En regnig dag

Hej allihopa!!
Just nu sitter jag och syrran pa ett regnigt Koh Tao. Da blir det lite tid over till internet.
Allting e som vanligt slappt, varmt, fuktigt, insektsbett, saltvatten, god mat och massage!!
Just det, for forsta ggn sen resan startade har jag nu testat massage, och det var ju skont. 2 ggr har jag gjort det nu, forsta va en helkroppsmassage som varade i en timme dar dom bande och slet i kroppen tills jag kande mig morbultad. Andra ggn valde jag fotmassage och det va super. Jobbigt bara att jag e sa kittlig under fotterna. Men skont var det!
Jag tankte beskriva hur en resdag kan se ut som kan tyckas vara ”normal” i thaistyle.
Resan Koh Lipe – Koh Tao ska enligt tidsangivelser var c:a 7timmar + nattfarja c:a 7 timmar.
Dagen borjar med en batfard fran Lipe till piren, ska ta tre timmar. Baten va proppfull sa vi fick sitta langst fram pa dack. Helt ok for det va sol. Efter en timmes fard lagger den till pa en vacker strand pa en lite o och massor av thaimanniskor hoppar av. Jaha tankte vi, ska de stanna har? Nej, dom sprang omkring som yra hons och tog bilder pa varandra, baten, stranden m.m. Efter 15 min ska alla upp pa baten igen och vi far vidare. Det tar en timme till och nasta stopp blir ytterligare en o, Koh Tarutao, far det star en hel hord av folk och ska pa. Men baten e ju redan full sager vi till varandra. Icke tycker besattningen som borjar lasta pa. Tillslut star vi typ allihop pa dack och man kan knappt rora sig. Efter mycket om och men slanger dom av ett antal till en annan, mindre bat, och vi tuffar vidare.

Val framme vid piren ska vi hoppa in i en buss om ca 15 min sa vi hinner kasta i oss en varsin nudelsoppa. Nar vi kommer till bussen sager nan att ni far hoppa in dar och pekar pa en pickup som bara har 2 saten. Dessutom ar det A/C. Va bra tycker vi! Medans vi sitter dar och svalkar oss och stirrar ut i virrvarret kommer det fram en annan snubbe, tjock och ser konstig ut, och vinkar att vi ska veva ner fonstret, jag gor det och han sager: ok. Aha… Sager vi och fnissar. Ett par minuter senare e det Syrrans tur. Samma scen. Vi fnissar annu mer och undrar vad han vill. Detta upprepar sig ett par ggr innan ytterligare en annan typ ber oss hoppa ur och satta oss i en minivan. Den e sjalvklart proppfull och vi fragar om den gar till Surathani (hamnen till Koh Tao). Yes Yes, skriker dom och vi hoppar in langst fram bredvid foraren. Medans vi sitter dar och vantar igen kommer den tjocka typen igen och oppnar dorren och vill skaka hand med oss. Hmm.. Ja visst, everything is ok, bye bye sager vi. Men han ger sig inte oppnar stanger om vartannat och haller val pa sa innan foraren kommer. Vi skrattar forsynt och borjar val forsta att han inte ar riktigt som oss andra. Tillslut kommer vi ivag. Det tar inte lang tid innan vi blir stoppade av ett gang ungdomar mitt pa motorvagen. Nu e det ju Nyar i Thailand och man firar Songkran (stavning?) vilket innebar att man blir insmetad med tval och sen kastas det vatten pa oss. Det va precis vad som hande oss. Efter ytterligare tio minuter e det dags igen, ett nytt festande glatt ungdomsgang. Vita i ansiktet och glada far vi sen vidare till en mellanstation, Trang, dar vi ska byta buss. Vi hoppar av men sen sager dom att vi ska in i samma buss igen. Vi fragar om den gar till Surathani. Yes yes svarar dom. Ok, vi hinner kopa lite chips och cola och kastar oss in igen, for nu e det tydligen brattom. Vi aker i en(1) minut, runt kvarteret. Dar stannar dom och sager att vi ska av och in i en annan buss. Ok. -fiftiiiiin mimits, sager dom. Ja ja, visst. Ett soppkok star bredvid sa vi hinner ata lite mat igen med tanke pa att 3 timmar med chips och cola e ju inte sa mattande.
15 minuter gar och da sager dom: four clock! Klockan va nu tre. Suck! inte mycket man kan gora. Det tar en stund sen andrar dom sig och sager: fajv clock! Nej, nu far det va nog!! Men det verkar vara det sista budet. Sa vad gor man? Vi strosar omkring lite, hittar ett par floppisar som jag koper och fordriver tiden i en trist smastad.
Klockan fem aker vi vidare tillslut. Resan gar nu battre men vi sitter pa helspann och undrar om vi hamnar ratt. Det gor vi. Nar vi kommer fram till Surathani, em storstad, far chaufforen en knapp och borjar sta pa gasen. Han e helt vild, kor som en idiot och vi tror att vi kommer krocka narsomhelst. Tokomkorningar sa t.o.m. andra trafikanter reagerar. Sen, lika snabbt som han borjade tar han det lugny igen och stannar tillslut pa ett mysko torg och slapper av oss. Vi trodde att vi skulle komma till hamnen men nu star vi framme vid det enda oppna agency dar de vill salja batbiljetter till overpris. Vi borjar ana orad och tar vart pack och gar tillfots darifran. Vi behover inte ga langt, 2 gator bort ligger hamnen dar vi hittar baten och koper biljetter betydligt billigare an agencyn. Gangstrackan ville de erbjuda taxi for 100 bath nar det tog 2 minuter att ga. Vi hamnade tillslut pa en nattfarja dar vi lag som packade sillar, jag sov gott, inte Lotta. Pa morgonen vaknade vi framme vid Koh Tao. Pust!

Resan tog typ 20 timmar. Bara 6 timmar sent…

Det var allt for den har gangen, nu e man riktigt hungrig.
Jag har lagt upp lite nya bilder som ni kan kika pa. Ha det bra hemma i pasken sa ses vi snart! (Bara 2 veckor kvar, snyft)
Peter(Lotta halsar)