1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 Nej ännu fler..

fall…..

Tjenixen!

Ja jag vet sjutton inte hur jag ska beskriva de sista dagarna som vi haft uppe i Saparegionen. Verkligen omtumlande…minst sagt! Återkommer om det nedan om detta…(ler)

Dagarna i Hanoi tillhör kanske inte de bästa och det är framförallt vädret som bidragit till detta. Vi har helt enkelt strosat runt, tittat på staden och dess sevärdheter, och sedan glassat runt i Taxi om vi velat till någon plats som legat mer 500 meter bort. Ja ja kanske inte riktigt men på det sättet har Hanoi blivit trevligt trots den relativa kylan och regnet.

Hoa Lo prison (tror det stavas så) och Uncle Ho’s Maosoleum har vi besökt och Mini-Larry har planerat att besöka Ho Chi Minh’s museeum som i skrivande stund har gått i stöpet p g a att det håller stängt på Fredagar.. Mini-Larry blev ledsen…:-(

Det blev dessvärre ingen tur till Sapa med Der Grosse Deutsch, utan vi tog istället en egen tur vilket visade sig vara minst lika bra eller kul för Fredde om jag själv får säga det.

Nattåget till Lao Cai blev det på Lördagsdagskvällen och sen vidare färd upp till Sapa vid ankomst. Tågresan var utomordentligt skön och hade det inte varit för att Lao Cai var ändstation hade jag sovit och vaknat upp i Kina (Lao Cai är gränsstaden mot Kina)

Väl förberedda med kvalitetskläder från Vietnamesiska fabriker (skrattar högt) ankom vi till ett fantastiskt Sapa, stålande sol och ca 20 grader varmt vilket var alldeles underbart efter nästan 10 dagar utan sol. Skulle kläderna inte behövas???

Efter lite omorganisation blev vi tilldelade en Black H’Mong Tjej som skulle vara vår guide. Jag och Fredde pustade ut för en sekund men insåg senare att det skulle varit betydligt lugnare att ha den latare Vietnamesiska killen som guide(enligt Lan, Guidens namn. Lan, hon var en riktig bergsget.. vandrade,sprang, studsade upp som om vi endast gick på flacka partier men i verkligheten var det många riktigt tunga partier.

Varje morgon fick vi höra att vi var lazy och att vi borde vara uppe i tid. Lans kompis som vi delvis gjorde sällskap med sa till oss att om vi skulle vara hennes man skulle hon förmodligen dö, vilket med all säkerhet är dagens sanning. (Stackars Marie och Mini-Larrys nästkommande)

Trekkingturen blev en alldeles fantastisk upplevelse på många sätt, i en för mig storartad natur. Över risfält, upp genom snåriga djungelpassager, ner i branta lerstigar , över stock och sten och sen upp igen . Det hela var roligt men samtidigt ansträngande( så till hösten blir det fjällvandring, vem följer med?).

Mest roligt var det hela för Einar (Alias Fredde) då jag i mina walking shoes skulle ta mig an Sapas bergstrakter, det visade sig inte vara den bästa kombinationen. Första dagen i solskenet gick det utomordentligt bra och det var en underbar tripp.. andra dagen hade knappt börjat innan den med lite otur kunde ha avslutats. Skulle med min fantastiska balans ta ett halmeterskliv upp på ett risfält då jag tappade balansen och var på väg ner i ett lerigt och vattnigt risfält. Lyckades repa balansen men ..för mycket och landade istället 3 meter ner i ett djungelmassiv, hasade nerför branten och ropade efter Fredde som bara hört ett brak och sen ett rop.. men allt var lugnt. Ingen fara på taket! Efter den dagen var jag tvungen att tvätta förhand då mina kläder var helt leriga… (skrattar)

Sista dagen var kanske än värre men med fall på rumpan isället, blev riktigt riktigt smutsig… bildbevis kommer. Jag tror att jag hann med 15 -20 fall…ja ja de andra hade roligt..bjuder mer än gärna på mig själv….(ler)

På vissa platser vandrade vi genom små små byar där vi nog var nöjet för dagen.. i andra byar
såg de turister lite nu och då.

Sista dagen skulle vi ta oss tillbaka till Sapa och vantade förgäves på den jeep som enligt källor kört fast pa de extremt leriga vägarna. I väntan pa nästa tur tillbaka stod vi och frös tillsammans med ett par andra svenskar som vi nog möter upp i Laos. Hemresan var kanske den läskigaste jag gjort. I regn och enorm dimma tog chauffören oss tillbaka på vägar som jag nog aldrig skulle vågat kåäöora på.

Vi pustade ut när vi var hemma. Dagen därefter gick åt till att sova ut och senare återfärd till Hanoi….

Men nu.. ska jag verkligen sluta….

Kramar till er alla från ett 15 graddig regnigt Hanoi den sista dagen i VietNam innan det nu åteigen bär av söderut mot värmen.

Stefan, den 6 Februari, kl 14.11 lokal tid