Adios Guatemala

Jaha, da var man inne pa den sista dagen i Guatemala. Det kanns minst sagt absurt. Tiden har ju gatt sa fort. Tryckte pa pausknappen pa mitt liv i Sverige for over tva manader sen och nu ska jag helt plotsligt trycka pa play igen. Knasigt.

Den har sista tiden har i alla fall arit helt fantastisk. Precis som det mesta har varit under denna resan!
I lordags hoppade jag och tjejerna pa bussen till Guatemala City. For forsta gangen skulle vi nu gora ett bussbyte i landets farligaste stad. Och man kan val saga att vi hispade upp oss lite latt under bussfarden fran Antigua. Allt gick som smort nar vi val kom fram till Guate. Med hjalp fran busschaufforen och medhjalparen hade vi en taxi innan vi ens hoppat ur bussen. For en liten slant tog den oss till ratt terminal, dar det stod en hel hog med bussar mot Coban och vantade. Inga problem.
Resan till Coban kandes hyfsat lang och skumpig, men vi akte ju nastintill lyxbuss sa vi hade det bra. I Coban forvanar vi oss sjalva genom att ga ratt pa forsta forsoket och hitta ett billigt hostel i ett nafs. Med tanke pa att det faktiskt var nobeldagen gick vi ut och at en lamplig nobelmidag a la guatemala. Ris, frijoles, sallad och tortillias. Avslutades med en mycket smarrig glass. Perfekt.

Pa sondagen akte vi till Semuc Champey. Sa himla vackert. Vattenfall och fantastisk natur. Kristallklart vatten och sa hala stenar. Och hala stenar och jag gar ju inte riktigt ihop. Mycket riktigt lyckas jag ocksa med att halka och fixa tva fina hack in i benet. Halva parken engagerades for att ordna plaster till mig och nagot att tvatta saret med. Kandes som att ambulanshelikoptern var pa vag…”Ar det okej om ni tvattar med alkohol” fragade en anstalld och en stund senare kommer en annan man springande med fem bomullstussar indrankta i sprit. Smartsamt. Lina fick tvatta, jag bet mig sjalv i armen for att inte vrala for mycket. Plaster hade mannen dock in med sig, men en stund senare kommer han springandes tillbaka med tva plaster. Blev lite halvkandis i parken och vad gor man inte for lite kandisskap?! Vi hade en toppendag, trots allt, och overnattade sedan pa ett aldigt mysigt stalle. Vi var de enda turisterna och fick bade kaka och gigantiskt mycket mat..

Pa mandagen atervande vi till Coban och tillbringade dagen med att titta pa sjukligt manga och fina orkideer. Lugnt och skont. Pa sjalvaste luciadagen steg vi upp innan tuppen for att aka till Rio Dulce. Julstamningen infann sig da det var morkt som en svensk vintermorgon och lampor i traden i parken. Vi sjong bara julsanger hela dagen och forgyllde tillvaron for oss sjalva och vara medresenarer under ca sex timmar…haha. Det var hyfsat intressant nar en av bussarna gar sonder langs vagen. Det ar tydligen nan viktig trabit (?!) som brunnit upp. Men efter 45 minuter har man huggt en ny trabit och satt fast den med lite staltrad och resan kunde fortsatta i tre timmar till…

I Rio Dulce stannade vi bara en ytterst liten stund innan vi tog en bat till Livingston. Dar har vi bara giddat och softat i tva dagar. Umgatts, lagat mat, solat och badat och igar drack vi den sista Gallon tillsammans. Jag akte tillbaka till Rio Dulce i morse och det var inte utan att det blev ett tarfyllt farval nar jag skulle hoppa pa baten…Men som sagt det har varit en underbar sista vecka. Bilder kommer senare… Maja kommer troligen att bidra med en blodig bild fran Semuc Champey…

Adios Amigos
Adios Guatemala