summering Hoi An

Det var egentligen inte meningen att vi skulle aka till Hoi An, det var helt enkelt inte en stad som nagon av oss markerat som intressant i boken (las Lonely Planets Southeast Asia on a Shoestring), men sa pratade bade det hollandska paret och fransmannen fran Kambodja som vi akte bussen fran Savannakhet till Hue med sa gott om Hoi An, sa vi laste om och bestamde oss for att vi visst det ville gora ett stopp dar. 😉
Tror inte att nagon av oss angrar beslutet att aka dit, men det var anda nagra sma saker som inte levde upp till forvantningarna. For det forsta sag vi inte havet. Vi forsokte ga till stranden en dag, den skulle ju ligga bara tva kilometer eller sa fran centrum, men efter att ha gatt i en mindre evighet genom risfalt bestamde vi oss for att ge upp och Louise tog ett dopp i hotellpoolen istallet. For det andra sa var inte My Son sa imponerande som vi hade tankt oss oavsett hur mycket guiden forsokte pranta in i oss att My Son ar haftigare an Ankor Wat!?
Staden var i alla fall mycket trevlig och mysig, paminnde lite om Luang Prabang i Laos pa grund av de gamla laga trahusen som den gamla stadens gator kantas av, de flesta prydda med de runda roda lyktorna. Trafiken var inte sa farlig i de gamla kvarteren, det var val en del forsaljningstjat men mest nere vid kanalen och om man gick igenom marknaden, men den undvek vi eftersom det luktade sa valdigt illa av all fisk och allt kott och allt annat som nu saldes dar. Vi kopte entrebiljetten till den gamla staden och sag den tackta japanska bron, det kantonesiska samlingshuset som hade valdigt fina fontaner i form av drakar och ett gammalt traditionellt hus pyntat med poem skrivna i kinesiska tecken. Lugnt och mysigt strosande.
Vi testade oss igenom de flesta stallens varrullar och kom, liksom manga andra, till att Vi Cafes varrullar latt ar de godaste i hela stan, kanske i hela Vietnam. De ar inte gjorda av ett helt rispapper, utan halls i stallet ihop av ett rutmonster eller vad man ska saga och de ar krispigare an anda samtidigt som de ar mjukare och matigare – mums! Ingen torr fritering dar inte! Dessutom ar personalen nan av de trevligare. Minst trevlig var personalen definitivt pa de stallen som Lonely Planet rekommenderar, konsigt nog. En kvall testade vi aven hot pot men insag att vi inte tyckte att det var nan hojdare, kanske berodde det pa ingefaran, de harda svamparna eller pa smaken fran lerkruset eller kombinationen…
Vinet kostade 4 kronor glaset och Louise drack farskol for 1 krona bagaren, ;p.

Det enda med resan till Hoi An vi angrade ar val just kanske resan dit. Eftersom tagresan mellan Hue och Danang ska vara sa vacker bestamde vi oss for att ta taget fran Hanoi till Danang och sen fixa vidare resan till Hoi An pa nat satt, dessutom far man ju passa pa att aka tag istallet for buss nar alternativet erbjuds ;p. Efter vad vi lart oss om tagakande i Kina bestamde vi oss for att vi skulle ha en sleeperbiljett istallet for seat, men att det rackte fint med en hard sleeper istallet for att lyxa till det med en soft sleeper. Detta beslut angrade vi val lite i samma stund vi kopt biljetterna, fyra dagar innan avgang, da vi insag att det inte var sa stor prisskillnad mellan klasserna, men nar vi val hoppade pa taget ville vi bade tva bara hoppa av igen! Hard sleepern har var inte oppen, luftig och frasch som den i Kina, utan det var sexbaddskupeer med en fet jarndorr som man stangde om sig. Hela tagvagnen var sa smutsig, acklig och sa jarnig och hard att det kandes som att vi var pa vag till ett koncentrationslager eller sa. Soft sleepern var full och det fanns inte sa mycket mer att gora an att installera sig i de smutsiga lakanen, anvanda av hundra innan oss sen forra tvatten, i oversta sangen. Fordelen med att sova overst ar att man kan ha koll pa vaskan dar uppe, men nackdelen ar att man inte har nagon plats, man far sitta alldeles ihopkrupen och har fanns ju ingen stol och bord ute i korridoren som det gjorde i det kinesiska taget. Det ar bara att svalja och forsoka lata sig bli vaggad till somns. Heja Louise som kom pa hur man sankte utropen i alla fall! Nu vacktes vi bara nar det hoppade pa tva kvinnor foljda av tre motorcykelkillar som bar pa alla deras lador och rissackar och allt vad det nu an var, det blev trangt i kupeen. Det var manga som mest glodde surt, men som vanligt en glad gubbe som forsokte prata med oss fast vi inte kunde kommunicera med varann pa nagot annat satt an med gester. Han hojde stamningen i alla fall. Och sa blev det varsta uppstandelsen nar vi at det grovre brodet vi hittade i affarn i Hanoi, det var de inte sa vana vid och mannen och hans kompis smakade skeptiskt :).
Visst var strackan Hue – Danang vacker och visst har vi langtat efter att aka tag, men vi hade nog uppskattat det mesta mer om vi hade haft battre platser i taget. Det gick men det var inte det roligaste vi varit med om. Nackdelen med att byta upp sig till soft sleeper skulle val dock ha varit att vi inte hade statt dar och skrattat med den vietnamesiska mannen utan att vi istallet hade delat tagvagn med alla andra turister…
Jaja, vi kom fram till Danang och omsvarmades genast av alla motorcykeltaxis och vanliga taxis som vanligt. Forsokte ta en taxi till lokala busstationen for att ta bussen vidare till Hoi An for runt 1 kronan, men ingen taxiforare visste av nagon anledning vagen till busstationen utan bara vagen till Hoi An… hmm, man kan ju undra. Vi sa tack och hej och gick for att komma undan dem, hann over gatan och blev genast pa hoppade av en minivanforare vid namn Dung som vi till sist gick med pa att aka med, en stunds overvagande fick oss att kanna att det var det basta alternativet i alla fall. Sa satt vi da dar, akte forbi China Beach och Marble Mountains, horde med ett halvt ora pa tjatet om att aka till hans familjs spa och tog emot visitkortet, laste pliktskyldigt i gastboken om hur nojda alla var med hans tjanster och eftersom vi inte orkade annat gjorde vi som de flesta i gastboken sa och tog hans hotelltips, trots att var princip sager att man inte ska. Vi ar val dock ganska nojda med valet, hade kanske kunnat fa boendet tva dollar billigare per natt, men det har blev anda helt okej.

Ojdå, glömde en av de viktigaste sakerna om Hoi An också.. ;p
Den lilla staden är överfull av skräddare, överallt finns de, butik efter butik med fina kläder som de syr upp över dagen för en okej peng. Nästan som Phuket fast bättre. Inget tjat, bättre kvalitet, snyggare och finare kläder. Alla skräddare fick ju en att jämföra Hoi an och Phuket och Hoi An vinner lätt, alla kategorier! 🙂