen att gora nagot….

Det fanns egentligen bara ett alternativ; Det sjalvklara for en man i tjugotrears aldern som vill uttrycka sin karlek: en dikt.

Pa akutmottagningen i Gympies sjukhus flodade kreativiteten. Endast en kvinna med ett hjarta av sten skulle kunna motsta resultatet. Dikten var klar. Den var mer an sa. Den var fullkomlig.

A glimpse of heaven past the way
A short encounter made my day
I saw her just a little while
But never saw a greater smile
Considering spending time in that Gympie store,
no one can argue that less isn’t more
If living in Gympie, well I know where I’d shop
Unfortunately though, it’s just a brief one time
stop
Well, the sun’ll keep on shining and surely, will
you
And like the rains’ll keep on raining, my words
will be true

Nu aterstod ett problem, levereringen. Hur skulle det ga till? Bjorn hade planen klar for sig. Ga in, tacka for den eminenta vagledningen, overracka dikten och ge sig ut darifran fort som fan.

Det var en patagligt nervos herr Ekmark som smog sig in i butiken for att genomfora overlamningen. Spanningen var olidlig. Martin och Jon holl andan, Bjorn genomsokte butiken med en orolig och allt mer flackande blick… Tiden stod stilla for nagra minuter innan nagot narmade sig kassan, en kvinna!…men Nej! det var inte den sockersota. Denna modell var minst en generation aldre och nagra viktklasser tyngre for att uttrycka det milt.

I vanen radde panik blandat med fortjust skadegladje. Hur skulle Bjorn hantera detta? Martin och Jon var overtygade om att allt var forlorat. Men Bjorn fann sig, pa nagot mirakulost vis, fort i situationen. Artigt och med glimten i ogat gav han den inte lika attraktiva kassorskan direktiv om att papperslappen skulle levereras till den sockersota.

Inte nog med den uppenbara elegans han hantera situationen sa kom Bjorn aven darifran med ett namn pa den sockersota: Chloe, kvinnan i kassan i den lilla butiken i Gympie.

Huruvida denna historia kommer fa ett lyckligt slut ar nu i Chloes hander. Bjorns email rakade namligen finnas pa dikten. Eller ar det verkligen i Chloes hander? Det har vackts misstankar om att den oattraktiva budbararen forskingrat dikten, nagot svar har namligen annu inte infunnit sig i Mr Ekmarks inkorg….

Det var nog det mest essentiella som hant pa ett tag. Cyklonen Larry borde val iofs ocksa namnas.

Den har gjort avsevard skada. Det rader oversvammningar pa manga vagar. Hus och trad ar pa manga stallen fullkomligt sonderblasta. Delvis pa grund av detta valde vi att kora en lang omvag innat land. En tur som gjorde att vi forutom all ombytlig och vacker natur antligen fick se vara forsta levande kangurur. Den overkorda varianten har vi tyvarr sett allt for manga ganger.

I morse korde vi in i var slutdestination Cairns, fyrahundra femtio mil och tre veckor efter det att vi lamnade Sydney. Och aven om tiden i det har landet snart ar slut sa aterstar det en lang tid av sjalva resan. Vi har precis firat tva manader och ar darmed…

Inte i borjan, inte heller i slutet, men i borjan av slutet.