Nu var vi i Ho Chi Minh, eller Saigon som de flesta kanner till. Redan dagen efter vi anlant for vi pa en utflykt till Ho Chi tunnels. Tunnlarna som Vietnameserna gravde under Vietnam kriget for att halla sig undan amerikanernas bomber. Det var sa haftigt. Forst fick vi en jatteharlig guide som sjalv var med i kriget. Han jobbade forst for USA i 3 ar, men nar kriget startade sa krigade han for Vietnam. Han hette Bin, han sa att vi kunde kalla han MR Been.
Han hade sa mycket intressant att beratta, men jag var sa trott efter att stigit upp tidigt 2 dagar i rad sa jag holl pa att somna hela tiden i bussen, det tog 1,5 h att aka sa, man blir lite somnig. men jag hangde med lite grann av vad han sa. Han sa bl.a. att han inte skulle beratta mycket om sitt liv, men det gjorde han och jag tycker att det var intressant. nar han berattade sa kandes det lite som min bok jag laser som handlar om kriget; ”The Sorrow of War” (tror jag) . Den ar valdigt bra.
Han pastod ocksa valdigt manga ganger att amerikaner har ”big ass” hela tiden….och….det stammer ju 🙂
Nar vi kom fram sa fick vi se en gammal film, sen sa gick vi omkring och tittade pa krigsomradet. Under var alla tunnlar, de bredde ut sig over ett valdigt stort omrade. Bl.a sa gick en av tunnlarna till fiendens lager, Vietnameserna var valdigt smarta, eftersom amerikanerna skulle aldrig bomba sitt eget lager.
Jag fick prova skjuta en AK47, de forsta skotten gick val sadar, fick till det pa de 2 sista. Men jag hade bara 5 skott sa jag far trana upp mig nan annan gang.
Efter det sa var det dags att prova krypa i de tranga och morka gangarna, sjalvklart sa var inte precis alla gangar krypbara sa vi fick krypa 100 m kanske. Jag och Lenita var faktiskt de enda tjejerna som krop hela vagen liks 😛 . Grabbarna 3 hoppade upp efter 30 meter dom.
Sen sa kopte jag och Lenita flaskor med doda ormar och skorpioner, far se om vi far ta med dom in i Sverige. Det ar inte sakert eftersom man inte far ta in doda djur fran andra lander, men vi far hoppas att de inte upptacker eller gor undantag.
Efter det sa akte vi tillbaka till Ho Chi Minh centrum och jag och Lenita bestamde oss for att hm…shoppa lite, eller iallafall titta…
Det slutade med att JAG, som inte ar ett shopping fan, typ en gang i manaden, och heller inte var sa sugen nu pa att shoppa kopte en massa. En vaska, skjorts, 2 t-shirts, en keps och lite presenter, handlade sakert for 500 kr. Sen nar vi skulle ga tillbaka, raka sparet hem, sa gick vi vilse. jag fattar inte hur vi kunde gora det, helt omojligt assa, det skulle inte ga att ga fel, men vi gjorde det. men vi hittade hem tillslut.
Pa kvallen var det fest, vi drack lite pa varan nya favorit restaurang och hade sa trevligt. sen gick vi vidare till en bar. Dar blev det lite trakigare tycker jag, eftersom det var svart att prata for den hoga musiken. men vi stannade dar anda till kl 3 pa natten typ och tittade mest pa nar nagra tyskar bowlade, en kille som var dar med sin tjej var overraskande bra. Han sa sjalv att han var lite orolig over att kora mot andra stora tyskarna som var valdigt bra, men han spoade den ena faktiskt.
Jag blev lite sur pa slutet av kvallen efter att en unge snodde min nya keps. men jag lyckades ta tillbaka den pa en gang, men jag blev inte glad pa han. Sen var han sa uppkaftig, och man ar kanske inte sa lattroad kl 3 pa natten nar man ar valdigt trott.
Nasta dag sa skulle vi packa, och checka ut.
Vi kopte lite for mycket saker igen idag och lyckades anda packa ner allt, vi ar sa jakla bra pa att packa, vi borde f*n fa nat pris eller utmarkelse. Nar vi var i Hui An sa kopte vi ju en massa klader. Efter att vi stoppat ner det sa sa vi att vi var bra pa att packa och att nu far vi f*n inte ner na mer. men ni kan inte fatta hur mycket mer vi nu har fatt ner. Min vaska vagde precis 20 kg nar vi vagde den pa flygplatsen, sa j*vla bra vi ar. Det ar typ en omojlighet att fa ner sa mycket vi fatt ner, men men…ar man professionel packare sa ar man 🙂
Efter middagen sa tog vi farval av boysen som skulle vidare till Kambodja nasta dag. Vi daremot har valt att skippa Kambodja sa vi akte till Bangkok. Nar vi skulle visa vart pass och biljett sa fragade hon som jobbade dar efter ett papper som jag inte kande igen. lenita hittade sitt pa en gang, och jag borjade bli nervos. Jag letade overallt, skulle jag inte fa folja med nu bara for ett litet papper jag verkade ha tappat bort, som jag inte ens minns? Jag gav henne passet och jag kande en stor oro. Hon oppnar passet och ut ramlar den gula lappen, det visade sig att jag hade tankt ut allt redan fran borjan for att jag inte skulle tappa lappen och lagt det i passet. Smart Sandra! Guldfisk minnet finns alltid med mig. Jag skrattade sa mycket att jag fick tarar i ogonen, bade av gladje och lattnad. Det var lite smapirrigt det dar..
Trodde det skulle ta 2 timmar med flyget, men det tog 1 timma. men innan vi var ute vid taxin sa hade det val tagit en timma till, sa man kan saga 2 timmar.
Nu ar vi tillbaka pa KSR och imorgon ska vi bestamma vilken o vi ska fara till. det verkar lite osakert eftersom koh samet verkar vara dyr, sa det kanske blir nagon annan. Men det blir nog mera shopping imorgon och packa det bra innan vi lamnar for nagon o i overmorgon. Och vi far nog vaskan tillbaka fast jag slarvade bort lappen till vaskan efter en timma, jag ar kass. jag brukar vara den som har ordning pa allt men jag har blivit samre nu pa resan.
Kramar pa er alla dar hemma!!!
PS. Nu kan ni ringa mig igen!.DS
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.