ute ur djungeln

Sitter pa ett internetcafe i Rio Caribe en liiiiten by vid kusten mot sodra caribien. Hit kom vi igar kvall efter 14 timar pa buss fran ciduad Bolivar med byte i cumana och crupano. vi gor en mellan landning har pa vag mot playa medina Venezuelas vackraste strand… dit vi drar imorgon. Sitter och fryser for tillfallet, dom e ju helt fanatiska med sin AC, over 30 grader ute men max 19 inne.. konstigt om man inte blir sjuk… och det ar annu varre pa bussarna. man palsar pa sig langbyxor och minst tva trojor bara for att inte frysa ihjal pa bussen och da maste man anda ha sarongen over sig… forstar inte detta, maste vara nagon form av uppvisning (sakert manlig) om hur bra AC man har…. suck..

Vi har precis atervant till nagon form av civilisation efter en svang till salto angel, varldens hogsta vattenfall. en tour pa tre dagar med tva natter i hangmatta i friska (!) luften (fros som ett litet djur forsta natten- fick larsas sovsack andra natten) det ar en konstform att sova en hel natt i en san lovar jag… knappt en blund forsta natten, massa djur som lat omkring, (vi var ju anda i djungeln) trad som prasslade, halvbekvamt med hangmatta och kallt som satan.
forsta dagen var vi pa flygplatsen i ciduad Bolivar strax efter sju pa morgonen, men da vi ar i syd amerika och allt ar lite mañana mañana lyfte inte planet forren vid tolv-halv ett… da flog vi fran ciduad Bolivar till camina som ar en form av flygplats (las landningsbana)omgiven av kanske fyra hus… Dar trafade vi vara tourkamrater, ett par fran venezuela ett par fran ryssland, ett par fran polen, tva grabbar fran italien, en kille fran osterrike och en japan. osterrikaren och de tva polackerna hade vi traffat tidigare da de bode pa samma posada som vi i Ciduad Bolivar. Fran Camina akte vi med bat till nagra vattenfall, varav ett man kunde ga in bakom (!) lagom blot satte man sig i baten igen for att foras till baslagret. detta var dock inte sa latt som det later:
vi akte val bat en 50 min, varefter vi gick i 45 min genom lite djungel och over en savann, sen var det bat igen a sen gick vi igen osv… kl sex -halvsju kom vi fram till vart baslager dar vi fick middag och sen var det bara att ga och lagga sig for dagen efter var det uppstigning vid fem. detta da det ar torr period och vattnet i orrinoco floden ar sa lagt och blir allt lagre fram mot kvallen sa for att vi skulle hinna till salto angel och tilbaka var vi tvugna att ge oss av kl 0600. Det var dock inte bara att sitta i en bat och njuta av omgivningarna, allt som oftast skrapade baten i botten, manga ganger gick den pa grund och fastnade den sa det var bara att hoppa i vattnet och putta baten framat. dar var det skont att vara tjej, vi fyra tjejer som var med pa turen fick oftast stanna i baten medans de atta killarna plus tva guider hoppade i vattnet. pa vagen dit for vi mot strommen sa det var tungt att sta och ga i vattnet och annu varre att putta/dra en bat framat… ett antal ganger kravdes att samtliga hoppade i och hjalpte till. vi var alla totalt genomblota och ratt slut nar vi val kom fram till en punkt da baten inte tog sig langre sa da var det til att ga igen. en kvarts promenad da vi aven fick korsa floden med vatten upp till rumpan och ganska stark strom, med tanke pa att man bar kameror och dyl var man bra forsiktig men var man satte fotterna. val framme vid lagret fick vi lite melon och vatten innan vi paborjade en 50 minuters klattring upp for ett berg mitt i djungeln for att komma narmare fallet. den klattringen i over 35 graders varme kan gora slut pa den baste och man kom att tvivla ganska starkt pa bade sin kondition och sin chans att overleva denna tour men upp kom vi=)dar uppe var utsikten helt fantastisk med varldens hogsta vattenfall at ena hallet, djungeln som bredde ut sig nedanfor och massiva berg som omgav det hela. vi fick dessutom var valfortjanta beloning genom ett kallbad i vattenfallet men satan vad jobbigt det var. sen var det nedforsklattring vilken gick bade fortare och lattare innan vi fick lunch i lagret. en kort paus och sen var det hemfard. tack och lov med strommen dena gangen med det var anda en hel del putta och dra. vissa stallen fick alla ga ur baten och ga landvagen runt medans kaptenen tog baten over de mest kritiska platserna. vid halvsex tiden pa kvallen var vi tilbaka vid lagret. kladerna lagom blota och mina skor som aldrig komer bli som de var igen… guiden bjod oss pa en flaska rom efter middagen for tappert kampande. lite av den sa slocknade man tamligen ovaggat i den dar hangmattan den natten=) kom inte till liv forren vackningen kl 0700 dagen darpa. larsa har fortfarande ont i hela kroppen (hehe) detta forutom hela smalbenen fulla med blamarken efter att kan hoppat upp i baten igen da den komit loss… men totalt var det en kanon tour och vi fick manga bra bilder, mycket tack vare att larsa stannade och fotade var femte minut sa vi hamnade laangt efter resen av gruppen, men det var det vart=)

Vi var tillbaka i Ciduad Bolivar pa eftermiddagen den tredje dagen, sa hejda till George (osterrikaren) som var kvar pa posadat, sov som sma barn nar klockan var halv elva for att ga upp vid sex och ta bussen mot kusten.

hor snart av oss igen
puss och kram till alla, njut av snon=)
S&L